Lockheed AC-130

Lockheed AC-130
AC-130.JPEG
En AC-130E Spectre under en skjutövning 1980.
Beskrivning
TypMarkunderstödsflygplan
Besättning7 – 14
Första flygning21 september 1967
I aktiv tjänst1967 –
VersionerSe varianter
UrsprungUSA USA
TillverkareLockheed Corporation
Lockheed Martin
Boeing
Utvecklad frånLockheed C-130 Hercules
Data
Längd29,8 meter
Spännvidd40,4 meter
Höjd11,73 meter
Vingyta162,16 m² m²
Max. startvikt70 300 kg
Motor(er)4 × Allison T56 eller
4 × Rolls-Royce AE 2100 (AC-130J)
Motoreffekt4 × 4 300 hk (Allison) eller
4 × 4 700 hk (Rolls-Royce)
Prestanda
Maxhastighet670 km/h
Max. flyghöjd12 000 meter
Beväpning & bestyckning
Upphängnings-
punkter
2 (AC-130W och J)
Eldvapen2 × 7,62 mm GAU-2/A (AC-130A)
2 × 20 mm M61 Vulcan (AC-130A och E)
1 × 25 mm GAU-12 (AC-130H och U)
1 × 30 mm GAU-23 (AC-130W och J)
1 × 40 mm Bofors L/60 (AC-130A, E, H och U)
1 × 105 mm M102 Haubits (AC-130E, H, U, W och J)
BomberGBU-44/B, GBU-39 och GBU-69/B (AC-130W och J)
RobotarAGM-176 Griffin och AGM-114 Hellfire (AC-130W och J)
Elektronik
RadarAN/APN-241 (AC-130H)
AN/APQ-180 (AC-130U)
MotmedelAN/ALQ-196 strörsändare (AC-130U)
AN/ALE-47 rems/fackel-fällare

Lockheed AC-130 är ett markunderstödsflygplan som används av USA:s flygvapen. Flygplanet som är baserat på transportflygplanet Lockheed C-130 Hercules utvecklades under Vietnamkriget som ett tyngre och modernare komplement till Douglas AC-47 Spooky. AC-130 har förutom Vietnamkriget även använts i USA:s invasion av Panama, Kuwaitkriget, Bosnienkriget, Afghanistankriget, Irakkriget, inbördeskriget i Somalia och Libyen. Karaktäristiskt för AC-130 är den tunga eldrörsbeväpningen som är koncentrerad till flygplanets babordssida. Flygplanstypen har utvecklats kontinuerligt och har tillverkats i sex olika versioner.

Utveckling

Vapen och elektronisk utrustning på en AC-130U.
A = AN/AAQ-26 FLIR
B = AN/AAR-54 robotvarnare
C = 25 mm GAU-12 Equalizer
D = AN/AAQ-39 FLIR
E = 40 mm Bofors L/60
F = 105 mm M102 Haubits
G = AN/AAQ-24 infraröda störsändare.

Redan i början av Vietnamkriget visade sig Douglas AC-47 Spooky vara ett mycket användbart flygplan, men det var baserat på Douglas C-47 Skytrain som härstammade från 1930-talet. USA:s flygvapen utvärderade därför modernare alternativ och fastnade för Lockheed C-130 Hercules. Den erbjöd möjlighet att bära tyngre beväpning, mer ammunition och att stanna i luften längre tid.

