Blottning eller blottande, ibland exhibitionism (latin: Exhibitionismus), är ett tvångsmässigt behov av sexuell natur (se parafili). Det handlar om att blotta sitt könsorgan, och ofta för personer av det andra könet. En sådan person kallas blottare eller exhibitionist. Det är en driftmässig psykisk störning, där blottandet för främmande ofrivilliga åskådare görs för att nå en känslomässig eller sexuell tillfredsställelse.
I flera länder, däribland Sverige, är det i de flesta fall olagligt. Det kan beroende på karaktär stämplas som förargelseväckande beteende, sexuellt ofredande eller otukt med mera.
Inom psykiatrin används ofta ordet exhibitionism i betydelsen 'blottning'. Däremot är detta inte samma sak som den mer allmänna betydelsen av exhibitionism, som rör ett starkt behov av att visa upp sig oavsett mängden kläder på kroppen. Ett sådant behov behöver inte vara sjukligt men kan bero på en överdriven självfixering.
Det "exhibitionistiska" uttrycket kan inkludera sexuella signaler och uttryckas i tävlingssammanhang, men det kan även handla om att söka bekräftelse genom att visa upp sig (ovanligt mycket) på andra sätt. Det allmänt tillgängliga internet har skapat arenor för att visa upp sig och söka bekräftelse på olika sätt, inklusive via sociala medier.
Blottandet är tvångsmässigt, och det handlar i regel om att visa upp sitt/sina könsorgan för en eller flera främmande människor. Blottare är överlag män, men det finns statistiskt stöd för att det även är förekommande hos kvinnor. Fenomenet i form av brott förkläds dock i högre grad på grund av större social acceptans för kvinnor att visa upp sina kroppar.
I USA beräknas en tredjedel av de män som arresteras för någon form av sexualbrott ha ägnat sig åt blottning.
Internet är en arena där möjligheterna att visa upp sig är många. Plattformen kan sänka tröskeln för blottare att visa upp sig, och sändandet av ovälkomna "dick pics" kan ses som ett sådant uttryck.
Som parafili innebär exhibitionism/blottning att en person har en önskan att blotta sitt könsorgan för främlingar, utan att detta i sig är förenat med en önskan om sexuell umgänge. Som regel hänger denna önskan samman med sexuell upphetsning, och åtföljs av onani. Att ge vika för denna önskan är i många länder ett sexualbrott, och kan rubriceras som sexuellt ofredande eller förargelseväckande beteende. Personer som begår detta brott kallas blottare. Exhibitionism som parafili faller under diagnoserna 302.4 i DSM-IV-TR och F652 i ICD-10. För att diagnostiseras som exhibitionist behöver personen inte ha utfört handlingen, det räcker med önskan om detta. För att anses som en psykisk störning måste symptomen varat i sex månader eller mer, samt hämmat personen i dess liv. Det kan också innebära att njuta av att ha sex inför andra människor, antingen personer som själv vill se på, eller inför oombedda främlingar. Det senare är också ett sexualbrott.
Exhibitionistiska, blottningsrelaterade, handlingar kan vara straffbara såsom sexuellt ofredande enligt 6 kap. 10 § Brottsbalken. Handlandet ska typiskt sett vara ägnat att väcka obehag eller kränka en annan persons sexuella integritet, men det är inte nödvändigt. Om brottet begås offentligt är det förargelseväckande beteende.
Exhibitionism/blottning har ibland definierats som ett tvångssyndrom, och betraktats som ett tillstånd som påminner om substansmissbruk. Det kan också bero på exempelvis hypersexuell störning, ingå i en impulskontrollstörning, med mera. Många som ger vika för exhibitionismen begår samma brott igen, och det är inte ovanligt att en blottare senare begår våldtäkt och sexövergrepp på barn. En provocerad blottare kan vara farlig.
Exhibitionism kan behandlas med psykoterapi, antidepressiva läkemedel, testosteronsänkande läkemedel eller östrogenpreparat.