| Axinit | |
| Manganaxinit | |
| Kategori | Cyklosilikater |
|---|---|
| Grupp | Astrofyllit |
| Strunz klassificering | 9.BD.20 |
| Kemisk formel | (Ca,Fe,Mn)3Al2BO3Si4O12OH eller Ca2(Fe,Mn)Al2BSi4O15(OH) |
| Färg | Rödaktigt brun till gul. Blå, violett, grå |
| Förekomstsätt | Tabellär, kilformade kristaller |
| Kristallstruktur | Trikliniskt |
| Spaltning | God på {100} |
| Brott | Conchoidalt |
| Hårdhet (Mohs) | 6,0 – 7,5 |
| Glans | Glasaktig |
| Refraktion | nα = 1,672-1,693 nβ = 1,677-1,701 nγ = 1,681-1,704 |
| Ljusbrytning | Biaxial (-) |
| Dubbelbrytning | δ = 0,011 |
| Pleokroism | Stark |
| Transparens | Genomskinlig till opak |
| Streckfärg | Vit |
| Specifik vikt | 3,18 - 3,37 |
| Referenser | |
Axinit är ett brunt till brun-violett eller rödbrunt mineral med den kemiska sammansättningen (Ca,Fe,Mn)3Al2BO3Si4O12OH eller Ca2(Fe,Mn)Al2BSi4O15(OH) (kalcium-aluminium-bor-silikat). Axinit är pyro- och piezoelektriskt.
Axinitgruppen omfattar:
Axinit hör till det triklina kristallsystemet; spaltningen är god; brottet konkoit (snäckformat); hårdhet 6,5–7; densitet 3,26–3,41. Strecket är vitt; glansen glasig. Brytningsindex 1,68–1,723.
Förekomster av axinit, som är en halvädelsten, finns i Dauphiné, Cornwall, Sachsen, Harz, Sverige och vid Kongsberg i Norge samt på olika ställen i Amerika.
Axinit används ibland som en ädelsten.
|