Bountyskarv
Utseende
Bountyskarven är en stor, 71 centimeter lång svartvit skarv. Ovansida och huvud svart med metallisk blåglans. Undersidan är vit. Fötterna är rosa. Vita vingfläckar bildar ett band på sittande fågelns vinge. Den saknar till skillnad från flera av sina släktingar vårtiga flikar i ansiktet.
Utbredning och levnadssätt
Arten förekommer på Bountyöarna utanför Nya Zeeland. Den häckar mestadels på smala klipphyllor med bona ofta så nära som en meter ifrån varandra. Den livnär sig på fisk, sniglar, bläckfiskar, gråsuggor, tånglöss och krabbor.
Systematik
Släktestillhörighet
Bountyskarven placerades tidigare ofta i släktet Phalacrocorax. Efter genetiska studier som visar på att Phalacrocorax består av relativt gamla utvecklingslinjer har det delats upp i flera mindre, varvid bountyskarv med släktingar lyfts ut till släktet Leucocarbo.
Status och hot
Arten har ett mycket begränsat utbredningsområde och en världspopulation på endast 620 individer. Beståndet verkar dock vara stabilt. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar arten som sårbar, men noterar att om data skulle påvisa stora fluktuationer i beståndet eller att den minskar kraftigt så skulle arten uppgraderas till starkt hotad eller akut hotad. Det största långsiktiga hotet mot arten anses vara förändringar i levnadsmiljön, möjligtvis pådrivet av klimatförändringar.
Namn
Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar Uchter John Mark Knox, 5:e earl av Ranfurly (1856–1933), brittisk politiker och guvernör av Nya Zeeland 1897-1904.
Noter
- 1 2 3 4 5 Birdlife International 2018 Leucocarbo ranfurlyi . Från: IUCN 2018. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018-2. Läst 1 december 2018.
- ↑ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
- 1 2 3 Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2021. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2021 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11
- 1 2 Robertson, C. J. R.; van Tets, G. F. 1982. The status of birds at the Bounty Islands. Notornis 29: 311-336.
- ↑ Heather, B. D. and Robertson, H. A. 1997. The field guide to the birds of New Zealand. Oxford University Press, Oxford, UK.
- ↑ Kennedy, M., and H.G. Spencer (2014), Classification of the Cormorants of the World, Mol. Phylogenet. Evol. 79, 249-257.
- ↑ Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2021. IOC World Bird List (v11.2). doi : 10.14344/IOC.ML.11.2.
- ↑ Mayr, Gerald (2003): The phylogenetic affinities of the Shoebill (Balaeniceps rex). Journal für Ornithologie 144(2): 157–175. HTML sammanfattning
- ↑ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.
