| Candida Royalle | |
| Candida Royalle, 2013. | |
| Född | Candice Marion Vadala 15 oktober 1950 New York, USA |
|---|---|
| Död | 7 september 2015 (64 år) Mattituck, USA |
| Andra namn | Candida Royalle |
| Medborgare i | USA |
| Utbildad vid | Parsons School of Design City University of New York High School of Art and Design |
| Sysselsättning | Porrfilmsskådespelerska, filmproducent, filmregissör, skådespelerska, manusförfattare |
| Utmärkelser | |
| AVN Hall of Fame | |
| Webbplats | candidaroyalle.com/ |
| Redigera Wikidata | |
Candida Royalle, född som Candice Marion Vadala 15 oktober 1950 i New York, död 7 september 2015 i Mattituck på Long Island, var en amerikansk skådespelare och filmskapare inom feministisk och parfokuserad pornografi. Hon var även verksam som sexualupplysare och aktivist inom den sexpositiva feminismen. Royalle blev invald i XRCO Hall of Fame och AVN Hall of Fame.
Royalle växte upp som Candice Marion Vadala, i en fattig familj ur arbetarklassen med katolsk hemmahörighet på Brooklyn i New York. Hennes far Louis, som arbetade som professionell jazztrummis, var en temperamentsfull person. Hennes mor Peggy Frazier lämnade familjen när Royalle var 18 månader gammal, och Royalle återsåg henne aldrig. Candice och hennes syster Cinthea uppfostrades av deras styvmor Helen Duffy.
Därefter följde studier i musik, dans och konst. De genomfördes vid High School of Art and Design, Parsons School of Design och City College of New York.
Efter avslutad examen vid Parsons School of Design flyttade Royalle till Kalifornien, där hon började framträda på scen som del av den avantgarde-inriktade teaterensemblen The Cockettes. 1975 spelade hon Divines dotter i pjäsen The Heartbreak of Psoriasis.
Samma år (1975) inledde Royalle sin karriär som porrskådespelare, där hon under sin skådespelarkarriär kom att medverka i cirka 25 (alternativt nästan 50) olika filmer. Hennes sista film som skådespelare var Blue Magic (1980/1981), en produktion där hon också bidrog med manuset. Royalle slutade med sitt porrskådespeleri efter att hon gift sig och blivit obekväm med att uttrycka sig sexuellt med andra män.
Dessutom hade hon blivit alltmer medveten om att hennes egen feminism stod i konflikt med den mansfixerade pornografi som hon arbetat med. I denna traditionella "mainstreampornografi" medgavs inte mycket till kvinnlig blick och försök att locka de kvinnliga tittarna. Den runt 1983 ökade tillgången till kabel-TV och videobandspelare gav henne möjlighet att fundera på att producera sin egen "feministiska" pornografi; denna skulle vara riktad mot kvinnor och par som ville se på en annan typ av pornografi i deras eget hem.
När Royalle i en essä såg tillbaka på sin inblandning i porrindustrin, noterade hon hur "det var tydligt att folk alltid varit nyfikna på hur sex ser ut och hur man gör /…/ Men en sak lyste med sin frånvaro från den samtida pornografi: en kvinnlig vision / kvinnligt perspektiv. /…/ 1970-talets kultur hade förändrats tillräckligt mycket för att tillåta kvinnor att ha aktiva sexliv utan krav på äktenskap, men trots detta fokuserade porrfilmer fortfarande på manlig njutning, med dess skrattretande beskrivning av en kvinna som drabbas av extas när hennes manliga partner sprutar sin sperma över hennes ansikte, det obligatoriska "cumshotet".

1980 återvände Royalle till New York. I början av 1984 grundade hon Femme Productions, tillsammans med Lauren Neimi. Deras mål var att skapa erotica baserad på kvinnlig lust, såväl som pornografiska filmer med syftet att hjälpa parterapi. Royalles produktioner är mer riktade till kvinnor och par än den "vanliga" manliga porrfilmspubliken, och de har hyllats av rådgivare och terapeuter för att de visat fram sunda och realistiska sexuella aktiviteter.

