| August Beer | |
| Född | 31 juli 1825 Trier |
|---|---|
| Död | 18 november 1863 (38 år) Bonn |
| Begravd | Alter Friedhof kartor |
| Medborgare i | Konungariket Preussen |
| Utbildad vid | Bonns universitet |
| Sysselsättning | Fysiker, matematiker, kemist |
| Arbetsgivare | Bonns universitet |
| Redigera Wikidata | |
August Beer, född 31 juli 1825 i Trier, Tyskland, död 18 november 1863 i Bonn, Tyskland, var en tysk fysiker, kemist och matematiker av judisk härkomst. Beer publicerade en artikel inom spektroskopi om absorptionen av rött ljus i färgade vattenlösningar av olika salter, som bygger på arbetet från Pierre Bouguers och Johann Heinrich Lamberts absorptionslagar. Han fann att ljusintensiteten som transmitteras genom en lösning vid en given våglängd minskar exponentiellt med ljusväglängden och koncentrationen av det lösta ämnet, när lösningsmedlet inte absorberar.
Beer studerade matematik och naturvetenskap i Trier och utbildades vid tekniska skolan och gymnasiet i sin hemstad fram till 1845, då han flyttade till Bonn för att studera matematik och naturvetenskap för matematikern och fysikern Julius Plücker, vars assistent han senare blev. År 1848 vann han priset för sin avhandling De Situ Axium Opticorum in Crystallis Biaxibus och tog doktorsexamen. Två år senare utnämndes han till lektor vid universitetet i Bonn.
År 1852 publicerade Beer en artikel om absorptionen av rött ljus i färgade vattenlösningar av olika salter. Beer utnyttjar det faktum, härlett från Bouguers och Lamberts absorptionslagar, att intensiteten hos ljus som transmitteras genom en lösning vid en given våglängd minskar exponentiellt med väglängden d och koncentrationen c av det lösta ämnet (lösningsmedlet anses vara icke-absorberande). Den "absorptionskoefficient" som Beer definierade är i själva verket transmittansen (eller transmissionsförhållandet), T = I / I0. I Beers formulering: "transmittansen för en koncentrerad lösning kan härledas från en mätning av transmittansen för en utspädd lösning."
Transmittansen som mäts för valfri koncentration och väglängd kan normaliseras till motsvarande transmittans för en standardkoncentration och väglängd. Beer utförde ett antal experiment för att bekräfta denna empiriska lag och för att definiera en standardkoncentration på 10 procent och en standardväglängd på 10 cm. Fotometern, som utvecklats av Beer, visas i galleriet nedan.
Beer fortsatte att publicera resultaten av sitt vetenskapliga arbete och skrev 1854 Einleitung in die höhere Optik (Introduktion till den högre optiken). Hans resultat, tillsammans med Johann Heinrich Lamberts, utgör Beer-Lamberts lag. År 1855 utnämndes han till professor i matematik vid Bonns universitet. Beer skrev också Einheit in der Electrostatik, som publicerades två år efter hans död. Många av Beers verk hyllas i samband med hans judiska härkomst, eftersom hans arbete hade bestående effekter på modern matematik och det judiska samfundet. Han dog i Bonn 1863.
Beer ägnade mycket arbete åt undersökningar inom den matematiska fysiken, särskilt optiken, i vilken vetenskapsgren han författade flera uppsatser av stort värde, införda i Poggendorffs "Annalen der Physik und Chemie". I ändamål att underlätta inledande studium av de svårare delarna av den matematiska fysiken, utarbetade Beer flera läroböcker, varav flera har erhållit ett rättvist erkännande. Med Murphy delar Beer äran att först ha framställt allmänna metoder för bestämning av elektricitetens fördelning på en ledare, fastän giltigheten av dessa metoder först senare visades av Karl Gottfried Neumann och Henri Poincaré.
Beers lag, även kallad Lambert-Beer-lagen, inom spektroskopi, är den fysikaliska lagen som anger att mängden ljus som absorberas av ett ämne löst i ett icke-absorberande lösningsmedel är direkt proportionell mot ämnets koncentration och ljusets väglängd genom lösningen. Beers lag skrivs vanligtvis på formen
där A är absorbansen, c är koncentrationen i mol per liter, l är väglängden i centimeter och ε är en proportionalitetskonstant känd som molär extinktionskoefficient. Lagen är endast korrekt för utspädda lösningar. Avvikelser från lagen uppstår i koncentrerade lösningar på grund av interaktioner mellan molekyler i det lösta ämnet, det ämne som är löst i lösningsmedlet.
|