Beväpning

Den första versionen AC-130A hade ett batteri av fyra GAU-2/A Minigun och fyra M61 Vulcan. Idealiskt mot oskyddat infanteri, men det blev snart uppenbart att det även fanns ett behov av att kunna bekämpa hårdare mål. En AC-130A byggdes om med två stycken Bofors 40 mm automatkanoner i stället för hälften av Gatling-vapnen, men det visade sig också vara otillräckligt. Nästa version AC-130E fick därför en 105 mm haubits, en 40 mm Bofors och två Vulcans. Den kombinationen visade sig vara effektiv och stod sig fram till millennieskiftet då de båda Vulcan-kanonerna byttes ut mot en 25 mm GAU-12 Equalizer. I de båda senaste versionerna AC-130W och AC-130J är den i sin tur utbytt mot en 30 mm GAU-23. Det är till skillnad från de tidigare gatlingkanonerna en revolverkanon vilket markerar att de senaste versionerna av AC-130 prioriterar precision före eldvolym, något som även märkts på att Bofors-kanonerna har tagits bort och flygplanen i stället har fått möjlighet att använda precisionsstyrd ammunition. Dels den lätta glidbomberna GBU-44 Viper Strike, GBU-69 Small Glide Munition och roboten AGM-176 Griffin som kan laddas för hand i avfyringstuber i lastrampen (kallad ”Derringer door”), dels lite tyngre vapen som GBU-39 Small Diameter Bomb och AGM-114 Hellfire som kan hängas på vapenbalkar under vingarna. Planer finns för att ersätta 30 mm automatkanonen med en högenergilaser med en effekt på 120 kW.

Elektronik

AC-130 har alltid haft mycket elektronisk utrustning både för att lokalisera mål och för självskydd. De första A-130A var utrustade med ljusförstärkare och AN/AAD-4 FLIR. Uppgraderingen Surprise Package innebar inte bara ändrad beväpning utan även en AN/AVQ-18 laserpekare och AN/AYK-9 eldledningsdator. Pave Pronto var en uppgradering som infördes på tio AC-130A och inkluderade lokaliseringssystemet AN/ASD-5 Black Crow som kunde pejla in tändsystemet i bensinmotorer, något som visade sig vara ett effektivt medel för att lokalisera fordon på Ho Chi Minhleden. Dessutom fick de möjlighet att bära störsändaren AN/ALQ-87 och rems/fackel-fällaren AN/SUU-42A under vingarna. AC-130H utrusades med en AN/APN-241 terrängföljande radar, en AN/APQ-150 sekundärradar som användes för att lokalisera radiofyrar och nödsändare, ny AN/AAQ-26 FLIR, AN/ASQ-145 ljusförstärkare och AN/AVQ-19 laserpekare. AC-130U var betydligt mer avancerad än tidigare versioner med AN/APQ-180 attackradar, två FLIR-system, AN/AAQ-26 och AN/AAQ-39, för olika våglängdsområden och tre olika laserpekare för 1570 nm, 1064 nm och 860 nm våglängd. Dessutom fick den varnings- och motmedelssystem i form av AN/ALR-69 digital radarvarnare, AN/AAR-44 robotvarnare, AN/ALQ-172 och AN/ALQ-196 störsändare och AN/ALE-47 integrerad rems/fackel-fällare. Attackradarn kan följa 40 mm och 105 mm granaterna i flykten och därigenom korrigera eldgivningen.

Besättning

Antalet besättningsmän har varierat över tid och mellan varianterna. AC-130H:s besättning består av fem officerare (pilot, andrepilot, navigatör, eldledningsofficer samt telekrigofficer) samt nio underbefäl eller meniga (flygmekaniker, TV-operatör, FLIR-operatör, lastmästare och fem skyttar). På grund av färre vapen i AC-130U har dess besättning reducerats med en skytt. De senaste modellerna AC-130W och AC-130J har ännu färre vapen och högre grad av automatisering vilket gör att de klarar sig med sju mans besättning.

Användning

AC-130 började användas i Vietnam på hösten 1967. Ett år senare hade tillräckligt många AC-130 tillförts flygvapnet för att utrusta en division vilket blev 16th Special Operations Squadron. Då hade man också utvecklat en taktik där tre F-4 Phantoms eskorterade en AC-130 för att skydda den mot jaktflyg och koncentrerat luftvärn. Totalt sex AC-130 blev nedskjutna över Vietnam, hälften av dem av rysktillverkade 37 mm automatkanon M1939. I och med att USA drog sig ur kriget i Vietnam minskade behovet av markunderstödsflygplan och alla AC-130A överfördes till reserven, och så även de AC-130E som inte byggdes om till AC-130H.

