Garnet används för produktion av grövre linnetyg – blaggarnsvävar(blångarnsvävar, blagarnslärft (blångarnslärft)) – som används till arbetskläder och grövre bolstervar.
I början av 1900-talet var vardagslakan ofta av blaggarnsväv medan gäst- och brudsäng bäddades med lakan vävda av finare lin.
Blånor har tidigare använts bland annat som värmeisolering i hus, till papperstillverkning och som djurströ. Linblånor användes förr också för att täta gängförband inom rörmokeri, medan man numera hellre använder den högre kvaliteten långfibrigt lin eller gängtejp av teflon).
Etymologi och bygdemål
Blaggarn kommer av fornsvenskablagarn och är en sammansättning av bla, blå, singularformen av blår (blånor) och av garn.
Blånor eller blår är de kortare grövre tågor som skiljs från de längre finare tågorna när lin eller hampa häcklas. Ordet har osäkert ursprung men är möjligen besläktat med blöja, jämför tyska Blahe ’grov linneväv’.
I fornsvenskan övergick långt a-ljud till å-ljud, men på grund av att första stavelsen förkortats i sammansättningen blaggarn har den ursprungliga vokalkvaliteten behållits. Ordet har också förekommit i formen blågarn, där längden i första stavelsen bevarats och vokalen har därmed övergått till å-ljud.
Ospunnet lin har sedan länge använts, och används alltjämt, inom rörmokeri som tätning av gängade rörförband. Linets fuktupptagande förmåga och egenskapen att därvid svälla är värdefulla egenskaper, som saknas vid det nutida alternativet gängtejp av teflon. Tätverkan hos linet har traditionellt förstärkts genom indränkning med linolja. På senare tid har diverse syntetiska pastor tagits fram som alternativ till linolja som tätningsförstärkning.
Vid rörläggning har lintätning den ytterligare fördelen att det är tillåtligt att vid sammangängning backa något, om man råkat skruva för långt. Det medger inte teflontätning, utan där måste skruvandet avbrytas i exakt rätt tidpunkt, om förbandet skall bli pålitligt tätt. Till yttermera visso är lin betydligt billigare än gängtejp för motsvarande arbete.
Lin är ett naturmaterial, som inte har någon som helst skadlig miljöpåverkan. För teflon däremot, finns det vissa betänkligheter genom att detta ämne vid brand kan avge giftiga ångor. I radioaktiv miljö kan teflonets egenskaper påverkas negativt. Uppgift saknas om hur lin klarar sig i sådan miljö.
