| Brigadlok | |
 Hartmann 4290, från 1919, Ohsabanans nr 2 Emsfors, tidigare industrilok för Emsfors bruk | |
| Fordonstyp | Lok |
|---|---|
| Tillverkningsår | 1905–1919 |
| Byggt antal | Omkring 2 500 |
| Tillverkare | Uppemot 15 tyska företag |
| Tekniska fakta | |
| Längd (över buffert) | 5,88-5,98 meter |
| Höjd | 2,9 meter |
| Tjänstevikt | 12,0 ton |
| Spårvidd | 750 millimeter |
| Axelföljd | D |
| Axelavstånd | 2,26 meter |
| Axellast | 3 ton |
| Största tillåtna hastighet | 15-25 km/h |
| Startdragkraft | 20,35 kN |
| Drivmedel | Kol, ved |
Brigadlok var en tysk loktyp för järnvägar med 750 millimeters spårvidd. De tillverkades före och under första världskriget för tyska arméns järnvägar, Heeresfeldbahn.
Loken utvecklades från 1901 för militära behov, bland annat i de tyska kolonierna. Loktypen började utvecklas av Arnold Jung Lokomotivfabrik och Lokomotivfabrik Krauss & Comp.. Projektet togs så småningom över av Henschel & Sohn. Serietillverkningen började 1905 och skedde i stor skala i och med första världskriget. Brigadloken tillverkades efter enhetliga ritningar av uppemot femton tyska mekaniska verkstäder, bland andra Borsig, Henschel & Sohn, Maffei, Orenstein & Koppel, Gmeinder, Krauss, Arnold Jung, Linke-Hofmann, Richard Hartmann, Hanomag och Berliner Maschinenbau. Flest lok, 789, producerades av Henschel, och sammanlagt tillverkades mellan 1905 och 1919 omkring 2 500 lok.
Loken var våtånglok med två utvändiga cylindrar, två svängbara axlar enligt Klien-Lindners system och utrustade med Robert Stephensons slidstyrning.
När kriget tog slut 1918, fanns stora överskott av begagnade lok och också av nya lok i fabrikerna, som inte hade levererats eller färdigställts. Brigadlok såldes därför billigt och kom att spridas i stora antal till olika typer av smalspårsbolag i många länder, inte minst för industrijärnvägar.
Till Sverige beräknas minst 14 lok ha exporterats, bland andra tolv lok till industribanorna på Åkers Styckebruk, AB Separator, Stockholms hamn, Emsfors bruk, Aspa bruk, Vattenfall, Eckersholms torvströförening, Ohs bruk och Svenska Torv AB. Senare har ytterligare två lok köpts in till Munkedals Järnväg samt till svenska museijärnvägar. De sista loken i ordinarie trafik kördes på 1940- och 1950-talet, varefter ett antal stod i reserv under ytterligare något decennium.
Över ett hundra brigadlok har bevarats på museijärnvägar och järnvägsmuseer, varav åtminstone ett tjugotal i körbart skick.
.jpg)
