| Hästmyror | |
| Jordhästmyra i en gammal ek | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Insekter Insecta |
| Underklass | Bevingade insekter Pterygota |
| Infraklass | Neoptera |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Underordning | Midjesteklar Apocrita |
| (orankad) | Gaddsteklar Aculeata |
| Överfamilj | Vespoidea |
| Familj | Myror Formicidae |
| Underfamilj | Formicinae |
| Tribus | Camponotini |
| Släkte | Hästmyror Camponotus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Camponotus | |
| Auktor | Mayr, 1861 |
Jordhästmyra, bevingad hona | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Hästmyror (Camponotus), även stockmyror, är ett släkte bland myrorna.
Liksom övriga medlemmar av underfamiljen Formicinae-saknar hästmyrorna gadd. Generellt är de flesta arter stora, även om storleken varierar betydligt. Små arbetare är mellan 4 och 7 mm långa, medan de hos större arter kan nå en längd från 7 till 13 mm eller mer. Hanar blir 5 till 13 mm, medan drottningar varierar mellan 9 och 20 mm.
Släktet är känt för att bygga sina bon i trävirke, ofta murknande sådant, men flera arter gräver ut sina bon i marken. Inga arter lever dock av trä; de är allätare, sköter om bladlöss för att kunna mjölka deras honungsdagg, dricker utsipprande sav, och äter levande och döda insekter.
Hela släktet omfattar cirka 1 000 arter, spridda över större delen av världen utom polartrakterna. Ett egendomligt undantag är de Brittiska öarna, som inte har en enda art. I Nordeuropa och Mellaneuropa finns 13 arter, med fyra i Norden.
I Sverige och Finland finns följande fyra arter: