Abraham "Avi" Loeb (hebreiska: אברהם (אבי) לייב), född 26 februari 1962 i Beit Hanan, Israel, är en israelisk-amerikansk teoretisk fysiker med inriktning på astrofysik och kosmologi. Han är Frank B. Baird Jr.-professor i naturvetenskap vid Harvard University, där han sedan 2007 har varit chef för Institutet för teori och beräkning vid Center for Astrophysics. Han var ordförande för institutionen för astronomi från 2011 till 2020 och grundade Black Hole Initiative 2016.
Loeb är ledamot av American Academy of Arts and Sciences, American Physical Society och International Academy of Astronautics. År 2015 utsågs han till chef för vetenskapsteori för Breakthrough Initiatives inom Breakthrough Prize Foundation.
Loeb har skrivit flera populärvetenskapliga böcker, däribland Utomjordiskt: de första tecknen på intelligent liv (2021) och Liv i rymden (2023).
Sedan 2017 har Loeb hävdat att utomjordiska rymdskepp kan befinna sig i solsystemet, och att ʻOumuamua och andra interstellära objekt, inklusive den påstått interstellära meteoren CNEOS 2014-01-08, är potentiella exempel på sådana farkoster. Dessa påståenden har i stor utsträckning avvisats av forskarsamhället. År 2023 hävdade han att han hade återfunnit sfärer som bildats av nedslaget från CNEOS 2014-01-08, vilka han påstod kunde vara bevis på ett utomjordiskt rymdskepp, men platsen i havet där han återfann sfären baserades på att han misstagit en seismisk signal från en lastbil för meteorens nedslag.
Biografi
Loeb deltog i det nationella Talpiot-programmet inom den israeliska försvarsmakten vid 18 års ålder. Medan han var i Talpiot tog han en kandidatexamen i fysik och matematik år 1983, en magisterexamen i fysik år 1985 och en doktorsexamen i fysik år 1986, alla vid Hebreiska universitetet i Jerusalem (HUJI). Från 1983 till 1988 ledde han det första internationella projektet som stöddes av US Strategic Defense Initiative. Mellan 1988 och 1993 var Loeb en långvarig medlem vid Institute for Advanced Study i Princeton, där han började arbeta med teoretisk astrofysik.
År 1993 flyttade han till Harvard University som biträdande professor vid institutionen för astronomi och fick en fast anställning tre år senare.
Loeb har skrivit åtta böcker, bland dem läroböckerna How Did the First Stars and Galaxies Form? och The First Galaxies in the Universe. Han har varit medförfattare till många artiklar om ämnen inom astrofysik och kosmologi, som de första stjärnorna, återjoniseringsepoken, bildandet och utvecklingen av massiva svarta hål, sökandet efter utomjordiskt liv, planeters gravitationella linsning, gammablixtar vid höga rödförskjutningar, användningen av Lyman alfa-skogen för att mäta universums acceleration/retardation i realtid, den framtida kollisionen mellan Vintergatan och Andromedagalaxerna, det framtida tillståndet för extragalaktisk astronomi, astrofysiska implikationer av svarta håls rekyl i galaxfusioner, tidvattenstörningar hos stjärnor, och avbildning av svarta håls silhuetter.
År 1992 föreslog Loeb och Andy Gould att exoplaneter kunde observeras genom gravitationell mikrolinsering. År 1993 föreslog han användningen av C+ finstrukturlinjen för att upptäcka galaxer med höga rödförskjutningar. År 2005 förutspådde han, i en serie artiklar tillsammans med sin postdoktor Avery Broderick, hur en het punkt i omloppsbana runt ett svart hål skulle se ut. Deras förutsägelser bekräftades 2018 av GRAVITY-instrumentet på Very Large Telescope som observerade en cirkulär rörelse av ljusets tyngdpunkt runt det svarta hålet i Vintergatans centrum, Sagittarius A*. År 2009 förutspådde Broderick och Loeb det svarta hålets skugga i den jättelika elliptiska galaxen Messier 87, som 2019 avbildades av Event Horizon Telescope.
År 2013 publicerades en rapport om upptäckten av "Einsteinplaneten" Kepler-76b, den första exoplaneten i Jupiters storlek som identifierats genom att mäta relativistisk strålning från dess moderstjärna, baserat på en teknik som Loeb och Gaudi föreslog 2003. Dessutom upptäcktes en pulsar i omlopp kring det supermassiva svarta hålet Sagittarius A*, efter en förutsägelse av Pfahl och Loeb år 2004. Även en kandidat till en hyperhastighetsstjärna i Andromedagalaxen upptäcktes, vilket förutspåddes av Sherwin, Loeb och O'Leary år 2008. Tillsammans med sin postdoktor James Guillochon förutspådde Loeb existensen av en ny population av stjärnor som rör sig nära ljusets hastighet genom hela universum. Tillsammans med sin postdoktor John Forbes och Howard Chen vid Northwestern University gjorde Loeb ytterligare en förutsägelse om att exoplaneter i storlek med Neptunus har förvandlats till steniga superjordar genom aktiviteten från Sagittarius A*.
Tillsammans med Paolo Pani visade Loeb 2013 att primordiala svarta hål i intervallet mellan månens och solens massor inte kan utgöra mörk materia. År 2025 föreslog Loeb, i samarbete med Oem Trivedi, att mörk materia kunde bestå av rester av Planck-stjärnor som bildats efter att primordiala svarta hål avdunstat. Loeb ledde ett team som rapporterade preliminära bevis för födelsen av ett svart hål i den unga närliggande supernovan SN 1979C. I samarbete med Dan Maoz demonstrerade Loeb 2013 att biomarkörer, som molekylärt syre (O2), kan observeras av James Webb-teleskopet (JWST) i atmosfären hos planeter med jordmassa i vita dvärgars beboeliga zon.
År 2018 tjänstgjorde han en period som ordförande för the Board on Physics and Astronomy (BPA) vid the National Academies.
Han är sedan 2024 en av föreläsarna i kursen UFO - Från foliehatt till forskningsämne på Linköpings Universitet.
