AB Kolm
AB Kolm var ett svenskt mineralföretag, som utvann radiumsulfat ur kolm, en uranhaltig stenkolartad substans, som bildar linsformade lager i alunskiffer. Kolm utvinns ur antracit, som ofta förekommer tillsammans med alunskiffer. Under geologisk tid har organiskt material och mineraler i skiffern omvandlats till denna kolsubstans, och genom olika kemiska processer har uran bundits till kolmen.
Bakgrund
År 1893 upptäckte Adolf Erik Nordenskiöld uran i kolm i alunskiffret vid Karlsro på Billingen, numera en stadsdel i Skövde.
Marie och Pierre Curie upptäckte 1898 att uranhaltiga mineraler också innehåller radium. Detta grundämne blev vid denna tid föremål för stort intresse, på grund av ämnets radioaktiva egenskaper för användning i olika industriella tillämpningar samt i medicinska behandlingar, bland annat för att behandla cancer. I flera europeiska länder letades därefter intensivt efter mineraler med radium, ett grundämne som förekommer ytterst sparsamt i naturen.
Sven Ahlberg (född 1847), som var ägare till Karlsro kalkbruk och Skövde Mekaniska Stenhuggeri, kontaktade 1904 Pierre Curie i Paris, kemisten och geologen Per Teodor Cleve i Uppsala samt kemisten John Landin i Stockholm för att analysera kolmprover från Karlsro. Testning av bland annat Cleves amanuens Gustaf Hellsing (1873-1928) bekräftade att kolmen var radiumhaltig.
Påbörjande av drift
I april 1909 bildades AB Kolm i Stockholm. Grundare var Gustaf Hellsing, geologen Johan Gunnar Andersson, kemisten Svante Arrhenius och mineralogen Hjalmar Sjögren. Bolaget hade till syfte att bryta kolm och ur denna utvinna uran och radium. Dessutom skulle företaget vid sidan av driva ett kalkbruk.
Företaget satsade på att utvinna radiumsulfat ur kolm, baserat på patent av Gustaf Hellsing. Dennes metod innebar att askan efter den brända kolmen blandades med soda. Efter undersökningar av olika kolmförekomster inköptes egendomen Lilla Stolan i Timmersdala socken, i den norra delen av Billingen.
Till verkställande direktör utsågs Carl Gustaf Dahlerus, medan Hellsing blev teknisk ledare. Brytning påbörjades i juli 1909, varvid ett antal orter drevs horisontellt in i skifferlagret. År 1909 bröts 70 ton kolm och 1910 ungefär 140 ton. Ett av Harald Falkman ritat bolagshus, med styrelserum, kontorslokal och gruvfogdens bostad, uppfördes 1910.
Tillverkning av radiumsulfat
Vidarebearbetning av kolmen skedde från försommaren 1910 i fabrikslokaler vid det av Dahlerus ägda Islinge Kolförädlingsverk i Islinge i Lidingö. Från Lilla Stolan till Lidingö forslades kolmen på järnväg från Timmersdala, bland annat på den i oktober 1909 öppnade Skara-Timmersdala Järnväg. Vissa kvantiteter kolm provköptes också från andra ställen, framför allt kalkbruken i Karlsro och Käpplunda i Skövde samt Ulunda kalkbruk i Varnhem. Den färdiga radiumsulfaten förpackades i poster om fem gram i tuber av platina/iridium, vilka skickades till Paris. Det rörde sig dock om små kvantiteter.
Företaget misslyckades med att få ekonomi i sin framställning av radium. Låg andel radium i mineralen, höga kostnader för utvinning samt en opålitlig förädlingsprocess gjorde att företaget inte kunde fortsätta sin verksamhet. Brytningen i Lilla Stolan upphörde i mars 1911 och fabriken i Islinge avvecklades. Bolaget var då nära likvidation.
Fortsatt processutveckling och nedläggning
Laboratorieförsök under ledning av Hellsing och Forssell fortsatte dock och ansågs så framgångsrika att en extra stämma i december 1911 beslöt att ställa in planerad likvidation. Istället upptogs ett lån för att möjliggöra ett fullskaletest av den nyfunna metoden.
Fullskaletestet förlades till en anläggning på Önan i Trollhättan och pågick från april 1913 till september 1914. Inte heller detta ledde till en ekonomiskt lönsam process, och i maj 1915 likviderades företaget.
I Lilla Stolan finns spår av gruvgångarna kvar. Också bolagshuset med kontor och disponentbostad är
bevarat.
_0914.jpg)
