Christopher Clavius

Christopher Clavius
Född25 mars 1538
Bamberg
Död6 februari 1612 (73 år)
Rom
Medborgare iTyskland
Utbildad vidCoimbras universitet
Roman College,
SysselsättningMatematiker, astronom
ArbetsgivareCollegio Massimo, Naples
Roman College (1564–1612)
Redigera Wikidata

Christopher Clavius, född 25 mars 1538 i Bamberg, Bayern, Tysk-romerska riket, död 12 februari 1612 i Rom, Kyrkostaten, var en jesuitisk tysk matematiker och fysiker, chef för matematiker vid Collegio Romano och astronom som var medlem i Vatikankommissionen som accepterade den föreslagna kalendern som uppfanns av Aloysius Lilius, känd som den gregorianska kalendern. Clavius skulle senare skriva försvar och en förklaring av den reformerade kalendern, med ett eftertryckligt erkännande av Lilius arbete. Under sina sista år var han förmodligen den mest respekterade astronomen i Europa och hans läroböcker användes för astronomisk utbildning i över femtio år i och till och med utanför Europa.

Biografi

Lite är känt om Christopher Clavius tidiga liv. Hans förnamn är inte känt med någon större säkerhet – forskare tror att det kanske var Christoph Clau eller Klau. Det finns också de som tror att hans efternamn, Clavius, kan vara en latinisering av hans ursprungliga tyska namn, vilket tyder på att hans namn kan ha varit Schlüssel (tyska för "nyckel", vilket är clavis på latin).

Clavius gick med i jesuitorden år 1555. Han studerade vid universitetet i Coimbra i Portugal, där det är möjligt att han hade någon form av kontakt med den berömda matematikern Pedro Nunes ( Petrus Nonius). Efter detta flyttade han till Italien och studerade teologi vid jesuitiska Collegio Romano i Rom. Han prästvigdes år 1564 och fick 15 år senare i uppdrag att beräkna grunden för en reformerad kalender som skulle stoppa den långsamma process där kyrkans helgdagar gled i förhållande till årets årstider. Med hjälp av Erasmus Reinholds preussiska tabeller och byggande på Aloysius Lilius verk föreslog han en kalenderreform som antogs år 1582 i katolska länder på order av påven Gregorius XIII och som nu är den gregorianska kalender som används över hela världen.

Inom jesuitorden var Clavius nästan ensam ansvarig för antagandet av en rigorös matematikplan i en tid då matematik ofta förlöjligades av filosofer såväl som av jesuiterkollegor som Benito Pereira. Inom logiken är Clavius lag (som sluter sig till sanningen i en proposition från inkonsekvensen i dess negation) uppkallad efter honom.

Clavius använde decimalkommat i de goniometriska tabellerna i sitt astrolabium år 1593 och han var en av de första som använde det på detta sätt i väst.

Astronomi

Kommentar till Johannes av det heliga träets sfär, 1585.

Clavius skrev en kommentar till den viktigaste astronomiska läroboken från senmedeltiden, De Sphaera av Johannes de Sacrobosco. Clavius kommentar var en av de mest inflytelserika astronomiböckerna på sin tid och hade minst 16 utgåvor mellan 1570 och 1618, där Clavius själv reviderade texten sju gånger och varje gång utökade den kraftigt. I 1585 års utgåva av sin tidigare nämnda kommentar lokaliserade han (oberoende av Tycho Brahe) novan från 1572 i fixstjärnans sfär (i stjärnbilden Cassiopeja) och fann att novans position var exakt densamma för alla observatörer. Det innebar att den måste vara bortom månen, och läran om att himlen inte kunde förändras bevisades vara falsk.

Som astronom höll Clavius sig strikt till den geocentriska modellen av solsystemet, där alla himlar roterar kring jorden. Även om han motsatte sig Copernicus heliocentriska modell, insåg han problem med den ptolemaiska modellen. Han behandlades med stor respekt av Galileo, som besökte honom 1611 och diskuterade de nya observationer som han gjorde med sitt teleskop. Clavius hade vid den tiden accepterat de nya upptäckterna som genuina, även om han fortfarande tvivlade på att bergen på månen existerade och sade att han inte kunde se Jupiters fyra månar genom teleskopet.

Collegio Romano

Under sin tid vid Collegio Romano tjänstgjorde Clavius som chef för matematikerna, professor i matematik och som chef för avancerad undervisning och forskning vid Matematikakademin fram till 1610 i officiell egenskap och i ytterligare två år fram till 1612 i en informell roll. Akademin existerade i informell egenskap i många år innan Clavius ankomst till Rom 1561. År 1580 beskrev Clavius dock, i sitt dokument med titeln Ordo servandus in addiscendis disciplinis mathematicis, en detaljerad läroplan för matematik för att högskolan skulle officiellt erkänna akademin.

Läroplanen han föreslog innehöll tre olika läroplaner som syftade till att utbilda nya jesuiter i matematik. Läroplanen innehöll tre olika kurser: ettårig, tvåårig och treårig. Kursmaterialet som skulle behandlas var optik, statik, astronomi och akustik, med betoning på matematik.

Hans begäran avslogs så småningom, men han fick ändå titeln professor i matematik. Clavius gjorde ytterligare ett försök 1586 att etablera akademin som en officiell kurs vid Collegio Romano, men det mötte motstånd från filosoferna vid högskolan. Akademin förblev en inofficiell läroplan fram till 1593 eller 1594.

