Clover Moore

Uppväxt och studier

Moore växte upp i förorten Gordon, på Sydneys North Shore. Hon studerade vid Kirribilli-skolan Loreto Kirribilli, del av St Paul's International College. Därefter läste hon vid University of Sydney, där hon 1969 avlade kandidatexamen och därefter en lärarexamen från Sydney Teachers' College.

Efter examen började Moore tjänstgöra som lärare i engelska och historia vid St Ives High School och Fort Street High School. Därefter flyttade hon till Storbritannien, där hon fortsatte som lärare. Hon gifte sig med arkitekten Peter Moore, innan hon återvände till Australien.

Karriär som lokalpolitiker

Som en ung mor i ett Labor Party-dominerat valdistrikt i södra Sydney blev Moore engagerad i en lokal politisk gruppering. 1980 bestämde hon sig för att ställa upp som kandidat till det lokala kommunfullmäktige, efter att hon och andra medlemmar i grupperingen stämt möte med den dåvarande borgmästaren Bill Hartup i frågan runt en lokal park. Hartup hade begärt att få gräset utbytt mot asfalt (för att renhållningspersonalen lättare skulle kunna upptäckta glassplitter), parken omgiven av taggtråd (så inga alkoholister skulle få tillgång till parken nattetid) och parkens enda träd borttaget (det var störande).

Vid 1980 års lokalval valdes Moore valdes på ett oberoende mandat för stadsdelen Redfern till stadsfullmäktige i South Sydney. Moore var en av tre oberoende ledamöter som bildade en de facto opposition till det nio man tunga kommunstyret med Labor-politiker och borgmästaren Hartup som i praktiken avgjorde de flesta frågor i slutna möten innan de kom upp till diskussion i fullmäktige. I december 1981 slogs South Sydney Council ihop med City of Sydney.

Moore höll en hög profil i det politiska livet, och hon drev kampanjer i en mängd olika lokala frågor. Det berörde miljöfrågor, kulturrestaurering och det lokala kulturarbetet. Bland annat var hon inblandad i en kampanj som misslyckades med att få den dåvarande överborgmästaren Dough Sutherland att avbryta beslutet att låta riva Rural Bank-byggnaden i Sydney^(en) från 1936.

1984 kandiderade Moore framgångsrikt till återval stadsfullmäktige, där hennes oberoende plattform även fick in andranamnet på listan (Sue Willis). Samma år kandiderade Moore till posten som vice överborgmästare men blev besegrad. Hon fortsatte sitt uppmärksammade kampanjande runt kulturarv och miljöskydd, och 1986 inledde hon sitt första försök att väljas till staden Sydneys första kvinnliga överborgmästare. Våren 1987 avskedades plötsligt hela stadsfullmäktige – inklusive Moore – och en tillfällig kommission tog över dess uppgifter fram till det kommande allmänna valet. Moore blev därefter del av en informell femmannagruppering som fungerade som en civil övervakningsgrupp runt det lokala politiska styret. Valet till City of Sydney ägde aldrig rum, val där Moore av många sågs som favorit till att bli vald till ny överborgmästare.

Delstatsparlamentet

Därefter övergick Moore från staden Sydneys politik till delstatspolitiken i New South Wales. 1988 ställde hon upp som oberoende kandidat vid det årets allmänna val i delstaten, där hon trots brist på backning från ett parti lyckades besegra den konkurrerande kandidaten från det liberala partiet och valdes till ledamot av New South Wales lagstiftande församling.

1991 var Moore medförfattare till de reformerade statuterna för styret av New South Wales. Samma år återvaldes hon till delstatsparlamentet, efter att hennes röstandel ökat från 26,7 till 43 procent. Hon och de två andra oberoende ledamöterna Peter Macdonald och Tony Windsor fick tillsammans en roll som vågmästare i delstatsparlamentet. Moore hamnade på nytt i strålkastarljuset när hon den oberoende kommissionen mot korruption sommaren 1992 levererade svidande kritik mot delstatens försteminister Nick Greiner. Inför hotet från den oberoende kontingenten i delstatsparlamentet avgick Greiner några veckor senare.

Både 1995 och 1999 kunde Moore återväljas till delstatsparlamentet med god marginal. Den lokala HBTQ-rörelsen tackade henne för hennes stöd under Sydney Gay and Lesbian Mardi Gras. 2003 och 2007 återvaldes hon ånyo till staten New South Wales delstatsparlament. Trots att hon satt på ett partioberoende mandat samarbetade Moore ofta med andra mindre partier och oberoende ledamöter, inklusive Australian Democrats.

Moore avgick som ledamot i delstatsparlamentet, efter nya lagar som förbjöd medlemskap i parlament både på delstatlig och lokal nivå. Efter sitt återval till överborgmästare i Sydney 2012 tvingades hon därmed lämna den post hon innehaft i 24 års tid. Detta ledde till ett nyval till Moores post i delstatsparlamentet, där den av henne rekommenderade kandidaten – Alex Greenwich från den australiska grupperingen för samkönat äktenskap – vann med stor marginal.

Överborgmästare i Sydney

I början av 2004 avskedade det Labor Party-ledda delstatsstyret i New South Wales ledningarna i de båda stadsdelsstyrena för City of Sydney och South Sydney, samtidigt som man lät slå samman de båda styrena. Åtgärden kom som en överraskning, och den dåvarande överborgmästaren Lucy Turnbull (som tillträtt året före, från sin roll som vice överborgmästare, efter att den dåvarande överborgmästare avgått) fick meddelande via fax. Beslutet sågs som ett sätt för Labor Party (ALP) att säkra posten för "sin" kandidat Michael Lee i de kommande valen.

Efter att Turnbull avböjde att kandidera i valet, utannonserade Moore sin kandidatur. Moore riktade sig i sin valkampanj bland annat in sig på ALP:s enligt henne smutsiga manövreringar inför valet, där hon vann posten med mer än dubbelt så många röster som Lee. Moore tillträdde därefter som den första folkvalda kvinnan på posten som överborgmästare i Sydney.

2008 återvaldes Moore som överborgmästare, något hon återupprepade 2012 (med drygt 51 procent av rösterna). Vid valet 2016 nådde hon en röstandel på 59 procent.

Noter