Sir Denis Thatcher 1:e baronet, född 10 maj1915 i Lewisham, London, död 26 juni2003 i London, var en brittisk affärsman. Han gifte sig med den blivande premiärministernMargaret Thatcher (född Roberts) den 13 december 1951 och var gift med henne fram till sin död. Han upphöjdes 1991 till baronet och blev Sir Denis Thatcher, den enda baronettiteln som skapats sedan 1964, och är fortfarande den senaste icke-kungliga personen som tilldelats en ärftlig adelstitel. Vid hans död ärvdes titeln av sonen Mark.
Biografi
Denis Thatcher föddes den 10 maj 1915 i Lewisham, London, som det äldsta barnet till den nyzeeländsk-brittiske affärsmannen Thomas Herbert "Jack" Thatcher och Lilian Kathleen Bird. Vid åtta års ålder började Thatcher på en förberedande skola i Bognor Regis som internatelev, varefter han gick i den nonkonformistiska privatskolan Mill Hill School i norra London. I skolan utmärkte han sig i cricket och var vänsterhänt slagman.
Thatcher slutade Mill Hill School 1933 och började arbeta i familjens färg- och konserveringsmedelsföretag Atlas Preserveatives. Han studerade också redovisning för att förbättra sin affärskunskap, och utsågs 1935 till verkstadschef. Han gick med i Territorialarmén kort efter Münchenöverenskommelsen 1938, eftersom han var övertygad om att krig var nära förestående – en uppfattning som förstärktes av ett besök han gjorde i Nazityskland med sin fars företag 1937.
Militärkarriär
Under andra världskriget blev Thatcher utnämnd till löjtnant i 34th (The Queen's Own Royal West Kent) Searchlight Regiment, Royal Artillery. Han överfördes till Royal Artillery den 1 augusti 1940. Under kriget befordrades han till kapten och tillfällig major. Han tjänstgjorde under hela de allierades invasion av Sicilien och den italienska kampanjen och omnämndes två gånger i rapporter, och 1945 utnämndes han till medlem av Brittiska imperieorden (MBE). Den första omnämningen i rapporter kom den 11 januari 1945, för tjänstgöring i Italien, och den andra den 29 november 1945, återigen för italiensk tjänst.
Hans MBE blev officiell den 20 september 1945, och tilldelades för hans insatser i att initiera och stödja Operation Goldflake, överföringen av I Canadian Corps från Italien till nordvästra europeiska operationsområdet. Thatcher var baserad i Marseille, knuten till HQ 203-området. I rekommendationen för MBE (daterad 28 mars 1945) skrev hans befälhavare: "Major Thatcher utgjorded ett enastående exempel på energi, initiativ och drivkraft. Han förtjänar det mesta av äran för [...] det utmärkta arbetet som utförts."
Thatcher fick också den ungefärliga franska motsvarigheten till ett omnämnande när han nämndes i Corps d'Armée-nivå för sina insatser att främja goda relationer mellan samväldets militära styrkor och de franska civila och militära myndigheterna. Han befordrades till ordinarie löjtnant den 11 april 1945. Demobiliserad 1946 återvände han för att driva familjeföretaget – hans far hade avlidit (57 år gammal) den 24 juni 1943, när Thatcher befann sig på Sicilien. På grund av militära åtaganden kunde Thatcher inte närvara vid begravningen.
Han stannade kvar i Territorialarméns officersreserv tills han nådde åldersgränsen för tjänstgöring den 10 maj 1965, då han gick i pension och behöll hedersgraden som major.
Den 21 september 1982 tilldelades han Territorial Decoration (TD) för sin tjänstgöring.
Giftermål
Thatcher gifte sig två gånger, under krigstid med Margot Kempson 1942 (skilsmässa 1948), och 1951 med Margaret Roberts.
Margot Kempson
Den 28 mars 1942 gifte sig Thatcher med Margaret Doris "Margot" Kempson, dotter till en affärsman, i St Mary's Church i Monken Hadley. De hade träffats på en officerardans på Grosvenor House året innan.
Thatcher och hans första fru bodde aldrig tillsammans. Deras äktenskap begränsades till stulna helger och oregelbundna ledigheter eftersom Thatcher ofta var utomlands under kriget. När Thatcher återvände till England efter att ha blivit demobiliserad 1946, berättade hans fru för honom att hon hade träffat någon annan och ville skiljas.
Thatcher blev så traumatiserad av händelsen att han helt vägrade att prata om sitt första äktenskap eller separationen, inte ens med sin dotter, som hon skriver i sin biografi om honom från 1996. Thatchers två barn fick reda på hans första äktenskap först 1976 (vid den tiden hade deras mor blivit oppositionsledare) och då först när media avslöjade det.
