Coup 53
Coup 53 är en brittisk dokumentärfilm från 2019 gjord av den iranskfödde brittiske regissören Taghi Amirani i samarbete med den Oscarsbelönade filmklipparen Walter Murch. Filmen skildrar historien om den hemliga operation (Operation Ajax), utarbetad och genomförd av de brittiska och amerikanska underrättelsetjänsterna, som lade grunden för statskuppen i Iran 1953, då Irans demokratiskt valde premiärminister Mohammad Mosaddegh störtades.
Med stöd i en omfattande genomgång av tidigare hemligstämplat material visar filmen att det främsta syftet med operationen och det önskade regimskiftet var att återta kontrollen över Irans oljetillgångar. Dessa hade nationaliserats av Mosaddeghs regering efter ett beslut i det iranska parlamentet den 15 mars 1951.
Filmen hävdar vidare att operationen bröt mot internationell rätt och att den olagliga statskuppen innebar början på den långa period av auktoritärt styre som sedan dess har präglat Iran. Den vill dessutom visa hur västvärldens behov av att säkra billig olja förstörde chansen till en sekulär demokratisk utveckling inte bara i Iran, utan indirekt i hela regionen.
Filmens innehåll
Dokumentären innehåller intervjuer med ett flertal internationella historiker och journalister med stort kunnande om påverkansoperationer och statskupper. Särskild uppmärksamhet har filmen fått för att ha spårat upp och återskapat en intervju med en brittisk MI6-agent, Norman Darbyshire, som var djupt involverad i operationen och därmed utgör en mycket viktig källa. Darbyshire gestaltas i dokumentären av skådespelaren Ralph Fiennes, som återger agentens faktiska ord från de återfunna intervjuutskrifterna.
Filmen redogör för hur det brittiska MI6 utarbetade de första planerna för operationen och hur de sedan övertalade amerikanska CIA att ansluta sig och vidareutveckla planerna. Dessa kom att innefatta såväl mutor av höga tjänstemän, tidningsredaktörer och militärer som desinformationskampanjer och anstiftan till gatuupplopp, kidnappningar och mord. Filmen lyfter också fram att kuppen i Iran var CIA:s första experimentet någonsin när det gällde att manipulera regeringsmakten i länder som man under det kalla kriget upplevde som problematiska. De positiva erfarenheterna från Iran kom att ligga till grund för de operationsplaner som i sin tur formades när liknande insatser genomfördes i andra länder, exempelvis i Guatemala 1954 och i Chile 1973.
Ett viktigt inslag som visas i slutet av filmen är det tal som USA:s dåvarande utrikesminister Madeleine Albright höll den 17 mars 2000 i Washington, i vilket hon officiellt erkände att USA spelade en avgörande roll i att störta Mosaddegh och kallade det för ett "bakslag för Irans politiska utveckling". Detta erkännande bekräftades av president Barack Obama i hans berömda tal i Kairo 2009. Filmen ser på dessa erkännanden från den amerikanska regeringen som exempel på en öppenhet som står i stark kontrast till hur den brittiska regeringen, genom fortsatt tystnad och mörkläggning, har valt att hantera ärendet.
Produktion
Dokumentären tog tio år att färdigställa, vilket främst berodde på regissören Taghi Amiranis omfattande och mångåriga researcharbete, men också på grund av bristande traditionell finansiering. Den amerikanske filmklipparen Walter Murch ägnade över fyra år åt att strukturerade ett gigantiskt material − över 532 timmar råfilm − för att väva samman historiska journalfilmer, animationer och intervjuer till en pedagogisk helhet.
Filmen innehåller flera sekvenser från ett avsnitt av End of Empire, en TV-dokumentärserie producerad 1985 av den brittiska tv-kanalen Granada, som skildrar det brittiska imperiets undergång och den globala avkoloniseringsprocessen. Det var också i tv-seriens omfattande referensmaterial som Amirani hittade intervjuutskrifterna med MI6-agenten Norman Darbyshire.
Mottagande
Coup 53 fick ett mycket varmt, närmast översvallande, mottagande av filmkritiker. Filmen beskrevs som en mästerlig korsning mellan en historisk dokumentär och en nervpirrande politisk thriller i stil med Costa-Gavras mest kända filmer. Filmen nådde det sällsynta resultatet 100% positiva recensioner på webbplatsen Rotten Tomatoes och belönades dessutom med kvalitetsstämpeln Critic's Pick i The New York Times, vilket innebär att tidningens recensenter lyfte fram den som ett särskilt enastående och rekommenderat verk.
Efter världspremiären på den prestigefyllda filmfestivalen i Telluride 2019 har Coup 53 visats på en lång rad viktiga internationella festivaler, bland annat BFI London Film Festival, CPH:DOX i Köpenhamn och Göteborg Film Festival. Dokumentären har mottagit flera utmärkelser, däribland publikpriset vid Vancouver International Film Festival och priset för bästa dokumentär vid MIFF Awards i Milano. 2021 nominerades den till bästa dokumentär vid British Independent Film Awards.
Särskilt betydelsefullt var filmens mottagande i Iran, där den belönades med det prestigefyllda priset Crystal Phoenix vid Fajr Filmfestival och dessutom tog hem publikpriset vid den årliga Cinéma Vérité-festivalen i Teheran. Filmen har också visats flitigt på olika iranska kulturcentra runtom i världen.
Reaktioner inom den iranska diasporan
Bland exiliranier har filmen väckt en hel del starka känslor. Statskuppen 1953 är något av ett nationellt trauma som har splittrat och försvagat den iranska oppositionen mot det nuvarande islamiska styret. Många har mottagit filmen med tacksamhet och upplevt den som en form av historisk upprättelse. De har inte minst uppskattat att historien om den västliga operationen berättas ur ett iranskt perspektiv. Bland monarkistiska grupper i exil har filmen mötts med en viss skepsis. Dessa menar att filmen ger en alltför positiv bild av premiärminister Mosaddegh och en alltför negativ bild av shahens roll i operationen.
Reaktioner från Storbritannien
Till skillnad mot USA:s regering har alltså den brittiska regeringen traditionellt varit väldigt tystlåten om sin medverkan i Operation Ajax. Efter filmens premiär klev dock två tidigare brittiska utrikesministrar − David Owen och Jack Straw − fram i media och krävde att Storbritannien officiellt måste erkänna att MI6 bröt mot internationell rätt när de medverkade i en hemlig operation som syftade till att störta ett suveränt lands demokratiskt valde regeringschef.
Storbritannien