Blodgas är en analys av blodets syra-basstatus och gaser. Vid blodgasanalys mäts pH, partialtrycket för koldioxid (pCO2) och partialtrycket för syre (pO2). Mätas kan även natrium, kalium, joniserat kalcium, klorid, glukos och laktat. Syremättnad (sO2), bikarbonat (HCO3−) och basöverskott (BE) anges som beräknade parametrar.
Arteriell blodgas används för bedömning av ventilation, syresättning och syra-basbalans. En arteriell blodgas tas från artärblod. Arteria radialis används vanligen vid arteriell provtagning. Arteriell blodgas används för att bestämma arteriellt pO2, pCO2 och pH. Dessa värden kan användas för beräkning av bikarbonat och syremättnad. Karboxihemoglobin och methemoglobin kan också bestämmas med arteriell blodgasanalys.
En venös blodgas analyseras på venöst blod. Venösa blodgaser används för att följa syra-basstatus hos kliniskt stabila patienter. För kritiskt sjuka patienter rekommenderas ett arteriellt taget prov. Venöst och arteriellt pH betraktas som relativt väl överensstämmande, medan pCO2 och pO2 inte var tillräckligt överensstämmande för att generellt kunna betraktas som utbytbara.
Sambandet mellan pH, pCO2 och bikarbonat i blodets bikarbonatbuffert beskrivs av Henderson–Hasselbalch-ekvationen. Sambandet kan skrivas:
Ekvationen visar sambandet mellan pH, pCO2 och bikarbonat. HCO3− kan därför beräknas från pH och pCO2.
Arteriella blodgaser tas i en hepariniserad spruta. Sprutan ska förslutas och luftbubblor ska avlägsnas. Provet ska blandas genom att sprutan försiktigt rullas mellan händerna. Vid provtagning och hantering kan luft i provet, provtagning av venöst blod i stället för arteriellt blod, felaktig mängd heparin, otillräcklig blandning och fördröjd transport ge felaktiga resultat. För arteriella blodgaser ska provet analyseras inom 30 minuter efter provtagningen. För venösa blodgaser anger ska provet transporteras till Klinisk kemi inom 15 minuter. Otillräcklig blandning kan leda till koagelbildning och luft i sprutan kan påverka flera av analysresultaten.