Siklöja

Kännetecken

Spetsen på fiskens underkäke skjuter fram förbi överkäken. Tänder förekommer bara på tungan och underkäken. Storleken överstiger sällan 30 centimeter och vikten 80 gram.

Utbredning

Siklöjan förekommer i Skandinavien och i Finland (i Norge endast fläckvis i söder), i Baltikum, norra Tyskland, fläckvis i Storbritannien och Irland samt inplanterad i Polen och Frankrike. Österut genom Ryssland till Valdaj-området. I Sverige över hela landet (i Norrland endast i den östra delen).

Arten hittas även i Alaska och västra Kanada.

Vanor

Siklöjan lever i stim i kalla, näringsfattiga sjöar. Kan även gå ut i bräckt vatten (inklusive nordligaste Östersjön). Den leker i slutet av året och går då gärna upp i floder och åar, ofta redan på sensommaren. Leken kan ske både i vattendragen och i stillastående sjöar. Uppemot 3000 ägg kan läggas av en hona.

Livslängden är 10 år.

Ekonomisk betydelse

Siklöjan är landskapsfisk i Norrbotten. Dess rom, löjrom, anses vara en delikatess.

I byn Nusnäs vid Siljan, strax söder om Mora, anordnas i augusti varje år SM i notdragning. Under tävlingen dras not (ett nät som bildar en stor håv) efter blikta. Då kan upp emot två ton blikta (= siklöja från Siljan) fångas på en och samma kväll.

På Västbynäset utanför Deje i Forshaga kommun vid sjön Visten håller Vistens Notdragarförening till och varje år två veckor i november fångas sekling där med not.

Matlagning

Siklöjan är en matfisk, ganska benig men god. Brukar ibland stekas i stora wokstekpannor och säljas på torg. I Finland brukar man göra en så kallad muikkukukko (siklöjekaka) som är ett vanligt bröd med fyllning av siklöja. Man brukar även fritera hela små siklöjor i skorpmjöl. Dessa säljs på torg och i butiker.