| Brunkulla Status i Sverige: Starkt hotad | |
| 1. Blommande planta med axets övre del ännu outslagen 2. Blomma framifrån, 4 × förstoring 3. Dito från sidan, 2 × förstoring 4. Den upp- och nedvända pelaren lindrigt nedåtböjd och sedd uppifrån, 15 × förstoring | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Växter Plantae |
| Division | Fröväxter Spermatophyta |
| Underdivision | Gömfröväxter Angiospermae |
| Klass | Enhjärtbladiga växter Monocotyledonae |
| Ordning | Sparrisordningen Asparagales |
| Familj | Orkidéer Orchidaceae |
| Underfamilj | Orchidoideae |
| Tribus | Orchideae |
| Undertribus | Orchidinae |
| Släkte | Brudsporresläktet Gymnadenia |
| Art | Brunkulla G. nigra |
| Vetenskapligt namn | |
| § Gymnadenia nigra | |
| Auktor | (L. (1753)), Rchb.f (1856) |
| Synonymer | |
|
Satyrium nigrum L., 1753 basionym Nigritella nigra (L.) Rchb.f Orchis nigra (L.) Scop. (1772) Orchis miniata Crantz (1769) Orchis variegata Schrank (1789) Habenaria nigra (L.) R.Br. (1813) Sieberia nigra (L.) Spreng. (1817) Nigritella angustifolia Rich. (1817) Nigritella fragrans Saut. ex Rchb. (1830) Orchis atropurpurea Tausch (1831) Orchis reichenbachii Mutel (1836) Nigritella suaveolens W.D.J. Koch (1837) Nigritella brachystachya A. Kern. (1865) Nigritella megastachya A. Kern. (1865) Nigritella hybrida Schur (1866) Orchis moritziana Brügger (1874) ×Gymnigritella brachystachya (A. Kern.) E.G. Camus (1908) ×Gymnigritella megastachya (A. Kern.) E.G. Camus (1908) Gymnadenia miniata (Crantz) Hayek (1956) Nigritella miniata (Crantz) Janch. (1959) | |
Nigritella nigra ssp. nigra | |
Brunkulla (Gymnadenia nigra) är en av Nordens sällsyntare orkidéer.
Brunkulla förekommer främst omkring Storsjön i Jämtland och vid Drivstuen i Dovre, och för övrigt endast känd från ett fåtal platser i Norrland och mellersta Norge. Brunkullan klassas som en starkt hotad art i Artdatabankens rödlista över hotade arter, och är fridlyst sedan 1958.
Förutom i Norden förekommer brunkullan i Alperna, Apenninerna, Pyrenéerna och på Balkan.

Brunkullan är visserligen lågväxt, men den röjer sig lätt på fjällängens brokiga blomstermatta genom axets kraftiga, till en början nästan svartaktiga purpurfärg och den starka vaniljdoften. I Alperna är den allmännare och får där dessutom det betecknande namnet "Chokoladenblümchen". Man har där iakttagit ovanligt talrika insektbesök hos dessa blommor.
Brunkulla skiljer sig från andra orkidéer genom att läppen, det största kalkbladet, är vänd uppåt under blomningen. Fruktämnet vrids nämligen inte ett halvt varv, som hos de andra. Blommans alla delar intar således hos Nigritella ett upp- och nedvänt läge i jämförelse med Orchis-blomman: den korta sporren befinner sig på bakre, inte främre sidan, pollinarierna häftar sig fast på insekthuvudets undersida, och så vidare. Befruktningsdelarnas form överensstämmer för övrigt närmast med brudsporrens.
Brunkulla har drabbats hårt av igenväxning till följd av utebliven hävd. Artens hotstatus ledde till att åtgärdsprogrammet för brunkulla påvörjades 2013. Programmet ledde till rekommenderade och praktiska skötselåtgärder såsom sen slåtter och kontrollerat bete för att förhindra igenväxning och därmed försöka vända den långvarigt vikande trenden för orkidépopulationerna.
Brunkulla är Jämtlands landskapsblomma.
|