Ball pla är en traditionell katalansk pardans som varit utbredd i Katalonien och delar av den norra Valenciaregionen, särskilt i Maestrat. Dansen hade sin storhetstid under 1800-talet, men belägg finns sedan 1600-talet. Den räknas till de ”låga danserna”, som kännetecknas av mjuka steg, glidande fotrörelser nära marken och avsaknad av hopp. Musiken går vanligen i tretakt. Dansen hade även en social funktion: eftersom den var enkel och öppen kunde deltagarna byta danspartner under dansens gång.
Dansen består traditionellt av två delar. Den första delen kallas començament (”början”) och inleds med att dansparen går framåt i en slags promenad i takt till musiken. Kavaljeren håller då damens vänstra hand med sin högra. I vissa varianter håller damen sin fria hand mot kjolen, medan kavaljeren rör sin fria arm framför kroppen. I den andra delen, caiguda, dansar paret vända mot varandra. Dansarna närmar sig varandra, drar sig undan och byter plats, samtidigt som arm- och benrörelserna blir livligare.
Ett kännetecknande moment är rístol, där damen snurrar runt under kavaljerens upplyfta arm. När momentet utförs kan ett nytt par ansluta till dansen, som är öppen för deltagare i olika åldrar. I vissa traditioner åtföljs en ball pla av en snabbare och mer hoppbetonad del, kallad corranda eller corrido.
I Capellades i comarcan Anoia dansas en lokal variant under festligheterna kring Corpus Christi, som infaller 60 dagar efter påskdagen. Dansen framförs särskilt under den följande oktaven, det vill säga den åtta dagar långa högtidsperioden. Den nuvarande dansen skapades 1948 av Domènec Roig i Domènech med utgångspunkt i äldre melodier som tidigare hade använts vid festligheterna i ortens olika stadsdelar. Dansen har sedan dess blivit ett lokalt kännetecken och är öppen för allmänheten. Den lärs även ut i skolorna, och ortens jättar och jättedockor framför egna dansversioner vid lokala festligheter.
I Isil i kommunen Alt Àneu i Pallars Sobirà framförs ball pla i samband med Falles d'Isil, den traditionella fackeltågsfesten på Sant Joan-natten den 23 juni. Dansen ingår i ett program med flera traditionella danser och framförs på torget vid kyrkan efter fackeltågets ankomst. Den dansas i tretakt med glidsteg, där dansparen rör sig i en halvcirkel eller ring, med männen innanför och kvinnorna utanför. Därefter följer en hoppande corranda i tvåtakt.
Falles-festligheterna i Isil är dokumenterade sedan 1902, då en tidningsartikel även nämnde ball pla och uppgav att dansen framfördes under tre dagar. Danstraditionen försvann senare, men melodierna till ball pla och andra danser samlades in 1978 efter att ha bevarats muntligt av äldre ortsbor. Danserna lärdes åter ut inom ramen för Dansàneu och framfördes på nytt på kyrktorget 1994. Ball pla ingår i dag i Kataloniens katalog över festtraditioner och kulturarv.
I Esterri d'Àneu i Pallars Sobirà ingår ball pla i ett traditionellt dansprogram under ortens årliga festdag, som sedan 1964 firas den andra söndagen i augusti. Dansen framförs efter den religiösa högtiden tillsammans med tre andra danser: ball de guapos, Esquerrana och Corrido. Den börjar med att dansparen ställer upp sig på rad, med männen innanför och kvinnorna utanför när raden sluts till en ring. Under dansen rör sig männen och kvinnorna i motsatta riktningar och återförenas med sina partner. När den första och sista paret möts ger den ledande dansaren, capdanser, tecken åt musikerna att avsluta dansen. Den följs av Esquerrana och därefter Corrido.
Dansen har dokumenterats i folkloristisk litteratur under 1900-talet, bland annat av Joan Amades och Francesc Pujol samt av Ramon Violant i Simorra, som beskrev festtraditionerna i Pallars och Ribagorça i verk från 1940-talet. Kommunala handlingar från 1800-talet belägger äldre festligheter med musik i orten. Den nuvarande musikaliska bearbetningen för cobla skrevs av Josep Prenafeta 1977. Sedan mitten av 1980-talet har coblan Jovenívola d'Agramunt svarat för musikackompanjemanget. Dansen förs vidare muntligt, och capdanser ansvarar bland annat för att lära ut danserna, samordna dansarna och ge musikerna signaler.
I Tarragona framförs ball pla i samband med festligheterna kring Sant Magí, vars festdag infaller den 19 augusti. Dansen utförs vid Portal del Carro efter mässan under den nio dagar långa högtidsperioden till Sant Magí martyr. Den består av två delar: i den första dansar paren och roterar mellan varandra, medan dansarna i den andra bildar en ring när musiken förändras. Dansen inleds av medlemmar i dansgruppen Esbart Dansaire de Tarragona och upprepas därefter så att även allmänheten kan delta. Traditionen är äldre och dansen uppges tidigare ha framförts vid eremitaget La Brufaganya. Den återupptogs i Tarragona 2012 på initiativ av Confraria de Sant Magí Màrtir, som tillsammans med dansgruppen även ordnar öppna repetitioner för att lära ut dansen.
I Vilafranca del Penedès ingår ball pla i stadens årliga festligheter till Sankt Felix martyren den 29–31 augusti. Dansen har historiskt framförts vid högtidliga tillfällen, bland annat efter gudstjänster i samband med års- och skråfester. En lokal tradition var att dansarna gav sina danspartner blomsterprydda korgar med en rund kaka eller ett bakverk i mitten. Ball pla införlivades i stadens festliga processionståg 1973 och framförs tillsammans med andra traditionella katalanska danser.
I den valencianska orten Catí är ball pla ett inslag i de årliga festligheterna. Dansen har traditionellt framförts på ortens gator och torg, bland annat under augustifestligheterna och vid firandet av Jungfru Marias födelse den 8 september. Musiken framförs av en ensemble med bland annat trumma, cymbaler, trumpet och klarinett.
I L'Estany i Katalonien ingår ball pla i de traditionella festligheterna kring ortens mässa den 8 december. Dansen återupplivades 1979–1980 genom ett samarbete mellan caramellaires-gruppen Sortits de l'Ou och dansgruppen Esbart Rosa d'Abril. Koreografin finns dokumenterad med steg- och figurförklaringar, och Cassià Casademont komponerade ett pianopartitur på uppdrag av dansmästaren Artur Castany.