Adolphe Hirsch

Adolphe Hirsch
Minnessten vid observatoriet i Neuchâtel.
Född	21 maj 1830 Halberstadt
Död	16 april 1901 (70 år) Neuchâtel
Nationalitet	Schweiz
Medborgare i	Schweiz
Utbildad vid	Humboldt-Universität zu Berlin Ruprecht-Karls-Universität Heidelberg Wiens universitet
Sysselsättning	Astronom, direktör, geograf, universitetslärare, geodet
Arbetsgivare	Cantonal observatory of Neuchâtel
Släktingar	Max Hirsch (syskon)
Redigera Wikidata

För andra betydelser, se Adolf Hirsch.

Adolphe Hirsch, född 21 maj 1830 i Halberstadt, död 16 april 1901 i Neuchâtel, var en tysk-schweizisk astronom och geodet. Han var bror till Max Hirsch.

Biografi

Adolph Hirsch studerade astronomi vid universiteten i Heidelberg och Wien. Våren 1848 (marsrevolutionen) engagerade sig Hirsch, som ordförande för den "Demokratiska studentföreningen" i Heidelberg, för de radikala idéerna om att införa en republik i Storhertigdömet Baden. Föreningen förbjöds därefter. Nu reagerade hela studentkåren under Alexander Spenglers ordförandeskap. Till följd av tvisten mellan studenterna, Heidelbergs universitet och den storhertigliga regeringen flyttade två tredjedelar av Heidelbergs studenter till Neustadt under ledning av Adolph Hirsch (vid den tiden gick han fortfarande under namnet Adolph, senare Adolphe). Efter ytterligare tvister mellan Hirsch och hans studiekamrater och universitetet lämnade han Heidelberg hösten 1848 och fortsatte sina studier i Berlin.

Hirsch kallades 1858 att upprätta det nya observatoriet i Neuchâtel, vars förste direktor han blev, och utnämndes till professor i astronomi vid akademien i Neuchâtel vid dess grundläggning 1866.

Då Schweiz 1861 anslöt sig till den internationella jordmätningen, blev Hirsch en av de verksammaste medlemmarna av den schweiziska geodetiska kommissionen, vars president han blev 1893.

År 1866 sammanträdde den permanenta kommissionen för centraleuropeisk bågmätning i Neuchâtel, och Hirsch utsågs, tillsammans med Bruhns från Leipzig, till sekreterare för sessionen. Året därpå röstade generalkonferensen för centraleuropeisk bågmätning, som möttes i Berlin, för en motion i tio artiklar som lade grunden för den internationella organisationen av det metriska systemet, och förberedde därmed arbetet som avslutades den 20 maj 1875 med undertecknandet av meterkonventionen. Under hela förberedelseperioden visade Hirsch så stor aktivitet, ett så klart sinne och identifierade sig så väl med det gemensamma arbetet att han med enhällig omröstning valdes till sekreterare för den nya kommittén som ansvarade för den högsta ledningen av Internationella byrån för mått och vikt. Samtidigt föddes Internationella geodetiska kommissionen ur kommissionen för centraleuropeisk bågmätning, och genom en förståelse för vars goda effekter senare erkändes, trodde man att de två nya organisationerna, vars skapande hade skett nästan parallellt, skulle dra nytta av att drivas av samma män. General Carlos Ibáñez de Ibero, chef för Spaniens geodetiska och statistiska institut, utsågs till ordförande för båda kommissionerna och Hirsch blev ensam sekreterare för Internationella geodetiska föreningen.

De två föreningarnas arbete är välkänt: Internationella byrån för vikter och mått har under sina tjugofem första verksamhetsår säkerställt en exakt enande av metersystemet i alla civiliserade länder; Geodetiska föreningen utförde stora verk, samordnade spridda mätningar, fick dem att sticka ut från varandra och gav oss slutligen en mer perfekt kunskap om vår jordklots form och dimensioner, om gravitationens fördelning, havens och kontinenternas nivå, samtidigt som den gav alla stavar den solida grunden som sjökorten byggdes på.

Arbetet växte fram under skicklig ledning. År 100-årsjubileet för det metriska systemet fullbordade Internationella byrån sitt första kvartssekel. Hirsch hade den stora tillfredsställelsen att se den i full blomstring. Om hans försvagade hälsa, året före hans död, fick honom att önska en välförtjänt vila och uppmanade honom att överlämna Geodetiska Föreningens sekretariat till yngre händer, fann han, medan han fortfarande tog hand om Internationella byrån, ett slags faderlig glädje som fick honom att, med hjälp av sin energi, övervinna svåra lidanden.

Bibliografi i urval

• Benjamin D. Miller: Alexander Spengler, Adolph Hirsch und Friedrich von Klinggräff – drei Heidelberger Studenten in der Märzrevolution 1848. In: Heidelberg. Jahrbuch zur Geschichte der Stadt 2024, Jg. 28, (Hg.) Heidelberger Geschichtsverein e.V., Kurpfälzischer Verlag, Heidelberg 2023, ISBN 978-3-910886-06-3, p. 19–35.

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Adolphe Hirsch, 25 oktober 2025.

• Hirsch, Adolph i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1909)

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Adolphe Hirsch.
  Bilder & media
• Works by or about Adolphe Hirsch at the Internet Archive