Sedan dess har AC-130 använts i så gott som alla konflikter som USA har varit involverad i. Bland annat operation Eagle Claw i Iran 1980, invasionen av Grenada 1983, invasionen av Panama 1989 och i Kuwaitkriget 1991 där en AC-130 för första gången sedan Vietnamkriget blev nedskjuten. AC-130 har också använts av Unified Task Force i inbördeskriget i Somalia 1993, i operation Uphold Democracy i Haiti 1994, samt i före detta Jugoslavien i operation Deliberate Force 1995 och operation Allied Force 1999. I Somalia förolyckades en AC-130H när en 105 mm granat exploderade i eldröret på haubitsen.

Under 2000-talet har AC-130:or använts i Afghanistankriget och Irakkriget. I just den typen av konflikter har AC-130 visat sig vara mycket användbara på grund av sin förmåga att stanna i luften länge, övervaka vad som händer på marken och med kort varsel bekämpa små mål med minimala sidoskador.

Varianter

Den senaste versionen AC-130J. På bilden syns manschetterna runt haubitsen och automatkanonen som gör att kabinen kan hållas trycksatt. Den bär även Hellfire-robotar under vingarna.

Användare

Divisionerna är baserade på Hurlburt Field i Florida och Cannon Air Force Base i New Mexico.

Källor

  1. 1 2 ”AC-130U Gunship”. Boeing. https://www.boeing.com/history/products/ac-130u-gunship.page.
  2. 1 2 3 ”AC-130U”. USA:s flygvapen. mars 2021. https://www.af.mil/About-Us/Fact-Sheets/Display/Article/104486/ac-130u/.
  3. ↑ ”AC-130J Ghostrider”. USA:s flygvapen. https://www.af.mil/About-Us/Fact-Sheets/Display/Article/467756/ac-130j-ghostrider/.
  4. 1 2 3 4 ”The AC-130 Gunship and its variants” (PDF). Central Intelligence Agency. https://www.cia.gov/library/abbottabad-compound/3A/3AC462D933EE22F4D8B4D32E19DDCF11_AC%20130%20research.pdf. Läst 28 september 2022.
  5. 1 2 ”AC-130H/U Gunship”. military.com. https://www.military.com/equipment/ac-130h-u-gunship. Läst 28 september 2022.
  6. 1 2 3 4 ”Lockheed AC-130”. The Aviation Zone. https://www.theaviationzone.com/lockheed-ac-130/. Läst 28 september 2022.
  7. ↑ ”AC-130E Spectre”. Global Security. https://www.globalsecurity.org/military/systems/aircraft/ac-130e.htm. Läst 28 september 2022.
  8. ↑ Losey, Stephen (11 oktober 2021). ”Lockheed delivers laser for AC-130J gunship”. Defence News. https://www.defensenews.com/air/2021/10/11/lockheed-delivers-laser-for-ac-130j-gunship/.
  9. ↑ Newdick, Thomas; Trevithick, Joseph (9 oktober 2021). ”The AC-130J Gunship’s First Solid State Laser Weapon Has Arrived For Testing”. The Drive. https://www.thedrive.com/the-war-zone/42673/the-ac-130j-gunships-first-solid-state-laser-weapon-has-arrived-for-testing.
  10. 1 2 Pike, John (2 november 2016). ”AC-130H Spectre / AC-130U Spooky”. Federation of American Scientists. https://man.fas.org/dod-101/sys/ac/ac-130.htm.
  11. 1 2 3 4 ”AC-130A Spectre”. USA:s flygvapen. Arkiverad från originalet den 23 september 2022. https://web.archive.org/web/20220923150813/https://www.hurlburt.af.mil/About-Us/Fact-Sheets/Fact-Sheets/Article/204593/ac-130a-spectre/. Läst 28 september 2022.