I februari 1949, vid en tillställning för Paint Trades Federation i Dartford, träffade han Margaret Hilda Roberts, kemist och nyutvald parlamentskandidat. När hon träffade Denis för första gången beskrev hon honom som "en inte särskilt attraktiv varelse" och "mycket reserverad men ganska trevlig". De gifte sig den 13 december 1951 i Wesley's Chapel i London. Roberts-familjen var metodister. Margaret Thatcher valdes till partiledare för det konservativa partiet 1975. Hon vann parlamentsvalet 1979 och blev den första kvinnliga premiärministern i brittisk historia. Denis blev den första maken till en brittisk premiärminister.
År 1953 fick de tvillingbarn (Carol och Mark), som föddes den 15 augusti på Queen Charlotte's and Chelsea Hospital i Hammersmith, sju veckor för tidigt födda. Thatcher tittade på den avgörande cricketmatchen i The Ashes-serien 1953 vid tiden för tvillingarnas födelse. De hade sett kröningen av drottning Elizabeth II tidigare samma år från Parliament Square.
Inte långt efter parlamentsvalet 1964 drabbades Thatcher av ett nervöst sammanbrott som satte en allvarlig press på hans äktenskap. Sammanbrottet orsakades troligen av det ökande trycket att driva familjeföretaget, ta hand om släktingar och hans hustrus upptagenhet med hennes politiska karriär, vilket lämnade honom ensam och utmattad. Thatcher seglade till Sydafrika och stannade där i två månader för att återhämta sig. Hans hustrus biograf David Cannadine beskrev det som "den största krisen i deras äktenskap", men omedelbart därefter återhämtade han sig och återvände hem, där han upprätthöll ett lyckligt äktenskap resten av sitt liv.
Detta andra äktenskap för Thatcher ledde till att den blivande premiärministern ibland kallades "Mrs Denis Thatcher" i källor som protokoll, reseguider, och societetspublikationer som tidskriften Queen, även efter att hon valts till parlamentsledamot. När Margarets politiska karriär fortskred föredrog hon att endast kallas "Mrs Thatcher".
Enligt John Campbell, en biografskrivare över hans hustru, "var deras äktenskap mer ett partnerskap av ömsesidig bekvämlighet än en romans", och citerar deras dotter Carol i sin biografi om Denis:
Om äktenskap är antingen en övertagning eller en sammanslagning, så uppskattade mina föräldrar det senare. Det fanns mycket gemensam grund och en tyst laissez faire-överenskommelse om att de skulle fortsätta med sina egna intressen och aktiviteter. Det fanns ingen ägandebegär, och ingen förväntan om att en partners karriär skulle gå före.
Affärskarriär
Thatcher 1982
Thatcher var redan en förmögen man när han träffade Margaret, och han finansierade hennes utbildning till advokat och ett hem i Chelsea, London. Han köpte också ett stort hus i Lamberhurst 1965. Hans företag hade 200 anställda år 1957.
Thatcher blev verkställande direktör för familjens företag Atlas Preservatives 1947 och ordförande 1951, och ledde dess utlandsexpansion. I början av 1960-talet hade han svårt att ha ensam kontroll över familjeföretaget. Detta, hans frus politiska karriär och deras önskan om ekonomisk trygghet fick Thatcher att sälja Atlas till Castrol 1965 för £530 000 (£13 000 000 idag). Han fortsatte att leda Atlas och fick en plats i Castrols styrelse; efter att Burmah Oil tog över Castrol 1966 blev Thatcher divisionsdirektör och ansvarade för planerings- och kontrollavdelningen. Han gick i pension från Burmah i juni 1975, fyra månader efter att hans fru vunnit partiledarvalet för Konservativa partiet.
Förutom att vara styrelseledamot i Burmah Oil var Thatcher styrelseledamot och vice ordförande i Attwoods från juli 1983 till januari 1994. Han var också styrelseledamot i Quinton Hazell och konsult åt Amec och CSX.
Hans frus biograf Robin Harris summerar:
Han var faktiskt inte en särskilt bra affärsman: han hade ärvt aktier i ett familjeföretag som han ledde, och han hade turen att sälja sin andel på villkor som gav honom en stor utbetalning och dessutom en bra lön. Men det är betydelsefullt att han lämnade ett mycket blygsamt arv vid sin död. Detta berodde på att han, under hela sitt liv, trots sin utbildning som revisor och sin skarpa granskning av börsen, var en dålig investerare. När hans fru väl blivit premiärminister, och även efter hennes pensionering, var det Denis som levde på henne och inte tvärtom. Han matchade Alf Roberts i sitt ogillande av att spendera egna pengar. Mer generellt, även om han (till skillnad från vissa av sina efterträdare) inte väckte uppmärksamhet över att utnyttja sin position, tog han definitivt vara på den. Han var en kändis enbart på grund av vem han hade gift sig med.
