| Denna artikel handlar om en nyligen avliden person. Uppgifterna i artikeln kan vara inaktuella och komma att ändras. Mallen bör tas bort när uppgifterna är uppdaterade och inga större redigeringar görs i artikeln, i allmänhet efter ungefär en vecka. (2026-11) |
| Agneta Ekmanner | |
| Agneta Ekmanner, 1967. | |
| Född | Agneta Stensdotter Ekmanner 4 december 1938 Sankt Görans församling, Stockholm |
|---|---|
| Död | 7 november 2026 (87 år) Högalids distrikt, Södermalm, Stockholm |
| Utbildad vid | Teaterhögskolan i Malmö |
| Aktiva år | 1965–2012 |
| Make | Jonas Cornell (g. 1965–hans död 2022) |
| Barn | Johannes Cornell Frida Cornell |
| IMDb SFDb | |
Agneta Stensdotter Ekmanner Cornell, född Ekmanner den 4 december 1938 i Sankt Görans församling i Stockholm, död 7 november 2026 i Högalids distrikt på Södermalm i Stockholm, var en svensk skådespelare. Hon var från 1968 verksam vid Stockholms stadsteater, från 1989 även vid Dramaten.
Ekmanner blev uppmärksammad för sina tolkningar av moderna kvinnoroller, i många fall intellektuella kvinnor. Hon samarbetade bland annat med Vilgot Sjöman, Ingmar Bergman och Suzanne Osten samt medverkade tidigt i filmer av maken Jonas Cornell. Sammanlagt spelade hon under livet i ett 40-tal filmer och ett antal TV-serier.
Ekmanner var dotter till tandläkaren Sten Ekmanner (1910–1990) och Birgit Essén (1913–2008) samt dotterdotter till Rütger Essén. Hon studerade statsvetenskap och historia vid Lunds universitet, men tog aldrig någon examen.
Vid sidan av sina studier var Ekmanner engagerad i Lunds Studentteater 1963–1964. Perioden 1965–1968 studerade hon vid Scenskolan i Malmö, där hon gick i samma klass som bland andra Claire Wikholm och Thomas Hellberg.

Därefter knöts Ekmanner 1968 till Stockholms stadsteater, där hon blev kvar fram till 2007 men som huvudscen endast fram till 1989. Hon var verksam vid Dramaten åren 1989–2006, dock "tvångspensionerad" redan 1998.
På Stockholms stadsteater sågs Ekmanner i pjäser som Tre systrar (Anton Tjechov), Misantropen (Molière) och Enligt Amy (David Hare, 1999). 1985 uppmärksammades hon för sin medverkan i Fröken Rosita efter Federico García Lorcas pjäsmanus. Under dessa år samarbetade hon även med Suzanne Osten på Unga Klara.
Under sin tid på Dramaten, från 1989, arbetade Ekmanner exempelvis ihop med Ingmar Bergman och Pia Forsgren. Bland periodens mest kända pjäser och roller fanns Bergmans uppsättning av Markisinnan de Sade (efter Yukio Mishimas manus), där hon iklädde sig rollen som grevinnan Saint-Fond.

I en av sina första filmroller visade sig Ekmanner 1967 naken i Puss & kram, en experimentell film med låg budget regisserad av maken Jonas Cornell. Motspelare i filmen, där Ekmanner spelade fotomodell, reflekterande skådespelare och hustru, var bland andra Sven-Bertil Taube och Håkan Serner. Två år senare syntes hon även i Cornells Som natt och dag.
Under karriären sågs Agneta Ekmanner i ett 40-tal filmproduktioner. Där kan nämnas Garaget (1975, med regi av Vilgot Sjöman), liksom Måndagarna med Fanny (1977), Bröderna Mozart (1986) och ett antal Beck-filmer. Hon skådespelade även i danska filmer, och hennes medverkan i Per från 1975 gav henne det danska Bodilpriset.
Som skådespelare var Ekmanner utpräglat intellektuell, och hon både syntes och hördes utanför scenen. Hon såg skådespeleriet som präglat av fantasi och jagets inlevelse, liksom skådespelarens egna erfarenheter. Ekmanner utvecklade sina tankar om skådespelarkonsten i sin bok Försök om teater från 1998.
Från 1990-talet blev Ekmanners bidrag på scen och film glesare. Hennes sista film blev Fjällbackamorden: Strandridaren från 2013, ett drygt årtionde efter hennes näst sista filmroll i Mrs Klein (2002)
Ett exempel på Ekmanners intellektuella attityd i sitt liv och skapande var hennes monolog i Joan Didions Ett år av magiskt tänkande. Den uppsättningen från 2009, i ett samarbete mellan Göteborgs stadsteater och Vasateatern, var den första i Sverige. Samtidigt blev den hennes sista roll.
Ekmanner mottog ett antal olika svenska kulturpriser. Bland annat fick hon 1989 Svenska Dagbladets Thaliapris, baserat på hennes tolkningar av två väsensskilda kvinnoroller ("fru Alving" i Margareta Garpes uppsättning av Gengångare 1989 och "grevinnan Saint-Fond" i Ingmar Bergmans uppsättning av Markisinnan de Sade 1989/1992). 1994 tilldelades Ekmanner Sankt Eriksmedaljen, två år senare den kungliga medaljen Litteris et Artibus.
År 1968 deltog Ekmanner i kårhusockupationen i Stockholm. Sitt politiska intresse fick hon även utlopp för som programledare för debattprogrammen Eftersnack (1970), Sånt är livet (1977) och Nattugglan (1978).
En kort period i ungdomen verkade Ekmanner som fotomodell.
År 2006 var Ekmanner sommarpratare i Sveriges Radio P1.
Agneta Ekmanner gifte sig 1965 med regissören Jonas Cornell (1938–2022). Paret fick tillsammans två barn, musikskribenten Johannes Cornell och konstkuratorn Frida Cornell. Ekmanner och Cornell fick även barnbarnet Stella Reveman Cornell, via sonen Johannes.
Ekmanner avled 2026, i en ålder av 87 år.
|