Kaulbars

Kaulbars
Introdutseeritud 1653, 1752
Number 643, 230/231
Matrikuleeritud 1746
Number 92
Kaulbarsi suguvõsa vabahärravapp

Kaulbars (vene keeles Каульбарс) on Vestfaalist pärit baltisaksa aadlisuguvõsa. Tänapäeval on alles vaid Venemaale jäänud suguvõsaliin.

Ajalugu

Kaulbarside esimene esindaja Liivimaal oli Pommeris sündinud Johann von Kaulbars (1621–1693), kes töötas Jakob De la Gardie teenistuses õukonnameistrina ja kellele viimane aastal 1652 kinkis Lõhavere mõisa. Kuninganna Kristiina kinkis mehele 1653. aastal ka aadlitiitli (nr 643)..

Johann von Kaulbarsi pojapoeg, Göteborgi ja Bohusi lääni ülemkomandant ja maavanem, ratsaväekindral Johann Friedrich von Kaulbars (sv) (1689–1762) sai Rootsi kuningas Adolf Fredrikult 21. novembril 1751 Rootsi vabahärratiitli ja kanti 1752 Rootsi rüütelkonda nr 230/231 all

Suguvõsa liikmeid

Kaulbarsi suguvõsa mõisavaldused

Mõdriku mõis
Rägavere mõis

Vaata ka

Viited

  1. ↑ "(1754) Matrikel öfwer Swea rikes ridderskap och adel ...lk. 521".
  2. ↑ Von Kaulbars nr 643, www.adelsvapen.com
  3. ↑ Schwedisches Freiherrendiplom für Johann Friedrich Kaulbars, ausgestellt von König Adolf Friedrich, d. d. Stockholm 1751 22. 11.
  4. ↑ "(1754) Matrikel öfwer Swea rikes ridderskap och adel ...lk. 199".
  5. ↑ Friherrliga ätten von Kaulbars nr 231, www.adelsvapen.com
  6. 1 2 Stackelberg, Otto Magnus von. Genealogisches Handbuch der baltischen Ritterschaften, Teil Estland Band II, Görlitz, 1930, seite 74
  7. ↑ Johan Kaulbars, adlad von Kaulbars, till Lehowa i Gr.-S:t Johannis socken i Fellinska kretsen i Livland. Von Kaulbars nr 643, www.adelsvapen.com
  8. 1 2 3 4 5 6 7 8 Stackelberg, Otto Magnus von. Genealogisches Handbuch der baltischen Ritterschaften, Teil Estland Band II, Görlitz, 1930, seite 75
  9. ↑ Pistohlkors, Harry Nikolai von. Nachrichten über die Adelsgeschlechter Scott of Craighall, Pistolekors und von Pistohlkors. Im Auftrag des Familienverbandes derer von Pistohlkors zusammengestellt in den Jahren 1894−1914. Teil I. Dorpat: Gedruckt bei H. Laakmann, 1914 , , seite 72
  10. 1 2 Stackelberg, Otto Magnus von. Genealogisches Handbuch der baltischen Ritterschaften, Teil Estland Band II, Görlitz, 1930, seite 75
  11. ↑ Stackelberg, Otto Magnus von. Genealogisches Handbuch der baltischen Ritterschaften, Teil Estland Band II, Görlitz, 1930, seite 76–77
  12. 1 2 Stackelberg, Otto Magnus von. Genealogisches Handbuch der baltischen Ritterschaften, Teil Estland Band II, Görlitz, 1930, seite 77
  13. 1 2 Stackelberg, Otto Magnus von. Genealogisches Handbuch der baltischen Ritterschaften, Teil Estland Band II, Görlitz, 1930, seite 79
  14. 1 2 3 Stackelberg, Otto Magnus von. Genealogisches Handbuch der baltischen Ritterschaften, Teil Estland Band II, Görlitz, 1930, seite 78
  15. ↑ Aarne Ruben, Isand Võmmur, 1905. a kangelane, Delfi.ee, 30.08.2006

Kirjandus

Välislingid