Bladlav

Bladlav
	Bladlav av arten getlav, i Hessen i Tyskland december 2011. Betydelse – typ av lav; Karaktär – bladlik lav som sitter fast med rhiziner; Andra lavtyper – busklav, skorplav;

Bladlav eller bladlavar (engelska: Foliose lichen) är en typ av lav. Den är bladlik och fäster med rotliknande utväxter från underbarken.

Biologi

Bladlavar är komplexa organismer som uppstår genom det symbiotiska förhållandet mellan svampar och en fotosyntetisk partner, vanligtvis alger. Detta partnerskap tillåter lavar att leva i klimat som kan variera från kalla, torra berg till våta varma dalar. Bladlavar utvecklas långsamt med tillväxthastigheter på 0,01–27 mm / år beroende på art. Deras livslängd är i genomsnitt 30 till 60 år.

En bladlav sitter vanligtvis fast med rhiziner, hårlika utskott. Detta gör att bålen lätt kan lossna från underlaget. Bladlavar som bara fäster sig i en enda punkt, naveln (umbilicus), kallas vanligen navellavar.

Namn

Benämningen bladlav eller bladlavar syftar endast på växtformen. Bladlavarna har inget särskilt släktskap, men många lavsläkten omfattar bara bladlavar. Detta inkluderar exempelvis blåslavar, filtlavar, lunglavar och näverlavar. Utöver bladlav är busklav och skorplav två andra stora växtformer hos lavarna.

Utseende

Bladlavarna har större flikar eller lober än andra lavar. Den mycket vanliga blåslaven växer ofta på grenar och trädstammar. Bladlavarna lossnar ganska lätt från underlaget, och de är lättare att samla in än skorplavarna. Lunglaven har stora flikar och växer på marken.

Reaktioner

Det finns en direkt korrelation mellan föroreningar, överflöd och distribution av lavar. Bladlavar är extremt känsliga för svaveldioxid, vilket är en biprodukt av atmosfärisk förorening. Svaveldioxid reagerar med klorofyll i lavar som producerar feofytin och magnesiumjoner. När denna reaktion inträffar i växter får laven mindre klorofyll, vilket orsakar en minskning av andningen som så småningom dödar laven.

Exempel på arter i gruppen bladlavar

Blemlav (Phlyctis argena)
Blåslav (Hypogymnia physodes)
Färglav (Parmelia saxatilis)
Islandslav (Cetraria islandica)
Jaguarfläck (Arthothelium ruanum)
Jättelav (Lobaria amplissima)
Lunglavar (Lobaria)
Näverlav (Platismatia glauca)
Platt nordporlav (Pertusaria pupillaris)
Praktssköldlav eller Grå Bladlav (Parmotrema chinense)
Pukstocklav (Hypogymnia tubulosa)
Skrynkellav (Parmelia sulcata)
Skuggkranslav (Phaeophyscia endophoenicea)
Vägglav (Xanthoria parietina)

Galleri

Bladlav med orange apothecier, insamlad nära en ek av arten Quercus agrifolia i Kalifornien.
Bladlav på klippa.

Referenser

1 2 3 ”bladlavar”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/bladlavar. Läst 17 oktober 2026.
↑ ”Bradwell, Tom; Armstrong, Richard A. (2011). ”Growth of Foliose Lichens: A Review”. Symbiosis 53: sid. 1–16. doi:10.1007/s13199-011-0108-4.”. Annual Reviews. http://sites.unice.fr/site/aseminara/pdfs/publ22_annurev_myco.pdf. Läst 29 oktober 2019.
↑ ”Lavars indelning - Biologi - Träna NO”. www.studera.com. http://www.studera.com/tranano/biologi/VAXTER/LAVINDEL.html. Läst 29 oktober 2019.
↑ Hill, D. J. (1971). ”Experimental Study of the Effect of Sulphite on Lichens with Reference to Atmospheric Pollution” (på engelska). New Phytologist 70 (5): sid. 831–836. doi:10.1111/j.1469-8137.1971.tb02583.x. ISSN 1469-8137. https://nph.onlinelibrary.wiley.com/doi/abs/10.1111/j.1469-8137.1971.tb02583.x. Läst 29 oktober 2019.

[:1-1] 1 2 3 ”bladlavar”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/bladlavar. Läst 17 oktober 2026.

[2] ”Bradwell, Tom; Armstrong, Richard A. (2011). ”Growth of Foliose Lichens: A Review”. Symbiosis 53: sid. 1–16. doi:10.1007/s13199-011-0108-4.”. Annual Reviews. http://sites.unice.fr/site/aseminara/pdfs/publ22_annurev_myco.pdf. Läst 29 oktober 2019.

[3] ”Lavars indelning - Biologi - Träna NO”. www.studera.com. http://www.studera.com/tranano/biologi/VAXTER/LAVINDEL.html. Läst 29 oktober 2019.

[4] Hill, D. J. (1971). ”Experimental Study of the Effect of Sulphite on Lichens with Reference to Atmospheric Pollution” (på engelska). New Phytologist 70 (5): sid. 831–836. doi:10.1111/j.1469-8137.1971.tb02583.x. ISSN 1469-8137. https://nph.onlinelibrary.wiley.com/doi/abs/10.1111/j.1469-8137.1971.tb02583.x. Läst 29 oktober 2019.