Bokeh

Två fotografier som skildrar ingen respektive kraftig bokeh. Två fotografier som skildrar ingen respektive kraftig bokeh.
Två fotografier som skildrar ingen respektive kraftig bokeh.

Bokeh (japanska: 暈け Hepburn: boke?, "suddig") är inom fotografin ett begrepp för den estetiska kvaliteten av suddigheten hos delar av en bild som inte är i fokus. Utseendet på bokehn varierar mellan olika kameraobjektiv. Bland annat tenderar avlägsna ljuskällor som är ur fokus att formas som objektivets bländare, det vill säga hur många bländarlameller och hur de är konstruerade i objektivet. En helt öppen bländare på ett riktigt ljusstarkt objektiv ger en helt rund öppning som ger runda bokeh-cirklar, medan mindre ljusstarka objektiv inte får fullt lika jämna cirklar, och därmed ger lite kantigare bokeh-bollar.

När kort skärpedjup används, blir det bakom och framför fokusavståndet mer suddigt. Å andra sidan uppfattas det som inte är i fokus som mer skarpt om ett långt skärpedjup väljs. Utseendet hos bokeh hos en bild är viktigt[förtydliga], speciellt sådana med kort skärpedjup och där mycket av det ofokuserade syns.

Styrning av bokeh-bilden

Konturerna hos oskarpa ljusfläckar kan ändras med en ogenomskinlig mask med ett formskuret öppningshål framför objektivet; ojämnheter vid kanten av utskärningen blir synliga på bilden. I tredimensionell visualisering uppnås ett liknande resultat genom att placera en plan yta framför den virtuella kameran med en bild av figuren omvandlad till en transparenskarta/alfamask. Ett avtagbart pappersfilter tillverkas med sidoklaffar och fästs med ett gummiband runt objektivets fattning, så att ett hål i mitten har önskad siluett.

Om avståndet mellan huvudmotivet och bakgrunden ökas kan märkbar bokeh uppstå även vid ett relativt bländartal f/8. Mikroojämnheter i asfäriska optiska element kan visa sig inuti oskarpa fläckar som koncentriska ringar och bilda det så kallade "lökliknande" bokehet. I datorbaserade kameramodeller justeras kurvaturen på sidorna hos den månghörniga bländaren separat: negativa värden på parametern ger ett stjärnformat öppningshål.

Vid anamorf filminspelning sträcks oskarpa avbildningar av punktljus vertikalt och får ovala konturer. För att få oskarpa ljusgirlander kan man stänga av autofokus och manuellt flytta skärpan från ljuskällorna till ett annat avstånd. Hos spegelteleobjektiv täcker den centrala spegeln en del av ljusstrålen, därför antar ljusfläckarna en ringform med en mörk mitt.

Effekten "tvålbubblor" kännetecknas av en ljus, tunn kant runt den oskarpa ljusfläcken och ett relativt blekt centrum. Ovala reflexer kan skapas även utan anamorfisk optik: i vissa sfäriska filmobjektiv används en dubbelbländare av särskild form.

Se även