Biologi
Adulta individer kännetecknas av sitt flugliknande yttre, med en bomullsartad "beklädnad" av vaxtrådar på kroppen, växande från vaxkörtlar på de olika tergiterna (kroppssegmenten). Detta leder till ett "pudrigt" utseende som kan påminna om en ullus. Individerna är 2–3 millimeter långa.
Diet och ludd
Arten livnär sig på blad och andra levande växtdelar hos bok – främst unga träd och plantor i häckar. De suger växtsaft ur bladcellerna på trädet, på bladens undersida, vilket försvagar boken. Den livnär sig även på bladskaft, frukt och fruktskaft.
Angreppen syns i regel tätt efter att bladen vecklats ut på boken. Svåra angrepp av bokbladlus leder till att bladen blir buckliga och rullar ihop sig. Lössen utsöndrar honungsdagg som kan göra hela trädet fett och blankt. Honungsdaggen är också en grogrund för tillväxt av sotdaggsvampar, och den söta utsöndringen lockar även olika steklar (jämför med myror och deras kolonier av bladlöss).
Syftet med individernas vaxartade "ludd" kan vara att undvika att bli kladdiga av den honungsdagg som utsöndras. Flera forskare har även antagit att "luddet" kan skydda mot andra individers utsöndrade honungsdagg.
Förökning och hot
Äggen av bokbladlus kläcks i de skott som de blivit lagda i året före. Arten förökar sig under maj månad och syns ofta under försommaren. Jungfrufödda och vinglösa, 2–3,2 mm långa individer är blekt gröna och täckta med vit och vaxartad "ludd". Bevingade invidider är mörka i färgen, också de med ludd runt kroppen.
Flera generationer kan utvecklas under en och samma växtsäsong, och rapporter finns om minst 10 generationer per år.
Naturliga fiender till bokbladlus är Melangyna cincta, en art av blomfluga, och ängskinnbaggen Psallus varians. I Europa livnär sig även Praon flavinode och Trioxys phyllaphidis, två arter av bracksteklar, på bokbladlus. I Nordamerikan har nyckelpigor rapporterats livnära sig på bokbladlus.
-2.JPG)
