Daimon

Kentaur och andra grekiska naturväsen, så kallade daimoner, framställt i relief på en romersk sarkofag från cirka 230 f. Kr. Ordet daimon, senare skrivit demon, fick i kristna sammanhang betydelsen «avgud» och «ond ande».
Mosaik av Tykhon, personifikationen av tur och lycka i grekisk mytologi. Tykhon betecknades daimon agathos, det vill säga en «god ande».

En daimon eller daimone (grekisk δαίμων) är i grekisk mytologi en gud, ande eller ett väsen som visar sin kraft i naturen.

Begreppet har haft olika betydelser, men används idag främst för naturgudar eller naturdemoner i grekisk mytologi, som nymfer, satyrer, Pan, Muserna och kentaurer. Ordet daimon har också givit namn åt det judiska-kristna demon-begreppet.

Sokrates

Sokrates "daimonion" uppenbarade sig som en röst som varnade honom för det han inte borde göra. Sokraters menade att rösten gjorde det möjligt för honom att bli filosof.

I modern kultur

Daimoner är även ett begrepp som används i trilogin Den mörka materian av Philip Pullman. Daimoner är då människans "själ" som vandrar bredvid människorna i form av ett djur.

Se även

Källor

  1. ↑ Berman, David (2014) (på engelska). Socrates’ Daimonion. Springer, Boston, MA. sid. 1676–1679. doi:10.1007/978-1-4614-6086-2_652. ISBN 978-1-4614-6086-2. https://link.springer.com/rwe/10.1007/978-1-4614-6086-2_652. Läst 16 september 2025