| Ängsdvärgsnäcka | |
| | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Blötdjur Mollusca |
| Klass | Snäckor Gastropoda |
| Överordning | Äkta lungsnäckor Eupulmonata |
| Ordning | Dvärglungsnäckor Ellobiida |
| Familj | Dvärgsnäckor Ellobiidae |
| Släkte | Carychium |
| Art | Ängsdvärgsnäcka C. minimum |
| Vetenskapligt namn | |
| § Carychium minimum | |
| Auktor | O.F. Müller, 1774 |
| Synonymer | |
| |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Ängsdvärgsnäcka (Carychium minimum) är en liten snäcka som beskrevs 1774 av Otto Friedrich Müller 1774. Arten ingår i släktet Carychium och familjen Ellobiidae. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.
Ängsdvärgsnäcka har ett mycket litet, genomskinligt vitaktigt och glänsande skal, upp till 2,2 mm högt, med tydlig läpp och tre tänder i mynningen. Skalet är kort ovalt med cirka 4,5 vindlingar och en jämnt böjd lamell runt skalpelaren. Den är variabel och kan vara svår att skilja från skogsdvärgsnäcka, men har generellt bulligare skal, blankare yta, mer utskjutande mynning och en mindre kraftigt veckad spirallamell.
Ängsdvärgsnäcka har ett västpalearktiskt utbredningsområde och förekommer över större delen av västra, mellersta och södra Europa, inklusive Kanarieöarna, utom de mellersta och södra delarna av Italien och södra Balkan. Vidare förekommer den österut i europeiska Ryssland och södra Sibirien, åtminstone till Archangelsk i norr och Kazakstan i söder. Av människan har den även introducerats till Nordamerika.
I Norden förekommer arten i Danmark, i Norges södra och mellersta delar och längs kusten till norr om polcirkeln, samt i södra Finland. I Sverige allmän i Götaland men mer ovanlig i näringsfattiga skogsområden. Den förekommer allmänt i östra Svealand och norrut till mellersta Gästrikland, men saknas i stora delar av Värmland och Dalarna. Längre norrut är arten mycket sällsynt, med spridda fynd upp till Ångermanland och södra Lycksele lappmark, utom i Jämtlands kalkområden där den är relativt regelbunden. En isolerad förekomst finns även i Abiskoområdet.
Ängsdvärgsnäcka är marklevande och kopplad till fuktiga habitat, som våtmarker av olika slag, fuktängar och stränder. Arten uppträder ofta tillsammans med skogsdvärgsnäcka.
|