Andamankrickan är en relativt liten brun and. Huvudet är brunsvart med tydliga vita fält på hakan och runt ögat. Vita spetsar på de yttre armpennorna formar en vit kant nedanför vingspegeln. Den liknande sundakrickan saknar det vita både på huvudet och vingspegeln, men har en uppsvullen panna, vilket andamankrickan aldrig visar. Lätena är väldigt dåligt beskrivna, där endast en låg och mjuk vissling och ett lågt kvackande har nämnts.
Fågeln bebor åar, dammar, laguner, risfält samt både sötvattens- och bräckvattensträsk. Den lever nomadiskt och ses även ute till havs. Oftast uppträder andamankrickan i flockar om 20-30 individer och födosöker nattetid; dagtid vilar den i mangroveträd eller på klippor exponerade under lågt tidvatten.
Arten häckar från juli till oktober och har sina bon i vassfält. I boet som är gjort av gräs läggs nio ägg. Tidigare trodde man att den häckade i trädhål, men sentida studier hittade inga tecken på detta. De lever huvudsakligen av mollusker och leddjur.
Status och hot
Andamankrickan tros ha ett litet bestånd uppskattat till endast mellan 1000 och 2500 vuxna individer. Beståndet anses dock vara stabilt. Internationella naturvårdsunionen kategoriserar den som nära hotad baserat på populationsstorleken. Möjliga hot är mänsklig påverkan genom bland annat fiske och jakt. Väldigt lite av dess levnadsmiljö är skyddad och de största flockarna har setts i de områden som är minst påverkade av människan.
12Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
↑del Hoyo, J., Collar, N. & Kirwan, G.M. (2020). Andaman Teal (Anas albogularis). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/467122 13 april 2020).
↑Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
↑Kear, J. 2005. Ducks, geese and swans volume 2: species accounts (Cairina to Mergus). Oxford University Press, Oxford, U.K.
123Rahmani, A. R.; Zafur-ul Islam, M. 2008. Ducks, geese and swans of India: their status and distribution. Bombay Natural History Society, Mumbai.
