Deklinism är ett namn för uppfattningen att ett samhälle eller en institution befinner sig i förfall. I synnerhet betecknar det en kognitiv bias av typen "det var bättre förr", det vill säga att se det förflutna på ett positivt sätt och framtiden på ett negativt sätt. Deklinismens kulmen nåddes enligt Adam Gopnick "år 1918, i boken som gav deklinismen en framskjuten plats i förlagsbranschen: den tyske historiken Oswald Spenglers bästsäljande, tusensidiga verk Västerlandets undergång". Spengler menade att civilsationer följde en organisk cykel på cirka 1000 år och att de var dömda att gå under på grund av denna inneboende dynamik.
Den amerikanska författaren Laura Miller menar att denna inställning kan spåras tillbaka till Edward Gibbons monumentala verk Romerska rikets nedgång och fall där Gibbon enligt Miller framförde idéer om att det romerska riket föll på grund av ett avtagande intresse för "medborgerliga dygder" (civic virtues), och att romarna blev lata, bortskämda och tenderade att hyra in utländska legosoldater för att hantera rikets försvar. Gibbon menade (år 1776) att rationellt tänkande måste övertrumfa vidskepelse för att Europas länder inte skulle drabbas av samma öde som det Romerska riket.