Bacchi Orden är en diktcykel av Carl Michael Bellman, som parodierar tidens ordensväsende. Dikterna behandlar ceremonierna i det fiktiva ordenskapitlet ”Ordens-capillel af De Två Förgylla Svinen”. De äldsta delarna är Meissners och Nyboms riddareder som Bellman skrev 1767 och den sista delen, parentationen över bryggaren Daniel Meissner, är skriven i december 1777. Cykeln publicerades aldrig samlad under Bellmans livstid, men många av sångerna har använts i Fredmans sånger. Det finns ett vittnesmål från när Bellman framförde delar hos Anders Lissander, skrivet av Johan Gabriel Oxenstiernas.
Ordenskapitlet av de Två Förgylla Svinen är en parodi på de för tiden populära ordenssällskapen. För att bli antagen i orden krävdes att man ”minsta två gångor för allas åsyn legat i rännstenen”, det vill säga redlöst berusade. Med undantag för det redlösa supandet så hade Bacchi orden alla de kännetecken som förknippas med de verkliga ordenssällskapen; hemliga och högtidliga ceremonier, ordenstecken med kors eller kraschan, sköldemärke, latinska valspråk och adligt klingande ordensnamn. Som medlemmar avbildas nedsupna och ofta utblottade borgare hämtade ur verkligheten. I många fall dyker personerna inte upp i Bellmans verk förrän efter att de avlidit. Ett undantag är Ulla Winblad som i Bacchi orden n:o 15 gör sin debut.
Bacchi orden n:o 1 till och med n:o 7 är visor och fyra av dem dyker också upp som de första visorna i Fredmans sånger. De efterföljande är dikter skrivna med alexandrinsk vers, ofta i form av dialoger, med små sångstycken instoppade. N:o 16 och 17 är skrivna 1777 och sticker därmed ut lite mot de föregående styckena som är skrivna 1767–1771.