| Krita 145 – 66 miljoner år före nutid | |||
|---|---|---|---|
| Period (System) |
Epok (Serie) |
Ålder (Etage) |
Miljoner år sedan |
| Paleogen | Paleocen | Dan | senare |
| Krita | Yngre krita | Maastrichtium | 72–66 |
| Campanium | 84–72 | ||
| Santonium | 86–84 | ||
| Coniacium | 90–86 | ||
| Turonium | 94–90 | ||
| Cenomanium | 101–94 | ||
| Äldre krita | Albium | 113–101 | |
| Aptium | 121–113 | ||
| Barremium | 126–121 | ||
| Hauterivium | 133–126 | ||
| Valanginium | 137–133 | ||
| Berriasium | 143–137 | ||
| Jura | Yngre jura | Tithonium | tidigare |
Campanium, tidigare kallad campan, är en geologisk tidsålder som varade från omkring 83,6 till 72,2 miljoner år sedan, under perioden krita. Namnet kommer från latinets Campania och infördes av den franske geologen Henri Coquand baserat på lagerföljder från denna tidsålder vid området Champagne i departementet Charente-Maritime.
I Sverige finns avlagringar från campanium i Skåne. Dessa är en del av Höllvikenformationen och utgörs av det kronologiskt avsatta Granviksledet och det sekundärt omlagrade och därför porösa Lundaledet. Det senare är cirka 100 km långt, 5-7 km brett och har vid Romelåsen en mäktighet på upp till 800 meter. Det porösa Lundaledet utnyttjas för Lunds fjärrvärmesystem i Sveriges enda anläggning för utvinning av geotermisk energi, vilken gett upp till 350 GWh per år.