Achaia

För den romerska provinsen, se Achaea.
Achaia / Akaja
Αχαΐα
Regiondel
Vy över Patras och Korintiska viken
Vy över Patras och Korintiska viken
Land Grekland Grekland
Region Västra Grekland
Koordinater 38°00′N 22°00′Ö / 38.0°N 22.0°Ö / 38.0; 22.0
Huvudstad Patras
Area 3 271 km²
Folkmängd 331 316 (2005)
Befolkningstäthet 101 invånare/km²
ISO 3166-2-kod GR-13
Postnummer 25x xx - 26x xx
Riktnummer 2610, 269x0
Geonames 265491
Läge i Grekland
Läge i Grekland
Läge i Grekland
Achaias läge i dagens Grekland
Achaias läge i dagens Grekland
Achaias läge i dagens Grekland
Webbplats: www.achaia.gr

Achaia eller Akaja är en grekisk regiondel (perifereiakí enótita), till 2010 en prefektur, på nordkusten av Peloponnesos, i regionen Västra Grekland, vid Korintiska viken.

Beskrivning

Regiondelen har cirka 331 316 invånare (2005) och huvudstaden är Patras. Den totala ytan på regiondelen är 3 271 km².

Regiondelen är indelad i fem kommuner. Perfekturen var innan 2011 indelad i 23 kommuner.

Historia

Fördjupning: Akajer och Aigion

Under förhistorisk tid beboddes Achaia först av jonerna och kallades då Aigialeia, men det togs sedan i besittning av akajerna och fick efter dem namnet Achaia. Det var då delat mellan tolv städer, som bildade ett statsförbund, det akaiska eller achaiska förbundet. De främsta av dessa städer var Aigion och Helike.

Akajerna omnämns redan av Homer i Illiaden (800-talet f.Kr.) som benämning för de Mykenska grekerna, vilket sammanfaller med den hettitiska termen Ahhiyawa (hettitiska: 𒄴𒄭𒅀𒉿, Aḫḫiyawa) för det Mykenska riket under äldre bronsålder.

Tidslinje
   Mykenska kulturen (akajer)   –   1750 – 1050 f.Kr.
   Trojanska kriget   –   1200-talet f.Kr.
   Bronsålderskollapsen   –   1150 – 1050
   Greklands mörka århundraden   –   1050 – 800
   Akajerna tar Aigialeia   –   600-talet f.Kr.
   Första achaiska förbundet   –   400-talet – 281 f.Kr.
   Demokratisk revolution i forna Akaja   –   367 f.Kr.
   Korinthiska förbundet   –   337 – 322 f.Kr.
   Andra achaiska förbundet   –   280 – 146 f.Kr.
   Macedonia (Rom)   –   146 – 27 f.Kr.
   Achaea (Rom)   –   27 f.Kr. – 687/695 e.Kr.
   Hellas(en) (Bysans)   –   687/695 – 1205
   Furstendömet Achaea (Latinska riket)   –   1205 – 1432
   Bysantinska riket   –   1432 – 1453
   Furstendömet Achaea (Latinska riket)   –   1453 – 1454
   Despotatet Morea (Bysans)   –   1449/1454 – 1460
   Moreaejaletet(en) (Osmanska riket)   –   1461 – 1686
   Moreakriget(en)   –   1684 – 1699
   Moreariket(en)   –   1688 – 1715
   Moreaejaletet(en) (Osmanska riket)   –   1715 – 1821
   Grekiska frihetskriget   –   1821 – 1829

Källor

Noter

  1. ↑ Wolf‑Dietrich Niemeier; Seymour Gitin, Amihai Mazar, Ephraim Stern (1998). ”The Mycenaeans in Western Anatolia and the Problem of the Origins of the Sea Peoples”. Mediterranean Peoples in Transition: Thirteenth to Early Tenth Centuries BCE. Israel Exploration Society. sid. 17–65
  2. ↑ Trevor Bryce (1999). The Kingdom of the Hittites. Oxford University Press. sid. 60. ISBN 978-0-19-924010-4. https://books.google.com/books?id=Agg5-lpVI2MC
  3. ↑ Joachim Latacz (2004). Troy and Homer: Towards a Solution of an Old Mystery. Oxford University Press. sid. 121–122. ISBN 9780199263080
  4. ↑ Gary M. Beckman, Trevor Bryce, Eric H. Cline (2011). The Ahhiyawa Texts. Society of Biblical Literature. ISBN 9781589832688
  5. ↑ Konstantinos Kopanias; Irene Kaiser, Ourania Kouka, Diamantis Panagiotopoulos (2015). ”From the Mythical Atreus to the Ruler Attarissiya: Aegean Kingship in the Late Bronze Age through the Prism of Near Eastern Texts”. Ein Minoer im Exil: Festschrift zum 65. Geburtstag von Wolf-Dietrich Niemeier. Universitätsforschungen zur Prähistorischen Archäologie. "188". Habelt. sid. 211–222
  6. 1 2 Konstantinos Kopanias (2021). Ahhiyawa. Το Μυκηναϊκό Αιγαίο μέσα από τα Χεττιτικά Κείμενα. Kardamitsa. ISBN 9789603545330. http://scholar.uoa.gr/kkopanias/publications/ahhiyawa-το-μυκηναϊκό-αιγαίο-μέσα-από-τα-χεττιτικά-κείμενα-ahhiyawa-mycenaean
  7. ↑ Nicholas G. Blackwell (2021). ”Ahhiyawa, Hatti, and Diplomacy: Implications of Hittite Misperceptions of the Mycenaean World”. Hesperia 90 (2): sid. 191–231. doi:10.2972/HESPERIA.90.2.0191.
  8. ↑ Xenofon. Hellenica

Externa länkar