| Axel Carlson | |
 Axel Carlson | |
| Född | Axel Carlson 16 maj 1859 Hanhals socken |
|---|---|
| Död | 19 juni 1942 (83 år) Stockholm |
| Nationalitet | Svensk |
| Yrke/uppdrag | Jurist |
Axel Carlson, född 16 maj 1859 i Hanhals socken, död 19 juni 1942 i Stockholm, var en svensk jurist.
Axel Carlson var son till stadsfiskalen Johan Petter Carlson och far till advokaten Einar van de Velde.
Carlson avlade mogenhetsexamen i Lund 1878 och blev juris utriusque kandidat vid Lunds universitet 1882. Efter tingsmeritering, där han utsågs till vice häradshövding tjänstgjorde han omkring tio år som domare vid Stockholms rådhusrätt och Kommerskollegium.
Senare övergick han till advokatverksamhet och blev en känd och framgångsrik brottmålsadvokat. År 1898 väckte han uppmärksamhet genom att i Nice försvara en för rånmord häktad svensk, som genom Carlsons försvar blev helt frikänd. Han arbetade även med Hammarbymordet där han genom alibibevisning fick de båda italienarna Valente och Jaconelli frikända, trots att den ena tidigare erkänt sig skyldig. Som belöning blev han italiensk hedersmedborgare och kommendör av Italienska kronorden.
År 1916 utverkade han resning i Östmarksmålet och fick den till livstids straffarbete dömde Axel Olsson frikänd. År 1918 försvarade han en för rånmord häktad svensk vid förhandling i revolutionstribunalen i Petrograd. Carlson fick den misstänkte straffriförklarad som otillräknelig och utlämnad till Sverige. År 1919 företrädde han Emil Larsson i det i samtiden mycket uppmärksammade Marsjömålet.