| Backhumla Status i Finland: Nära hotad | |
| Backhumla, drottning. | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Underordning | Midjesteklar Apocrita |
| (orankad) | Gaddsteklar Aculeata |
| Överfamilj | Bin Apoidea |
| Familj | Långtungebin Apidae |
| Släkte | Humlor Bombus |
| Undersläkte | Thoracobombus |
| Art | Backhumla Bombus humilis |
| Vetenskapligt namn | |
| § Bombus humilis | |
| Auktor | Illiger, 1806 |
| Synonymer | |
|
Bombus humilis anglicus Yarrow, 1978 Bombus humilis paraurantiacus (Reinig, 1976) Reinig, 1976 Megabombus humilis paraurantiacus Reinig, 1976 Megabombus humilis staudingerioides Reinig, 1976 Bombus humilis luteoaurantiacus Reinig, 1970 ..Bombus humilis rufoaurantiacus Reinig, 1970 Bombus variabilis hafsahlianus Vogt, 1947 Bombus variabilis hafsahloides Vogt, 1947 Bombus variabilis nigrinus Krüger, 1940 Bombus helferanus subbaicalensis Vogt, 1911 Bombus helferanus appeninus Vogt, 1909 Bombus helferanus foreli Vogt, 1909 Bombus helferanus hafsahli Vogt, 1909 Bombus helferanus propeaurantiacus Vogt, 1909 Bombus helferanus quasimuscorum Vogt, 1909 Bombus humilis quasimuscorum Vogt, 1909 Bombus staudingeri Vogt, 1909 Bombus insipidus Radoszkowski, 1884 Bombus variabilis sordida Friese & Wagner, 1884 Bombus muscorum staudingeri Dalla Torre, 1882 Megabombus humilus staudingeri (Dalla Torre, 1882) Bombus variabilis aurantiacus Dalla Torre, 1882 Bombus variabilis Schmiedeknecht, 1878 DC (Ambiguous) Bombus variabilis notomelas Schmiedeknecht, 1878 Bombus venustus Smith, F., 1876 Bombus fieberanus Seidl, 1838 [6] Bombus helferanus Seidl, 1838 [6] Bombus tristis Seidl, 1838 [6] Bombus solstitialis Panzer, 1806 Apis tumulorum Panzer, 1804 Apis fulvescens Schrank, 1802 Bombus helferanus Panzer | |
Backhumla på vinhallon (Rubus phoenicolasius). | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Backhumla (Bombus humilis) är en insekt i överfamiljen bin (Apoidea).
Backhumlan är en medelstor, långtungad humla. Drottningar blir 16 till 18 millimeter långa, och arbetare 10 till 15 millimeter. Hanarna är i regel av samma storlek som arbetarna. Humlan är orangeröd med ett brett, mörkbrunt band rätt långt fram på bakkroppen, som i övrigt ger ett randigt intryck. Mellankroppens päls är tydligt rufsig, och dess sidor är beigeaktiga. Bakkroppens mörka band kan ofta saknas hos arbetarna. Hanen har dessutom orangebrunt huvud. Den skandinaviska formen av backhumla är ganska enhetlig, men i övriga Europa och i Centralasien kan utseendet variera kraftigt. På kontinenten är det också vanligt med melanistiska former.
Backhumlan förekommer från England, Wales och Iberiska halvön i väster österut förbi Uralbergen till asiatiska Ryssland, Centralasien, norra Kina och den tibetanska högplatån.
I flera länder, bland annat Storbritannien har backhumlan minskat kraftigt på senare tid (2020). Även i Centralasien är den sällsynt.
IUCN listar ett intensifierat jordbruk, speciellt med ökad användning av bekämpningsmedel och kvävegödsling, som en tänkbar orsak till nedgången. Även klimatförändringar, då främst med ett ökat antal värmeböljor, stormar och perioder av torka, förmodas påverka arten ogynnsamt. Den är dock inte rödlistad, utan klassificerad som livskraftig ("LC").
Också i Sverige har arten minskat, men denna verkar numera (kring 2025) ha upphört, och i en del fall även ersatts av en viss ökning. Det svenska utbredningsområdet sträcker sig från Skåne i söder till Jämtland i nordväst, och vidare längs norrlandskusten till Ångermanland, eventuellt till Västerbotten. Den saknas dock i Härjedalen, och förekomsten på Gotland är osäker. I Sverige är arten klassificerad som livskraftig.
I Finland, där humlan främst påträffats i den sydvästra delen av landet, med spridda observationer norrut upp till Mellersta Finland, Norra Karelen och Södra Österbotten, är den rödlistad som nära hotad ("NT").
Följande underarter har listats av Internationella naturvårdsunionen (IUCN):
Backhumlan föredrar blandade landskap, skogsbryn, ängar, trädgårdar och rödklövervallar. I Centralasien är den en typisk bergsart. Humlan besöker förutom klöver gärna bland annat ängskovall, kråkvicker, oxtunga och tjärblomster. Boet byggs ovan jord, marknära bland löv, mossa och i grästuvor. Det är litet, och rymmer i regel inte mer än 40 till 50 arbetare.
|