Biografi
Estlander inledde sin skolgång 1873 då han skrevs in i förskolan till Helsingfors privatlyceum. Han tog studenten våren 1881 och studerade därefter klassiska språk, estetik och litteraturhistoria. Under studieåren verkade han vid lantdagarna 1881 och 1884 som stenograf. Han avlade kandidat- samt magisterexamen i filosofi 1886.
Estlander var lärare i historia, religion, svenska och latin vid Nya Svenska Läroverket (nuvarande Gymnasiet Lärkan) i Helsingfors 1887–1925, och dess föreståndare 1903–1919. Åren 1922–1931 verkade han som rektor för Brändö svenska samskola i Helsingfors, där han även arbetade som religionslärare. Han utgav en mängd läro- och läseböcker i historia för de allmänna läroverkens behov samt skrev ett stort antal historiska verk, bland dem en omfattande skildring av Finlands öden efter 1808, Elva årtionden ur Finlands historia.
Under förtrycksperioderna förde Estlander en kamp mot ökad undervisning i ryska, Rysslands historia och geografi, mot förbud av vissa läroböcker samt mot att hänga upp kejsarporträtt och fira ryska högtider och jubileer.
Estlander var aktiv inom privatskollärarföreningen. Han var dess viceordförande 1906–1918 och därefter ordförande. Han var också medlem i direktionen för privatskolornas pensionskassa, Svenska litteratursällskapets styrelse 1921–1931, ordförande i Helsingfors folkbarnträdgårdars direktion, sekreterare i ständernas delegation för de Antellska samlingarna samt en av grundarna av Svenska teaterföreningen 1913 och dess förste ordförande till 1921.
Han gifte sig 1912 med filosofie magistern och matematiklärarinnan Sanny Olivia Söderhjelm. Han var en uppskattad pedagog som hyllades av såväl elever som kolleger under sin livstid. År 1927 blev han filosofie hedersdoktor vid Helsingfors universitet och 1931 tilldelades han ett pris för sina litterära insatser av Svenska litteratursällskapet.
.jpg)
