| Busksiska Status i världen: Livskraftig (lc) | |
| | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Finkar Fringillidae |
| Släkte | Spinus |
| Art | Busksiska S. uropygialis |
| Vetenskapligt namn | |
| § Spinus uropygialis | |
| Auktor | PL Sclater, 1862 |
| Utbredning | |
| Synonymer | |
| |
Busksiska (Spinus uropygialis) är en fågel i familjen finkar inom ordningen tättingar. Den förekommer i Anderna i Sydamerika.
Busksiskan är en distinkt tecknad fink, med svartaktigt huvud och bröst, mörk rygg och lysande gul undersida. Den gula övergumpen syns väl i flykten men är vanligen dold på sittande fågel. Könen är lika, men hanen är igenomsnitt svartare ovan. Ungfågeln är mycket avvikande, grönaktig på huvud och ovansida samt orangeaktig näbb.
Fågeln förekommer i Anderna från centrala Peru till nordvästra Argentina och norra Chile. Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.
Busksiskan placerades tidigare i det stora släktet Carduelis, men genetiska studier visar att det är kraftigt parafyletiskt och att typarten steglitsen snarare är närmare släkt med vissa arter i Serinus. Numera bryts därför busksiskan liksom övriga amerikanska siskor samt den europeiska och asiatiska grönsiskan ut ur Carduelis och placeras tillsammans med den asiatiska himalayasiskan (tidigare i Serinus) istället till släktet Spinus
Busksiskan hittas lokalt i bergstrakter, ofta nära myrar eller andra vattendrag. Den ses ofta i flock, födosökande på marken eller i låga buskar.
Arten har ett stort utbredningsområde och beståndet anses stabilt. Internationella naturvårdsunionen IUCN listar den därför som livskraftig (LC).
|