Aimar är ett mansnamn med germanskt ursprung som är vanligt förekommande som förnamn i Baskien och Estland (ca 5 500 resp. 650 namnbärare). I Sverige och Finland heter ca 20 resp. 200 personer Aimar. Namnet förekommer också som efternamn, troligtvis som ett resultat av att namnet använts som fadersnamn.
Namnet Aimar brukar förklaras som en frankisk form av det tyska namnet Agimar, uppbyggt av delarna agi-, en avledning från antingen age med betydelsen 'vördnad, fruktan' eller egg 'spets på vapen', och -mar med betydelsen 'berömd'. En alternativ teori är att förledet skulle komma från haim med betydelsen 'hem' och efterledet från hard med betydelsen 'hård'.
I Estland betraktas namnet som en av många varianter av det populära namnet Aivar, som lånats in från lettiskans Aivars, som i sin tur är en omstöpning av det nordiska namnet Ivar (med engelskt uttal och lettisk nominativändelse).
Namnet Aimar förekom i Frankerriket enligt etymologierna ovan. Mot sydväst gränsade det Västfrankiska riket mot kungariket Navarra, där namnet återfinns i flera handskrifter från 1200-talet. Under Spaniens återgång till demokrati återupptogs namnet i regionerna Navarra och Baskien, där det allt sedan dess varit bland de vanligaste namnen för nyfödda pojkar.
I Norden introducerades namnet av Adam Oehlenschläger i pjäsen Røverborgen (1814), där en riddare från Rhônedalen heter Aimar. Namnet fick viss spridning, framför allt i Norge i början av 1900-talet. I Estland inlånades föregångaren till Aimar, namnet Aivar, under mellankrigstiden och populariserades runt mitten på 1900-talet.
Wikimedia Commons har media som rör Aimar.