130 Elektra

130 Elektra
Tredimensionell modell baserad på asteroidens ljuskurva.
Upptäckt
UpptäckareC. H. F. Peters
UpptäcktsplatsClinton
Upptäcktsdatum17 februari 1873
Beteckningar
MPC-beteckning130 Elektra
AlternativnamnA873 DA
Uppkallad efterElektra
SmåplanetskategoriAsteroidbältet
Omloppsbana
Epok: 14 mars 2012
Aphelium3,77731522 AU
565 078 315 km
Perihelium2,4719583 AU
369 799 700 km
Halv storaxel3,12463678 AU
467 439 009 km
Excentricitet0,2088814
Siderisk omloppstid2 017,42658 d (5,52 år)
Medelomloppshastighet16,860 km/s
Medelanomali204,08817°
Inklination22,86273°
Longitud för uppstigande nod145,43589°
Periheliumargument235,51263°
Månar1
Fysikaliska data
Diameter182,25 km
Massa1,28×1019 kg
Medeldensitet3,8±0,3 g/cm³
Synodisk rotationsperiod5,225 h
Albedo0,0755 geometriskt
Yttemperatur
Medel: ~157
Max: 251
SpektraltypG
Absolut magnitud (H)7,12

130 Elektra eller A873 DA är en asteroid upptäckt 17 februari 1873 av astronomen Christian Heinrich Friedrich Peters i Clinton, New York. Asteroiden har fått sitt namn efter Elektra inom grekisk mytologi.

Fysiska egenskaper

Man har observerat spår av organiskt material på asteroidens yta. Asteroiden har en oregelbunden form.

S/2003 (130) 1

En måne upptäcktes 15 augusti 2003 av W. J. Merline m.fl. från Keck-observatoriet på Mauna Kea. Månen är cirka 7 km i diameter och har en omloppsbana 1 318±25 km från Elektra. Omloppstiden är 5,258 dygn. Månens densitet är 3,5-4,1 g/cm³.

S/2014 (130) 1

17 december 2014 offentliggjordes att B. Yang med flera upptäckt ytterligare två asteroidmånar. Omloppsbana för S/2014 (130) 1 ligger cirka 460 över Elektras yta. Den är runt 5,2 kilometer i diameter.

S/2014 (130) 2

Samtidigt med S/2014 (130) 1 publicerades att man upptäckt en tredje naturlig satellit som fick beteckningen S/2014 (130) 2. Denna har sedan dess avfärdats.

Referenser

  1. ↑ "Discovery Circumstances: Numbered Minor Planets (1)–(5000)", IAU, Minor Planet Center. Läst 13 januari 2009
  2. 1 2 3 4 ”JPL Small-Body Database Browser on Elektra” (på engelska). NASA, JPL. Arkiverad från originalet den 27 januari 2012. https://www.webcitation.org/6501yKZln?url=https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=130. Läst 27 januari 2012.
  3. 1 2 3 4 5 6 ”(130) Elektra and S/2003 (130) 1”. http://www.johnstonsarchive.net/astro/astmoons/am-00130.html. Läst 14 januari 2009.
  4. ↑ Lutz Schmadel (1992) (på engelska). Dictionary of Minor Planet Names, Volym 1. Springer Verlag, Berlin. sid. 25. ISBN 3-540-00238-3. https://books.google.se/books?id=aeAg1X7afOoC&pg=PA25&dq=130+Elektra&hl=sv&sa=X&ei=_tzNUqzXHoX_ygOV5YCgBQ&ved=0CEAQ6AEwAg#v=onepage&q=130%20Elektra&f=false. Läst 1 maj 2015
  5. ↑ Cruikshank, D. P.; Brown, R. H. (10/1987). ”Organic Matter on Asteroid 130 Elektra”. Science. sid. Volume 238, Issue 4824, pp. 183-184. doi:10.1126/science.238.4824.183. http://adsabs.harvard.edu/cgi-bin/nph-bib_query?bibcode=1987Sci...238..183C&db_key=AST&data_type=HTML&format=&high=444b66a47d14088.
  6. 1 2 ”130 Elektra and S/2003 (130) 1”. Arkiverad från originalet den 24 juli 2007. https://web.archive.org/web/20070724041340/http://astro.berkeley.edu/~fmarchis/Science/Asteroids/Elektra.html. Läst 14 januari 2009.
  7. ↑ ”IAUC 8183: S/2003 (130) 1”. http://www.cbat.eps.harvard.edu/iauc/08100/08183.html. Läst 14 januari 2009.

Externa länkar