Aminoff

Adliga ätten Aminoff
Ätten Aminoffs vapensköld
UrsprungTysk-romerska riket[källa behövs]
Förgrenad urRyska adelsätten Aminoff
StamfarFeodor Aminoff adlades genom vapenbrev 1618
Adlad1618
Utgrenad iGrevliga ätten Aminoff
Sverige Sveriges riddarhus
Introducerad1650 under nr
GradAdlig ätt nr 446, ändrades till 456
Finland Finlands riddarhus
Introducerad1818
VärdighetAdlig ätt nr: 36
Grevliga ätten Aminoff
Förgrenad urAdliga ätten Aminoff
Upphöjd1808 i svensk friherrlig värdighet enligt primogenitur, men utan introduktion på svenska Riddarhuset, upphöjd till grevlig i Finland 1819
StamfarJohan Fredrik Aminoff (1756–1842)
Finland Finlands riddarhus
Introducerad1818
VärdighetFriherrlig med nr 25, 1819 grevlig ätt nr: 5

Aminoff är en svensk och finsk adelssläkt med ryskt ursprung. Grenar av Aminoff-släkten har beviljats grevlig och friherrlig titel.

Historik

Aminoff – på ryska ursprungligen Aminev (Аминев) – är en av de så kallade bajorssläkterna, ryska adelsätter främst i Ingermanland som under eller i anslutning till den Stora oredan i början av 1600-talet eller i ett par fall under det Nordiska tjugofemårskriget övergick från rysk till svensk tjänst.

Aminoff-familjen tillhör ursprungligen en rysk bojarsläkt, som sägs härstamma från Radja, som levde i Kiev och Novgorod under 1100-talet. Radja tjänstgjorde som tjänsteman vid prins Vsevolod II Olgovichs hov i Kyiv. Han flyttade till Kyiv från det Heliga romerska riket i Böhmen år 1146. Enligt en annan berättelse var familjens stamfader ambassadör Amin (som dog efter 1365), som tjänstgjorde som ambassadör från Storhertigdömet Moskva till den gyllene horde och var skicklig i det tatariska språket, vilket var fördelaktigt för diplomatiska uppdrag.

Den verkliga anfadern till familjen är dock Ivan Amin Jurjevich Kuritsyn, en ättling till Radja. Kuritsyns ättling, Nikita Ivanovitj Aminev, deltog i belägringen av Kazan, och hans namn är ingraverat i Moskvas Uspensky-katedral.

Den svenska grenen grundades 1618 när Nikita Aminovs barnbarnsbarn, Fyodor Grigoryevich Aminov (c. 1560 – 28 mars 1628), vojvoda i Ivangorod, blev medlem av den svenska adeln. Fyodor Aminov var son till boyar Gregori Aminov, som tjänade tsar Feodor I av Ryssland, och prinsessan Helena Golitsyn, en medlem av huset Golitsyn och dotter till stor Novgorods guvernör, prins Ivan Jurivich Golitsyn.

Streltserhövitsmannen Feodor Aminoff (Fjodor Aminev) förklarades för svensk adelsman genom vapenbrev 1618. Ätten introducerades med hans son överste Esaias Aminoff 9 oktober 1650 under nr 446 bland adliga ätter, vilket senare ändrades till nr 456. Den uppflyttades i dåvarande riddarklassen 3 november 1778.

Två adliga grenar fortlever i Finland och delvis i Sverige, och immatrikulerades på Finlands Riddarhus 5 februari 1818 under nr 36 bland adelsmän. Av den yngre grenen upphöjdes generalmajoren Johan Fredrik Aminoff (1756–1842) tillsammans med dennes då levande tre söner 15 oktober 1808 i svensk friherrlig värdighet enligt primogenitur, men tog aldrig introduktion utan immatrikulerades på Finlands Riddarhus 17 september 1818 under nr 25 bland friherrar dock utan begränsning av värdigheten. Han upphöjdes 12 september 1819 i finländsk grevlig värdighet enligt primogenitur och introducerades 6 november 1821 under nr 5 bland grevar.

En medlem av andra yngre grenen återfick representationsrätt på Riddarhuset 9 december 1976.[källa behövs]

Herrgårdar med anknytning till familjen

Personer med efternamnet Aminoff

Galleri

Referenser

  1. ↑ Kasper Kepsu, Mellan Moskva och Stockholm : de svenska ryssbajorerna i Ingermanland 1478-1722 (2015), Helsingfors: Otava. ISBN 9789511297017
  2. ↑ Wolff, Charlotta (2022). Johan Fredrik Aminoff : gustavian i två riken. Förlagsaktiebolaget Otava. ISBN 978-951-1-46555-3. https://www.finna.fi/Record/fikka.5590693/Versions?sid=3459448426. Läst 10 oktober 2024
  3. 1 2 ”История государства Российского (Карамзин)/Том II/Глава XI — Викитека” (på ryska). ru.wikisource.org. https://ru.wikisource.org/wiki/%D0%98%D1%81%D1%82%D0%BE%D1%80%D0%B8%D1%8F_%D0%B3%D0%BE%D1%81%D1%83%D0%B4%D0%B0%D1%80%D1%81%D1%82%D0%B2%D0%B0_%D0%A0%D0%BE%D1%81%D1%81%D0%B8%D0%B9%D1%81%D0%BA%D0%BE%D0%B3%D0%BE_(%D0%9A%D0%B0%D1%80%D0%B0%D0%BC%D0%B7%D0%B8%D0%BD)/%D0%A2%D0%BE%D0%BC_II/%D0%93%D0%BB%D0%B0%D0%B2%D0%B0_XI. Läst 10 oktober 2024.
  4. ↑ Antonov, Anton Vladislavovich: Памятники истории русского служилого сословия конца XIV-конца XVII вв.: алфавит лиц, s. 166. Древлехранилище, 2011. ISBN 978-5-93646-176-7.
  5. 1 2 Kuz´min, Andrej Valentinovič: Na puti v Moskvu. Očerki genealogii voenno-služiloj znati Severo-Vostočnoj Rusi v XIII–seredine XV v 2, s. 277–283. Moskova: YAzyki slavyanskoj kul′tury, 2015.
  6. 1 2 ”ЭСБЕ/Аминовы — Викитека” (på ryska). ru.wikisource.org. https://ru.wikisource.org/wiki/%D0%AD%D0%A1%D0%91%D0%95/%D0%90%D0%BC%D0%B8%D0%BD%D0%BE%D0%B2%D1%8B. Läst 10 oktober 2024.
  7. 1 2 Aminoff, Berndt Herman (1978). Släkten Aminoff (in Swedish). Ekenäs: Ekenäs tryckeri. ISBN 9519000607.
  8. 1 2 ”Aminoff nr 456 - Adelsvapen-Wiki”. www.adelsvapen.com. https://www.adelsvapen.com/genealogi/Aminoff_nr_456. Läst 15 oktober 2023.
  9. ↑ ”Aminoff nr 456 - Adelsvapen-Wiki”. www.adelsvapen.com. https://www.adelsvapen.com/genealogi/Aminoff_nr_456. Läst 3 januari 2022.

Vidare läsning

Externa länkar