| Alfred Cortot | |
| | |
| Född | Alfred Denis Cortot 26 september 1877 Nyon, Schweiz |
|---|---|
| Död | 15 juni 1962 (84 år) Lausanne, Schweiz |
| Begravd | Cimetière de Villars |
| Medborgare i | Frankrike |
| Utbildad vid | Conservatoire de Paris |
| Sysselsättning | Pianist, dirigent, musikpedagog |
| Arbetsgivare | Conservatoire de Paris école normale de musique de Paris |
| Maka | Clothilde Bréal (g. 1903–1939) Renée Chaine (g. 1947–1962) |
| Barn | Jean Cortot (f. 1925) |
| Utmärkelser | |
| Francisqueorden Kommendör av Hederslegionen Kommendör av Oranien-Nassauorden | |
| Redigera Wikidata | |
Alfred Denis Cortot, född 26 september 1877 i Nyon i Vaud, död 15 juni 1962 i Lausanne, var en fransk-schweizisk pianist och dirigent. Han var en av de mest kända 1900-talsmusikerna inom klassisk musik. Särskilt berömd är han för sin poetiska insikt i den romantiska periodens pianoverk, särskilt Chopin och Schumann.
Cortot föddes i Nyon i Vaud, i den franska delen av Schweiz. Fadern var fransman och modern kom från Schweiz. Musikstudierna genomfördes vid Paris Conservatoire tillsammans med Émile Descombes och med Louis Diémer. Debuten kom vid Concerts Colonne 1897, då han spelade Beethovens pianokonsert nr. 3.
Cortot stödde Tysklands ockupation av Frankrike under Andra världskriget och den Vichyregim som styrde stora delar av landet under krigsåren. Han var till och med medlem i det nationella rådet (Conseil national). Efter befrielsen av Frankrike blev han dock "persona non grata", det vill säga att många människor tog avstånd från honom.