Ängsdvärgsnäcka

Ängsdvärgsnäcka
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamBlötdjur
Mollusca
KlassSnäckor
Gastropoda
ÖverordningÄkta lungsnäckor
Eupulmonata
OrdningDvärglungsnäckor
Ellobiida
FamiljDvärgsnäckor
Ellobiidae
SläkteCarychium
ArtÄngsdvärgsnäcka
C. minimum
Vetenskapligt namn
§ Carychium minimum
AuktorO.F. Müller, 1774
Synonymer
  • Carychium passiriensis Schrott, 1935
  • Carychium sianicum Caziot, 1910
  • Carychium ovatum F. Sandberger, 1880
  • Carychium rayianum Bourguignat, 1857
  • Auricella inflata Hartmann, 1841
  • Helix carychium Gmelin, 1791
Hitta fler artiklar om djur med

Ängsdvärgsnäcka (Carychium minimum) är en liten snäcka som beskrevs 1774 av Otto Friedrich Müller 1774. Arten ingår i släktet Carychium och familjen Ellobiidae. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.

Utseende

Ängsdvärgsnäcka har ett mycket litet, genomskinligt vitaktigt och glänsande skal, upp till 2,2 mm högt, med tydlig läpp och tre tänder i mynningen. Skalet är kort ovalt med cirka 4,5 vindlingar och en jämnt böjd lamell runt skalpelaren. Den är variabel och kan vara svår att skilja från skogsdvärgsnäcka, men har generellt bulligare skal, blankare yta, mer utskjutande mynning och en mindre kraftigt veckad spiral­lamell.

Utbredning

Ängsdvärgsnäcka har ett västpalearktiskt utbredningsområde och förekommer över större delen av västra, mellersta och södra Europa, inklusive Kanarieöarna, utom de mellersta och södra delarna av Italien och södra Balkan. Vidare förekommer den österut i europeiska Ryssland och södra Sibirien, åtmin­stone till Archangelsk i norr och Kazakstan i ­söder. Av människan har den även introducerats till Nordamerika.

Förekomst i Norden

I Norden förekommer arten i Danmark, i Norges södra och mellersta delar och längs kusten till norr om polcirkeln, samt i södra Finland. I Sverige allmän i Götaland men mer ovanlig i näringsfattiga skogsområden. Den förekommer allmänt i östra Svealand och norrut till mellersta Gästrikland, men saknas i stora delar av Värmland och Dalarna. Längre norrut är arten mycket sällsynt, med spridda fynd upp till Ångermanland och södra Lycksele lappmark, utom i Jämtlands kalkområden där den är relativt regelbunden. En isolerad förekomst finns även i Abiskoområdet.

Ekologi

Ängsdvärgsnäcka är marklevande och kopplad till fuktiga habitat, som våtmarker av olika slag, fuktängar och stränder. Arten uppträder ofta tillsammans med skogsdvärgsnäcka.

Källor

  1. ↑ Müller, O. F. (1774). Vermium terrestrium et fluviatilium, seu animalium infusorium, Helminthicorum, et testaceorum, non marinorum, succincta historia. vol 2. Havniae et Lipsiae, apud Heineck et Faber, ex officina Mölleriana. I-XXXVI, 1-214 sidor, 10 onumrerade sidor.
  2. 1 2 3 Catalogue of Life (2026). Carychium minimum O. F. Müller, 1774, läst 2026-01-11
  3. 1 2 3 4 5 6 7 SLU Artdatabanken (2026). Artfakta: ängsdvärgsnäcka (Carychium minimum)', läst 2026-01-11

Externa länkar