Royalle menade att hon försökte undvika "misogyn förutsägbarhet" och en beskrivning av sex som "bara ville ta fram det groteska och explicita". Hon kritiserade också den typiska porrfilmens manliga fokus, där scenerna slutar när den manlige skådespelaren ejakulerar. Royalles filmer är inte "målinriktade" mot ett slutlig cumshot; istället visar de upp sexuella aktiviteter som del av kvinnors känslomässiga och sociala liv i stort. 1989 var hon en av undertecknarna av Post Porn Modernist Manifesto.
Royalle skrev återkommande kröniketexter för herrtidningarna High Society och Cheri. Hon höll ofta föredrag, inklusive på Smithsonian, World Congress on Sexology och vid ett flertal universitet och branschkonferenser.
2004 var Royalle [med]författare till boken How to Tell a Naked Man What to Do.
Royalle var medlem av American Association of Sex Educators, Counselors and Therapists, liksom medgrundare av organisationen Feminists for Free Expression.
1983 grundade Royalle, tillsammans med Gloria Leonard, Annie Sprinkle och Veronica Vera stödgruppen Club 90. Detta var den första stödgruppen för kvinnliga porrskådespelare, i en funktion som senare bland annat Pineapple Support skött.
På 1980-talet var Candida Royalle gift med producenten Per Sjöstedt (son till en svensk porrfilmsproducent); de två separerade 1988. I maj 2006 offentliggjorde hon att hon var förlovad.
Candida Royalle avled den 7 september 2015, i Mattituck på Long Island öster om New York. Dödsorsaken var äggstockscancer.
Candida Royalle omnämndes återkommande som en förkämpe för kvinnors sexualitet, men också som en ny typ av pornograf. Detta syntes i ett antal dokumentärer och andra liknande verk där hon kom att medverka, inklusive 1997 i Maya Gallus' dokumentärfilm Erotica: A Journey into Female Sexuality. Efter hennes bortgång vittnade kollegor och efterföljare inom branschen – som Stoya, Kayden Kross, Asa Akira och om Royalles betydelse som kvinnlig banbrytare inom den samtida filmpornografin.
2019 presenterades Candice, en dokumentär om Royalles liv och hur hon upptäckte vad som hänt med hennes mor efter att hon lämnat sin dotter. Filmen har visats på olika dokumentärfilmsfestivaler. Filmen regisserades av Sheona McDonald, och produktionen inleddes 2013 (medan Royalle fortfarande levde).
Royalle är ämnet för boken Candida Royalle and the Sexual Revolution: A History From Below, författad av den tidigare Harvard-historikern Jane Kamensky. I boken beskrives Royalles unika plats i den feministiska historien, och Kamensky berättade för The New York Times: "Hon är alldeles för kritisk och självkritisk för många av de sexpositiva feministerna /…/ och passar på inget sätt in i det anti-pornografiska båset". Kamensky arbetade för att samla ihop och placera Royalles efterlämnade dokumentation, inklusive foton, brev, filmklipp och andra minnessaker, i Schlesinger Library (forskningsbibliotek vid Harvard).


Royalle uppträdde under sin karriär som pornografisk skådespelare (1975–1980) i 25 traditionellt manscentrerade porrfilmer, däribland Ball Game (1980) av Ann Perry, Hot & Saucy Pizza Girls, Hot Racquettes, Delicious, Fascination av Chuck Vincent. Den sista av dessa var Blue Magic (1980), som Royalle skrev manus till och hennes dåvarande make Per Sjöstedt producerade.:71
Mellan 1984 och 2013 skrev eller regisserade Royalle 18 feministiska porrfilmer, producerade av Femme Productions. Dessa inkluderar:
Wikimedia Commons har media som rör Candida Royalle.
|