| B2 Bredband AB (Bredbandsbolaget) | |
| Bredbandsbolagets huvudkontor i KF-huset. | |
| Org.nr | 556575-7738 |
|---|---|
| Typ | Privat aktiebolag |
| Huvudkontor | KF-huset |
| Bransch | Telekommunikation |
| Produkter | Bredband, digital television, IP-telefoni, mobiltelefoni, telefoni |
| Historik | |
| Grundat | 1998 |
| Grundare | Jonas Birgersson Jan-Erik Fiske Jan Nilsson Mattias Söderhielm |
| Gick upp i | Telenor Sverige |
| Upplöst | 2018 |
| Ekonomi | |
| Omsättning | ▲ 2,5 miljarder SEK |
| Rörelseresultat | ▲ 305,599 miljoner SEK |
| Vinst efter skatt | ▲ 4,069 miljoner SEK |
| Tillgångar | ▲ 1,158 miljarder SEK |
| Eget kapital | ▼ 188,989 miljoner SEK |
| Struktur | |
| Ägare | Telenor |
| Övrigt | |
| Fotnoter | Statistik från 2017 års bokslut. |
| Redigera Wikidata | |
Bredbandsbolaget, senare B2 Bredband AB, var en svensk bredbandsoperatör grundad 1998 av Jonas Birgersson som en avknoppning från Framtidsfabriken.
Bredbandsbolaget erbjöd bredband med höga hastigheter för internetåtkomst, men efter hand även mobiltelefoni, IP-telefoni, telefoni, digital-TV och andra tjänster. Bredbandsbolaget hade 2018 fler än 475 000 anslutna hushåll och var därmed landets tredje största bredbandsleverantör efter ComHem och Telia. Bredbandsbolaget var också en av Sveriges största leverantörer av bredbandstelefoni med fler än 200 000 anslutna hushåll. Bredbandsbolagets nät byggdes ut kontinuerligt och kunde nå cirka två miljoner svenska hushåll på över 70 orter runt om i landet. .
Bredbandsbolaget förvärvades 2005 av Telenor Sverige för drygt sex miljarder kronor. Den 15 maj 2018 upphörde Bredbandsbolaget att existera som ett eget varumärke och integrerades helt i moderbolaget Telenor.
Framtidsfabrikens grundare Jonas Birgersson var tidig med att förespråka att Sverige skulle avveckla kopparnätet och istället koppla upp Sverige med bredband. Telia gav då Framfab i uppdrag att utreda hur lång tid ett sådant projekt skulle ta och vad det skulle kosta. Ungefär samtidigt som utredningen var klar kom beslutet att Telia skulle bli folkaktie istället för att ägna sig åt infrastruktur. Birgersson meddelade då att om inte Telia tänkte satsa på fibernät så skulle Framfab göra det själva. Som ett resultat av detta grundades Bredbandsbolaget inom ramen för Framtidsfabriken.
I maj 1999, överfördes Bredbandsbolaget till ett eget aktiebolag. I augusti samma år tecknade Bredbandsbolaget ett avtal med HSB om att bredbandsansluta 350 000 bostadsrätter. Avtalet blev en katalysator för bredbandsutbyggnaden i Sverige.
Under 1999 expanderade Bredbandsbolaget snabbt och positionerade sig som utmanare till den dominerande teleoperatören Telia. Under koncernchefen Peter Ekelund anmälde bolaget i september Telia till svenska och europeiska konkurrensmyndigheter och hävdade att Telia missbrukade sin dominerande ställning på tele- och bredbandsmarknaden. EU-kommissionen kom senare fram till att priset låg under Telias kostnader och anklagade bolaget för missbruk av dominerande ställning. I november samma år tecknade Bredbandsbolaget ett avtal värt omkring 200 miljoner dollar med Cisco Systems om utrustning till ett höghastighetsnät som enligt planerna skulle kunna nå mer än en miljon svenska hushåll inom två år.
År 2005 förvärvades Bredbandsbolaget av norska Telenor för 6 miljarder kronor. Företaget var då Sveriges näst största internetleverantör.
Bredbandsbolaget spelade en avgörande roll i den tidiga utbyggnaden av höghastighetsinternet i Sverige. Under sent 1990-tal och tidigt 2000-tal utmanade de direkt det tidigare telemonopolet Telia, som vid den tiden främst satsade på ADSL-teknik via det existerande kopparnätet. Bredbandsbolagets affärsmodell, med grundaren Jonas Birgersson som en drivande visionär, fokuserade istället på att erbjuda betydligt högre hastigheter genom att installera lokala nätverk (LAN) med fiberanslutning direkt i flerbostadshus.
Det banbrytande avtalet med HSB från 1999, där 350 000 lägenheter skulle anslutas, blev en katalysator för fiberutbyggnaden i landet. Denna aggressiva utbyggnadstakt skapade ett starkt konkurrenstryck på marknaden, vilket tvingade andra aktörer, inklusive Telia, att accelerera sina egna fibersatsningar. Konkurrensen ledde till snabbare hastighetsökningar och pressade priser för konsumenterna i hela landet. Företagets tidiga satsning på fiber anses därför vara en av de viktigaste anledningarna till att Sverige tidigt etablerade sig som ett av världens ledande länder inom bredbandstillgång och hastighet.
Under sin verksamma tid var Bredbandsbolaget, i likhet med andra stora internetleverantörer, föremål för både kritik från kunder och inblandning i principiellt viktiga rättsfall som rörde internet och upphovsrätt.
Den mest uppmärksammade kontroversen var Bredbandsbolagets roll som internetleverantör åt fildelningssajten The Pirate Bay. Då sajtens servrar var anslutna till internet via Bredbandsbolagets nät, hamnade företaget i centrum för den juridiska striden om fildelning i Sverige.
Film- och musikindustrins rättighetsinnehavare, däribland Svensk Filmindustri och Universal Music, stämde Bredbandsbolaget med kravet att företaget skulle blockera sina kunders tillgång till The Pirate Bay. Bredbandsbolaget argumenterade emot detta och hävdade att en internetleverantör inte ska hållas ansvarig för den trafik som passerar genom dess nät och att ett sådant krav stred mot principen om nätneutralitet.
Fallet gick genom flera rättsinstanser. År 2015 slog Stockholms tingsrätt fast att Bredbandsbolaget var skyldigt att införa en blockering, en dom som senare fastställdes av Svea hovrätt. Domen blev prejudicerande och etablerade att svenska domstolar kan ålägga internetleverantörer att blockera tillgången till specifika webbplatser för att förhindra upphovsrättsintrång.
Bredbandsbolaget var, tillsammans med övriga svenska teleoperatörer, tvunget att förhålla sig till den omdebatterade datalagringslagen (LEDA). Lagen, som baserades på ett EU-direktiv, krävde att operatörer skulle lagra trafikuppgifter om sina kunders telefonsamtal och internetanvändning för att kunna lämna ut dem till brottsbekämpande myndigheter.
Lagen mötte massiv kritik från integritetsförespråkare som menade att den innebar en oproportionerlig massövervakning av medborgarna. Även om Bredbandsbolaget, till skillnad från vissa mindre operatörer, valde att följa lagen, blev företaget som en del av branschen en måltavla för kritiken mot datalagringen.
Bredbandsbolaget tillhandahöll bredbandstjänster för internetaccess, telefoni och digital-TV.
Företaget levererade bredbandsprodukter via ADSL, via egna kabelnät och som mobilt bredband.
Kanalutbud, med kanalplatsnummer.
Bredbandsbolagets namn förkortades olika beroende på kontext. Bland slutanvändare förekom ofta förkortningen "BBB". Branschfolk och anställda vid företaget använde förkortningen "B2", eftersom bolagets ursprungliga firma var "B2 Bredband AB". Exempel på det första alternativet återfanns till exempel på Sweclockers, medan den andra formen förekom på IRC-kanaler där tekniker från ISP-världen interagerar.
| ||||||||||||||
| |||||