Vid Akademiens slutliga grundande krävdes nominering av matematikprofessorn för antagning. Clavius undervisade i den avancerade kursen inom Akademin, men lite är känt om hans specifika undervisning och arbete som professor under sin tid vid Högskolan. Det exakta antalet studenter som Clavius undervisade är oklart, men i ett brev från Christoph Grienberger till Clavius år 1595 anges att Clavius vid den tiden hade omkring tio studenter. Den exakta strukturen för kurserna och hur de undervisades är oklar. Det har inte funnits några bevis som visar om de studenter han undervisade delade klasser eller vilket specifikt material han valde att täcka. Syftet med att grunda Akademin var att utbilda tekniska specialister, att utöka den pedagogiska kåren för att stödja det växande behovet av professorer, eftersom antalet högskolor vid den tiden ökade snabbt, samt att utbilda missionärer för att stödja deras insatser på avlägsna platser. Med Akademiens syfte klart är det mesta av vad Clavius och hans studenter gjorde i Akademin okänt. Denna brist på detaljerad information har lett till att det mesta av vad Clavius gjorde under sina år på högskolan har fallit i glömska. Clavius och Galileo Galilei brevväxlade ofta under sin tid vid akademin och diskuterade bevis och teorier. Det är troligt att han, medan han ledde akademin, också skrev till Galileo och delade sina anteckningar från akademins logikkurs för att hjälpa Galileo i hans strävan att kunna förklara och demonstrera sina idéer för andra på ett adekvat sätt, vilket var något Galileo hade kämpat med tidigare, särskilt när han försökte övertyga Clavius om sina metoder.

Efter hans död 1612 fortsatte informella kurser vid akademin. Men på grund av bristen på omnämnande av matematiker i akademins katalog efter 1615 verkar det som att akademins officiella erkännande av Collegio Romano upphörde strax efter Christopher Clavius död.

Arbeten

Motbevisning av Joseph Scaligers cyklometri.

Clavius fullständiga matematiska verk (5 volumes, Mainz, 1611–1612) finns tillgänglig online .

Se även

Utmärkelser

Clavius har fått ge namn åt månkratern Clavius.

Bibliografi

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Christopher Clavius, 13 februari 2026.

Noter

  1. ↑ MacTutor History of Mathematics archive, läst: 22 augusti 2017.[källa från Wikidata]
  2. 1 2 Store norske leksikon, Store norske leksikon-ID: Christophorus_ClaviusStore_norske_leksikon, läst: 17 oktober 2026.[källa från Wikidata]
  3. ↑ Gemeinsame Normdatei, läst: 10 december 2014.[källa från Wikidata]
  4. ↑ Gemeinsame Normdatei, läst: 9 april 2014.[källa från Wikidata]
  5. ↑ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, id-nummer i Frankrikes nationalbiblioteks katalog: 125466080, läst: 10 oktober 2015.[källa från Wikidata]
  6. 1 2 3 MacTutor History of Mathematics archive.[källa från Wikidata]
  7. ↑ Mathematics Genealogy Project.[källa från Wikidata]
  8. 1 2 Gemeinsame Normdatei, läst: 7 juni 2026.[källa från Wikidata]
  9. ↑ The exact year is somewhat unknown and depends on when one assumes a new year begins.
  10. ↑ "The books of Clavius were translated into Chinese, by one of his students Matteo Ricci "Li Madou" (1552-1610), and his influence for the development of science in China was crucial." Costantino Sigismondi, Christopher Clavius astronomer and mathematician
  11. ↑ Amir Alexander (2014). Infinitesimal: How a Dangerous Mathematical Theory Shaped the Modern World. Scientific American / Farrar, Straus and Giroux. ISBN 978-0374176815., p. 69
  12. ↑ Apparently Francesco Pellos used the decimal point in his Compendio del Abaco already around 1492 but was much less known than Clavius. Jekuthiel Ginsburg, "On the early history of the decimal point", American Mathematical Monthly 35 (1928) 347–349.
  13. ↑ "Christopher Clavius", School of Mathematics and Statistics, University of St Andrews
  14. ↑ James M. Lattis, article Clavius, in New Dictionary of Scientific Biography, Volume 2.
  15. ↑ Clavius själv erkände detta i sin kommentar från 1585: «Om det är sant [att novan är en ny stjärna] borde Aristoteles anhängare överväga hur de kan försvara hans åsikt om materian på himlen. För kanske borde man säga att himlen inte är gjord av ett femte element utan föränderliga kroppar - om än mindre förgängliga än materian här på jorden... Vad det än slutligen visar sig vara (och jag lägger inte in min åsikt i sådana frågor) räcker det för mig att stjärnan vi talar om är belägen i fixstjärnornas sfär.» Lattis, James M. (1994). Between Copernicus and Galileo: Christoph Clavius and the Collapse of Ptolemaic Cosmology. Chicago: University of Chicago Press. Sid. 151. ISBN 0-226-46927-1.
  16. ↑ Koestler, Arthur (1989). The Sleepwalkers: A History of Man's Changing Vision of the Universe. Arkana, Penguin. Sid. 430 (Part V, Chapter 1: Triumph). ISBN 978-0-14-019246-9.
  17. ↑ Koestler, Arthur (1989). The Sleepwalkers: A History of Man's Changing Vision of the Universe. Penguin. Sid. 373 (Part IV, Chapter 8, The battle of the satelites).
  18. 1 2 3 4 5 6 7 8 Feingold, Mordechai, red (2002). Jesuit Science and the Republic of Letters. MIT Press. Sid. 47–54. ISBN 9780262062343.
  19. ↑ Wallace, William (1984) (på English). The Heritage of the Collegio Romano. Princeton: Princeton University Press. Sid. 281–291. ISBN 9780691612195.
  20. ↑ ”Clavius on Moon” (på engelska). International Astronomical Union. 18 oktober 2010. https://planetarynames.wr.usgs.gov/Feature/1236. Läst 20 augusti 2022.

Externa länkar