Biografi
Bakgrund, första äktenskap
Chelly Wilson föddes i den grekiska hamnstaden Thessaloníki, som Rachel Serrero och barn till de ladino-talande David och Gracia Serrero. Den ladino-talande, sefardiska gemenskapen på bland annat Balkan har rötter till de judar som deporterades från Spanien 1492.
Mot sin vilja giftes hon 1929 bort med Moise Bourla, i ett av föräldrarna arrangerat äktenskap. Paret fick därefter barnen Daniel (född 1930) och Paulette (förd 1934). Paret skildes åt, och Bourla behöll vårdnaden om sin son.
Emigration, första filmprojekt
I december 1939 emigrerade Wilson till USA på fartyget Nea Hellas, det sista amerikaskeppet som lämnade Grekland efter andra världskrigets utbrott. Dessförinnan hade hon sett till att gömma undan sina två små barn. Framme i USA livnärde hon sig inledningsvis genom att sälja varmkorv vid Dyckman Pier i Inwood på norra Manhattan, efter att ha anlänt till USA med 5 dollar i kontanter.
Under andra världskriget började Wilson engagera sig inom filmbranschen, först som producent av filmen Greece on the March (1941) som uppmärksammade Greklands kamp mot den nazityska invasionssmakten. Samma år inledde hon sin verksamhet som biografchef, när hon hyrde biografen Squire (senare känd som Cameo) på 8:e avenyn; repertoaren kom att inledningsvis att bestå av utländska auteurfilmer.
1943 gifte hon sig med den brittisk-judiske biografmaskinisten Rex Wilson. Han kunde inte grekiska och hon ännu inte engelska, vilket försvårare kommunikationen mellan de två. Paret fick året därpå dottern Bondi, som dock inget vet om sin halvsyskon i Grekland. Efter krigsslutet återvänder Chelly Wilson till Grekland och Palestina, i syfte att återfå sina två första barn. De återfanns och kunde återförenas med modern i USA. Däremot hade Wilsons bror, syster och mor då avlidit i tyska koncentrationsläger. Efter kriget uppfostrade Wilson sina barn som kristna, delvis som en reaktion mot sin egen strängt judiska uppfostran.
Wilson inledde 1951 söndagsvisningar av filmer för den grekiska diasporan i New York. Utbudet bestod av samtida biosuccéer producerade i Grekland.
Porrentreprenör, lesbiskt privatliv
Senare, när populariteten för de grekiska filmerna sjönk undan, kom Wilson att göra sig ett namn som entreprenör inom delar av filmbranschen. 1966 startade Wilson och hennes vän Lee Pomerantz produktion av mjukpornografiska långfilmer via deras eget produktionsbolag Chellee Films. De första titlarna var Bed of Violence och Come Ride the Wild Pink Horse. Detta var under 1960-talets "sexuella revolution", då det rådande förbudet mot sex på film började luckras upp.
Tre år senare inledde Wilson dagliga visningar av hårdpornografiska filmer. På hennes biografi Cameo hade inledningsvis Man and Wife och Sexual Freedom in Denmark premiär. Bland annat drev Wilson biografen Eros I, en av de första biograferna på Manhattan som visade en hårdpornografisk bögporrfilm. Wilson satte i system att köpa upp biografer och inleda visningsverksamhet av bögporr, även om hon även producerade film för en heterosexuell publik. Dottern Bondi (gift Walters) drev familjens distributionsbolag.
Vid ett tillfälle drev Wilson fem olika porrbiografer längs med 8:e avenyn eller 42nd Street, i närheten av det biotäta Times Square. Området var under "porrens guldålder" på 1970-talet känt som "The Deuce". Utöver Cameo och Eros I fanns bland annat biograferna Venus och Tivoli (som Wilson döpte om till Adonis).
Själv levde öppet som lesbisk, särskilt tydligt efter att hennes andra äktenskap upplösts. Som entreprenör och fastighetsägare öppnade hon vid ett tillfälle (1968) den grekiska lyxrestaurangen the Mykonos, som ett sätt att se till så Noni Kantaraki (en av hennes långvariga flickvänner) hade en scen att uppträda på.
Senare år
1976 gifte sig dottern Bondi Wilson med porrfilmsregissören Don Walters, en av filmskaparna som arbetade direkt för Chelly Wilson. Bröllopet ägde rum på The Mykonos. I slutet av årtiondet minskade även den ekonomiska lönsamheten inom porrfilmsbranschen, vilket innebar att Wilson gradvis lämnade branschen för att mer koncentrera sig på sin fastighetsförvaltning. Under 1980-talet drabbades hennes biografverksamhet också av restriktionerna kring aids-epidemin.
Wilson levde själv inget lyxliv, utan hennes lägenhet var placerad våningen ovan en av hennes porrbiografer på Manhattan (Eros I). Av sina tidigare makar har hon beskrivits som en temperamentsfull människa. 1994 avled hon efter en serie av hjärtattacker, i 85 års ålder.
