Alain Peyrefitte

Alain Peyrefitte
Född	26 augusti 1925 Najac, Frankrike
Död	27 november 1999 (74 år) Paris sextonde arrondissement, Frankrike
Begravd	cimetière de la ville-haute de Provins
Medborgare i	Frankrike
Utbildad vid	École normale supérieure École nationale d’administration, 1947 Université Paris-Sorbonne
Sysselsättning	Politiker, diplomat, filosof, författare, minister
Befattning
Europaparlamentariker Senator Mär Депутат від департаменту Сена і Марна Femte franska republikens nationalförsamlings första mandatperiod, Seine-et-Marne 4 (1958–1962) Депутат від департаменту Сена і Марна Femte franska republikens andra legislaturperiod, Seine-et-Marne 4 (1962–1963) Депутат від департаменту Сена і Марна Femte franska republikens tredje legislaturperiod, Seine-et-Marne 4 (1967) Депутат від департаменту Сена і Марна Femte franska republikens fjärde legislaturperiod, Seine-et-Marne 4 (1968–1973) Депутат від департаменту Сена і Марна Femte franska republikens femte legislaturperiod, Seine-et-Marne 4 (1973) Frankrikes kulturminister regeringen Messmer III (1974) Medlem av Franska akademin (1977–1999) Frankrikes justitieminister regeringen Barre II (1977–1978) Депутат від департаменту Сена і Марна Femte franska republikens sjätte legislaturperiod, Seine-et-Marne 4 (1978) Frankrikes justitieminister regeringen Barre III (1978–1981) Депутат від департаменту Сена і Марна Femte franska republikens sjunde legislaturperiod, Seine-et-Marne 4 (1982–1986) Депутат від департаменту Сена і Марна Femte franska republikens åttonde legislaturperiod, Seine-et-Marne 1986-1988 (1986–1988) Депутат від департаменту Сена і Марна femte franska republikens nionde legislaturperiod, Seine-et-Marne 4 (1988–1993) Депутат від департаменту Сена і Марна Femte republikens tionde nationalförsamling, Seine-et-Marne 4 (1993–1995)
Arbetsgivare	Le Figaro
Politiskt parti
Union des démocrates pour la République Union pour la nouvelle République Samling för Republiken Franska sektionen av Arbetarinternationalen
Maka	Monique Peyrefitte
Utmärkelser
Prix Lange (1950) Storkorset av Spanska Civilförtjänstorden (1966) Kommendör av Arts et Lettres-orden (1974) Prix Aujourd'hui (1994) Grand prix de la Société de géographie (1995) Prix du Mémorial, grand prix littéraire d'Ajaccio (1995) Prix Henri-Malherbe (1995) Prix Pierre-Lafue (1997) Officer av Québecs nationalorden (1998) Kommendör av Monacos kulturförtjänstorden (1999) Kommendör av Akademiska palmen Riddare av Hederslegionen
Redigera Wikidata

Alain Peyrefitte, född 26 augusti 1925 i Najac, död 27 november 1999 i Paris, var en fransk diplomat, politiker och skriftställare.

Biografi

Alain Peyrefitte föddes i Najac som son till lärarna Jean och Augustine Peyrefitte. Han studerade vid École normale supérieure och antropologi vid C.N.R.S. samt blev fil.dr. Dessutom hade han studier från École nationale d'administration. Han värvades som diplomat efter studierna, med tjänst förlagd i bland annat Tyskland och Polen, och blev ministre plénipotentiaire 1975.

1958 invaldes han i femte republikens parlamentet för Seine-et-Marne, och omvaldes till 1995 då han utsågs till senator för Seine-et-Marne. 1964-1988 var han conseiller général för Bray-sur-Seine.

Sedan han några månader varit statssekreterare vid informationsdepartementet, kallade Charles de Gaulle honom till posten som informationsminister i december 1962 vilket han kvarblev som till 1966. 1966-1967 var han minister för vetenskaplig forskning, och 1967-1968 utbildningsminister - han avgick i den senare befattningen med anledning av majrevolten. Fram till 1972 var han ordförande för nationalförsamlingens kulturkommission och därpå ett år generalsekreterare för gaullistierna, U.D.R. Han återkom till regeringen 1973 som minister för administrativa reformer, var några månader miljö- och kultuminister, innan han 1977 utsågs till justitieminister, vilket han var till 1988.

Som skriftställare och författare gjorde han sin debut 1946 med Rue d’Ulm. 1949 utkom Le Mythe de Pénélope som belönades av Franska akademien. 1983 blev han ordförande för le Figaros redaktionskommitté. Han utgav flera essäsamlingar, däribland När Kina vaknar kommer världen att darra, vilket var den första bok som utgavs av det nybildade Brombergs förlag, 1976. Han invaldes i Franska akademien 1977 på stol 11.

Källor

• Biografi vid Franska akademiens webbplats, sidan läst 7 september 2009