Jätteturako
Utseende och läten
Jätteturakon gör skäl för sitt namn med en kroppslängd på 70–75 cm. Den känns lätt igen på inte bara storleken i sig utan också den huvudsakligen grå- eller grönblå och gula fjäderdräkten. Diagnostiskt är också den stora, svarta tofsen och den långa stjärten med svart ändband. Näbben är gul med röd spets. Vingarna är blå utan rödbruna handpennor som hos många andra turakoarter. Ungfågeln är mattare med kortare tofs och gråare bröst. Lätet är en högljudd serie med djupa, gutturala "caw", ibland inledd med en bubblande drill.
Utbredning och systematik
Fågeln förekommer i Guineo-kongoliska regionen. Den placeras som enda art i släktet Corythaeola och behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter. Jätteturakon är systerart till andra arter i familjen.
Levnadssätt
Jätteturakon förekommer i trädtaket i skog, galleri skog och höga träd i ungskog. Den ses vanligen i flockar med fem till åtta fåglar. Den lever huvudsakligen av frukt, men även skott, knoppar, blad och blommor.
Status och hot
Arten har ett stort utbredningsområde, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad. Internationella naturvårdsunionen IUCN listar arten som livskraftig (LC). Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som mest spridd av alla turakor och verkar inte ovanlig i större delen av utbredningsområdet.
Referenser
- 1 2 3 Birdlife International 2024 Corythaeola cristata . Från: IUCN 2024. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2024-2. Läst 11 december 2024.
- ↑ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
- ↑ Gill, F & D Donsker (Eds). 2016. IOC World Bird List (v 6.4). doi : 10.14344/IOC.ML.6.4.
- 1 2 Sinclair, Ian; Ryan, Peter (2010). Birds of Africa south of the Sahara (2nd). Cape Town: Struik Nature. ISBN 9781770076235
- ↑ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2018) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2018 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2018-08-11
- ↑ Utku Perktaş, Jeff G. Groth, and George F. Barrowclough (2020) Phylogeography, Species Limits, Phylogeny, and Classification of the Turacos (Aves: Musophagidae) Based on Mitochondrial and Nuclear DNA Sequences, American Museum Novitates 2020(3949), 1-61.
- ↑ Turner, D.A. & Kirwan, G.M. (2019). Great Blue Turaco (Corythaeola cristata). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/54762 4 april 2019).
- ↑ del Hoyo, J.; Elliott, A.; Sargatal, J. 1997. Handbook of the Birds of the World, Vol. 4: Sandgrouse to Cuckoos. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.
_(6807900043).jpg)
