| Ágota Kristóf | |
| Pseudonym | Maria Zaik |
|---|---|
| Född | 30 oktober 1935 Csikvánd, Ungern |
| Död | 27 juli 2011 (75 år) Neuchâtel |
| Yrke | författare |
| Nationalitet |  Ungern |
| Språk | franska |
| Verksam | 1972–2011 |
| Noterbara verk | Le grand cahier (1986) |
| Priser | Österrikiska statens pris för europeisk litteratur (2008) Prix Kossuth (2011) |
| Släktingar | Attila Kristof (bror) |
Ágota Kristóf, född 30 oktober 1935 i Csikvánd, Győr megye, död 27 juli 2011 i Neuchâtel, var en ungersk författare. Hon levde i Schweiz och skrev på franska.
Ágota Kristóf föddes 30 oktober 1935. Hon hade en äldre och en yngre bror. Fadern var folkskollärare. Hon studerade först i Kőszeg dit familjen flyttat 1944. Efter den sovjetiska ockupationen fängslades fadern, modern tvingades försörja familjen med tillfälliga arbeten. Kristóf fortsatte sina studier på internat, påtvingad undervisning på de främmande språken, först tyska och därefter ryska. Hon tog sin studentexamen i Szombathely och gifte sig därefter med en äldre historielärare.
Vid 21 års ålder lämnade hon tillsammans med sin man och fyra månader gamla dotter landet då ungernrevolten slogs ner av den sovjetiska militären och maken riskerade att fängslas för sitt politiska engagemang. De hade ursprungligen intentionen att bosätta sig i USA där familjen hade släktingar. Men uppehållstillstånd beviljades enbart för ett halvår, och man tvingades återvända till Europa och bosatte sig i Neuchâtel i Schweiz.
Efter fem år i exil sade hon upp sig från sitt arbete i en klockfabrik och lämnade sin man. Hon studerade franska och började skriva dramatik och romaner på det språket.
Efter ytterligare ett äktenskap levde författaren ensam och avled i Neuchâtel 2011. Hon har tre barn. En bror, Attila Kristóf (1938–2015), var journalist och författare i Budapest.
Redan under internatskoletiden skrev Agota Kristóf sketcher som framfördes mot entré i form av mat eller pengar och hon förde dagbok. Under de första åren efter flykten till Schweiz skrev hon lyrik på ungerska. Efter att ha lärt sig behärska det franska språket publicerade hon dramatik för radio och använde då pseudonymen Maria Zaik vilket var mormoderns namn.
Romandebuten kom med Le Grand cahier, 1986. Den blev en omedelbar kritikersuccé internationellt. Hennes romaner är översatta till ett trettiotal språk och hon har belönats med ett flertal priser
Samtliga romaner av Agota Kristóf är korta till omfattningen, och präglade av ett språk som är kärvt och korrekt, "telegramartat" och utan känslomässiga uttryck. Verken är skrivna på franska, som inte var hennes modersmål utan upplevdes påtvingat, och som hon först efter flera års vistelse i Schweiz upplevde sig behärska. Kritiker har uttryckt det som att hon uppfann en ny typ av franska. Hon har själv uttryckt att hon fann språket fientligt och hon använde alltid ordböcker i sitt författarskap. Genomgående tema i hela författarskapet är krigets följder och exilupplevelsen. Huvudpersonerna ger på olika sätt uttryck för driften att skriva, dagbok eller annat författarskap. I intervjuer nämner författaren att det mesta hon skildrar är självupplevt, såsom i Den stora skrivboken där det är barndomsupplevelser med den äldre brodern som återges, och i Igår är hon personen Line som upplever exilens första år.
De tre romanerna Le grand cahier (Den stora skrivboken), La Preuve (Beviset) och Le Troisième mensonge (Den tredje lögnen) utgör en trilogi som skildrar tvillingarna Lucas och Claus under kriget och under efterkrigstiden då den ene lever kvar i en östlig diktatur och den andre i exil. De teman som är mest framträdande i trilogin är krig och förödelse, kärlek och ensamhet, längtan och känslomässiga förluster.
År 2000 anklagades en lärare för att ha spridit pornografi efter att ha presenterat romanen för sina tonåriga elever.
Romanen har blivit föremål för dramatisering vid upprepade tillfällen. Den har också utgjort underlag för en film med samma namn regisserad av János Szász som Oscarsnominerades 2014.
|