August Hjelt

August Hjelt
Född29 juni 1862
Tusby, Finland
Död12 juli 1919 (57 år)
Helsingfors
Medborgare iFinland
Utbildad vidHelsingfors universitet
SysselsättningPolitiker, statistiker
Befattning
Ledamot av Finlands riksdag
Finlands 1:a riksdag, Egentliga Finlands valkrets (1907–)
Politiskt parti
Finska partiet
BarnGreta Krohn (f. 1891)
FöräldrarOtto Hjelt
SläktingarEdvard Hjelt (syskon)
Arthur Hjelt (syskon)
Utmärkelser
Sankt Annas orden, andra klass (1913)
Sankt Vladimirs orden, fjärde klassen
Kungliga Nordstjärneorden
Sankt Stanislausorden, andra klassen
Officier de l’instruction publique
Redigera Wikidata

August Johannes Hjelt, född 29 juni 1862 i Tusby i Nyland, död 12 juli 1919 i Helsingfors, var en finländsk statistiker.

Biografi

August Hjelt var son till Otto Hjelt och studerade efter avlagd filosofie kandidatexamen statistik och nationalekonomi i Frankrike och Tyskland. Han blev andre aktuarie vid Statistikcentralen 1886, filosofie licentiat 1887, aktuarie vid senatens justitieexpedition 1893, juris kandidat 1898 och direktor för Statistikcentralen 1902.

Hjelt var ledamot av flera statistiska kommittéer samt avfattade 1889 års arbetarförsäkringskommittés statistik och betänkande rörande sjuk-, begravnings- och pensionskassor samt olycksfall i arbetet. Han tillhörde Finska partiet och invaldes i den första lantdagen efter representationsreformen 1907. Vid koalitionssenatens bildande den 1 augusti 1908 utsågs han till chef för kammarexpeditionen.

Utmärkelser

[Redigera Wikidata]

Bibliografi

Källor

  1. ↑ Riksdagsledamöterna, Finlands riksdag, Id för finländska riksdagsledamöter: 910490, läst: 3 april 2022.[källa från Wikidata]
  2. 1 2 Vuoden 1907 eduskuntavaaleissa valitut kansanedustajat (på finska), justitieministeriet, läs online, läst: 29 maj 2017.[källa från Wikidata]
  3. 1 2 Matti Klinge (red.), Kansallisbiografia, Finska litteratursällskapet och Finska historiska samfundet, Finlands nationalbiografi-ID: 4581, läst: 29 maj 2024.[källa från Wikidata]
  4. 1 2 3 4 5 6 7 8 Finlands statskalender, 1919, s. 75 .[källa från Wikidata]

Vidare läsning