| Carl Runge | |
 | |
| Född | Carl David Tolmé Runge 30 augusti 1856 Bremen |
|---|---|
| Död | 3 januari 1927 (70 år) Göttingen |
| Medborgare i | Tyskland |
| Utbildad vid | Friedrich-Wilhelms-Universität zu Berlin, doktor, Altes Gymnasium (Bremen), Münchens universitet,  |
| Sysselsättning | Matematiker, fysiker, universitetslärare |
| Befattning | |
| Redaktör, Zeitschrift für Mathematik und Physik (1901–1917) | |
| Arbetsgivare | Friedrich-Wilhelms-Universität zu Berlin (1883–1886) Hannovers universitet (1886–1904) Göttingens universitet (1904–1925) |
| Noterbara verk | Runge-Kuttametoden och Runges fenomen |
| Barn | Iris Runge (f. 1888) Wilhelm Runge (f. 1895) |
| Föräldrar | Julius Runge |
| Släktingar | Emil du Bois-Reymond |
| Redigera Wikidata | |
Carl David Tolmé Runge, född 30 augusti 1856 i Bremen, död 3 januari 1927 i Göttingen, var en tysk matematiker.
Runge blev filosofie doktor 1880 i Berlin, privatdocent där 1883, professor i matematik vid tekniska högskolan i Hannover 1886 och i tillämpad matematik vid Göttingens universitet 1904.
Runge var från 1901 medredaktör av Zeitschrift für Mathematik und Physik ("Schlömilchsche Zeitschrift") som grundats av Oscar Schlömilch, verkade vid Columbia University i New York 1909–10 och författade en mängd avhandlingar i in- och utländska tidskrifter för matematik och fysik. Bland hans övriga skrifter kan nämnas Praxis der Gleichungen (1900).
Runges namn är förknippat med den så kallade Runge–Kuttametoden, som han 1901 samutvecklade med Martin Wilhelm Kutta och som utgör en algoritm för att numeriskt lösa ordinära differentialekvationer.
Runge var medlem av flera lärda samfund, bland annat korresponderande ledamot av Fysiografiska sällskapet i Lund (1908).