


Barbakan, eller barbikan är en befästet, oftast förpost, eller befäst port, exempelvis vid en yttre försvarsperimeter till en stad eller ett slott, eller varje försvarstorn som är placerat ovanför en port.
Termen barbikan för utverk till en fästning har kommit till nordeuropeiska språk från italienska (barbacane), provencalska (barbacana), fornfranska (barbacane), portugisiska (barbacã) och andra sydeuropeiska språk.
Barbakaner användes på senmedeltiden eller renässansen. Den fungerade som en kanonbastion, utan någon föredragen orientering för att rikta de på barbakanen monterade kanonerna. Barbikaner uppstod under andra hälften av 1400-talet som ett svar på tillkomsten av skjutvapen genom att lägga till lätt försvarbara, ytterligare försvarsstrukturer till portarna. Senare användes raveliner för ett liknande syfte.
På medeltiden var barbakaner typiskt placerade utanför eller på kanten av huvudförsvarslinjen och var förbundna med stadsmurarna med en murad väg, som kallades "halsen". På 1400-talet, med förbättringen av belägringstaktik och av artilleri, förlorade barbakaner sin betydelse. Barbakaner byggdes långt in på 1500-talet. Befästa porthus, eller falska befästade porthus förblev också ett kännetecken för franska och brittiska högreståndshus på landsbygden långt in på 1600-talet.