| ATP-slutspelet | ||
|---|---|---|
| ATP-touren | ||
| Plats | Turin (sedan 2021) | |
| Spelplats | Inalpi Arena | |
| Underlag | Hardcourt inomhus | |
| Lottning | 8S / 8D | |
| Prispengar | 15 500 000 dollar | |
| Webbplats | nittoatpfinals.com | |
ATP-slutspelet, på engelska ATP Finals, är en tennisturnering för herrar som spelas i slutet av varje år som en avslutning på ATP-touren. Den anses vara den mest betydelsefulla turneringen på herrsidan efter de fyra Grand Slam-turneringarna.
Till turneringen bjuds in de åtta singelspelare och dubbelpar som tagit flest ATP-poäng under året. Undantag görs om en spelare eller ett par som har vunnit en Grand Slam-turnering är på någon av platserna 9–20, i vilket fall den spelaren eller det paret ersätter spelaren eller paret på plats åtta.
Turneringen samorganiseras av det internationella tennisförbundet World Tennis och Association of Tennis Professionals (ATP) och ger rankningspoäng till de främsta.
Damernas motsvarighet är WTA-slutspelet.
Till skillnad från andra turneringar på ATP-touren inleds ATP-slutspelet med ett gruppspel, där spelarna delas in i två grupper med fyra spelare eller par i varje grupp. Alla möter alla en gång i respektive grupp och därefter går de två bästa spelarna eller paren i varje grupp till semifinal.
Alla singelmatcher spelas över tre set med tiebreak i alla set. Dubbelmatcherna spelas över två set, och om det blir 1–1 i set spelas direkt ett tiebreak där de som först kommer upp i tio poäng vinner matchen (man måste dock som vanligt vinna med minst två poäng så tiebreaket kan hålla på längre än till tio poäng).

ATP-slutspelet har sitt ursprung i en turnering som kallades Masters Grand Prix, och som spelades 1970–1989 vid årets slut och där de högst rankade spelarna möttes (det spelades dock ingen dubbelturnering 1971–1974). Turneringen gav i motsats till i dag inga rankningspoäng. Den spelades i olika städer världen över innan den stannade tretton år i Madison Square Garden i New York 1977–1989 (dubbelturneringen flyttade dock till London 1986–1989). Masters Grand Prix hade 1971–1989 konkurrens av WCT-slutspelet, som anordnades av World Championship Tennis (WCT).
ATP tog över turneringen 1990 och ändrade namnet till ATP Tour World Championships. Singelturneringen spelades därefter i Frankfurt och Hannover i Tyskland fram till och med 1999. Det var från och med 1990 som turneringen gav ATP-poäng. Samtidigt som ATP tog över startade internationella tennisförbundet, som fortfarande arrangerade Grand Slam-turneringarna, som ett motdrag en konkurrerande turnering som fick namnet Grand Slam Cup. Denna spelades varje år i München i Tyskland mellan de spelare som hade gjort bäst ifrån sig i Grand Slam-turneringarna. Grand Slam Cup blev populär bland spelarna trots att den inte gav några rankningspoäng, eftersom prispengarna var skyhöga. Bland segrarna i den turneringen märks svensken Magnus Larsson, som 1994 i finalen besegrade den amerikanska världsettan Pete Sampras.
Efter 1999 träffades en överenskommelse mellan internationella tennisförbundet och ATP om att starta en gemensam turnering, vilken kom att kallas Tennis Masters Cup (dubbelturneringen fick dock detta namn först 2003). Efter att ha spelats i olika städer runt om i världen fick turneringen 2009 en fast plats i O2-arenan i London. Samtidigt bytte turneringen namn till ATP World Tour Finals.
Nästa namnbyte kom 2017, då till ATP Finals, men turneringen fortsatte att spelas i O2-arenan till och med 2020. Därefter byttes spelplats till Pala Alpitour (senare namnändrad till Inalpi Arena) i Turin.