.jpg)
Adoptionsloge var termen för en kvinnlig frimurarorden, som var ansluten till en ordinarie frimurarorden för män.
Under 1700-talet spred sig frimurarväsendet utanför England. Samtidigt som frimurarordnar för män bildades runt om Europa, tycks även adoptionsloger för de manliga medlemmarnas hustrur och kvinnliga anhöriga ha bildats. Kvinnor kunde inte bli medlemmar i ordinarie frimurarna, men det bildades då föreningar för kvinnor associerade med frimurarna och under en manlig frimurarordens överhöghet eller "adopterad" av en manlig frimuraloge. Adoptionslogerna tycks först ha uppstått i Frankrike. En sådan nämns i Frankrike i La Franc-Maconne år 1744, i Tyskland 1748, i Danmark 1750 och Nederländerna 1751.
Till att börja med var dess ordnar informella och ingick inte formellt i frimurarväsendet. År 1774 erkände Grand Orient de France formellt de franska adoptionslogerna som en del av frimurarna, invigde en nationell stormästarinna (Bathilde av Orleans) och fastställde ett regelsystem - Rite d'adoption - för adoptionsloger. Enligt reglerna skulle varje kvinnlig adoptionsloge "adopteras" av en manlig frimurarloge som skulle ha överseende över denna; manliga frimurare skulle ha tillgång till de kvinnliga adoptionslogerna, vilket gjorde att dessa i praktiken var könsblandade.
Efter franska revolutionen återuppstod populariteten för adoptionslogerna i Frankrike. Kejsarinnan Joséphine de Beauharnais invigdes 1805 till stormästarinna för L'Impériale des Francs-Chevaliers och invigde sina hovdamer som medlemmar.
De franska frimurarna, Grand Orient de France, förbjöd adoptionsloger 1808, och de föll sedan på många håll ur bruk, och kvinnor uteslöts ofta helt och hållet från frimurarna. De franska frimurarna återupptog adoptionslogerna 1901, och dessa separerade till slut från de manliga frimurarna och bildades 1952 Grande Loge féminine de France.