Thatcher vägrade ge pressintervjuer och höll endast korta tal. När han väl talade med pressen kallade han sin fru för "The Boss". Margaret Thatcher erkände ofta sin makes stöd. I sin självbiografi skrev hon: "Jag hade aldrig kunnat vara premiärminister i mer än 11 år utan Denis vid min sida." Thatcher såg sin roll som att hjälpa henne att överleva stressen i jobbet, vilket han uppmanade henne att avgå på tioårsdagen av att hon blev premiärminister 1989, eftersom han anade att hon annars skulle tvingas bort.
I en intervju med The Times i oktober 1970 sade Thatcher: "Jag låtsas inte vara något annat än en ärlig högerman – det är mina åsikter och jag bryr mig inte om vem som känner till dem." Hans offentliga image formades av de satiriska "Dear Bill"-kolumnerna som publicerats sedan 1979 i Private Eye, där han framställdes som en "ginindränkt, högerextrem, golfbesatt halvidiot", och Thatcher fann det användbart att spela med i denna bild för att undvika anklagelser om att han påverkat sin fru i politiska frågor.
Med tanke på sin yrkesbakgrund fungerade Thatcher som rådgivare i ekonomiska frågor och varnade Margaret för British Leylands dåliga tillstånd efter att ha granskat dess räkenskapsböcker. Han insisterade ofta på att hon skulle undvika överarbete, men utan större framgång, och bad ibland: "Till sängs, kvinna!" De höll annars vanligtvis sina karriärer åtskilda; ett undantag var när Thatcher följde med sin fru på ett besök i USA 1967, sponsrat av International Visitor Leadership Program.
Thatcher var konsekvent i sitt starka motstånd mot dödsstraff och kallade det "fullständigt fruktansvärt" och "barbariskt". Han sade att han var emot det på grund av oskyldiga som felaktigt hängs och för att juryer också kunde vara rädda för att fälla av rädsla för att göra ett misstag. Liksom sin fru var Thatcher konsekvent antisocialistisk. Han sa till sin dotter 1995 att han skulle ha förbjudit fackföreningar helt i Storbritannien. Han hade låg respekt för BBC och ansåg att den var partisk mot hans fru och hennes regering, samt opatriotisk. I sitt mest kända utbrott om företaget kom han med en homofobisk förolämpning genom att påstå att hans fru hade blivit "smutskastad av några jävla BBC-bögar och trottar" när hon blev ifrågasatt av allmänheten om sänkningen av ARA General Belgrano i TV-programmet Nationwide 1983.
Thatcher rapporterades av Nya Zeelands programledare och tidigare diplomat Chris Laidlaw – då Nya Zeelands generalguvernör i Zimbabwe – då att han lutade sig mot honom under ett möte med samväldets regeringschefer och frågade "Så, vad tror du att de där hottentotterna håller på med?"
I december 1990, efter att hans hustru avgått som premiärminister, meddelades att Thatcher skulle bli baronet (den första och enda baronetvärdigheten sedan 1964). Utmärkelsen offentliggjordes i februari 1991 och gav honom titeln Sir Denis Thatcher, 1:e baronet, av Scotney i grevskapet Kent. Således hade hans hustru rätt att kalla sig Lady Thatcher samtidigt som hon behöll sin plats i underhuset; men hon gjorde klart att hon föredrog att förbli tilltalad som "Mrs Thatcher", och inte skulle använda den tilltalsformen. Hon utnämndes till livstidspär som baronessan Thatcher (Lady Thatcher i egen rätt) kort efter att hon gått i pension från underhuset 1992.
Gravarna för Denis och Margaret Thatcher på Royal Hospital Chelsea (avbildad 2023)
Hösten 1992 diagnostiserades Thatcher med prostatacancer, men den upptäcktes tidigt. Han svarade bra på behandlingen.
Den 17 januari 2003 genomgick Thatcher en sex timmar lång kranskärlsoperation och aortaklaffoperation på en klinik på Harley Street. Han hade klagat på andfåddhet i flera veckor före julen 2002, och problemet diagnostiserades i början av januari. Han lämnade kliniken den 28 januari 2003 och verkade ha återhämtat sig helt. Thatcher återvände hem den 14 februari och besökte sin son Mark i Sydafrika i april, men i början av juni klagade han återigen på andfåddhet och apatiskhet. Lady Thatchers personal ansåg också att han såg sjuk ut, och den 13 juni lades han in på Royal Brompton Hospital för ytterligare undersökningar. Inget fel på hans hjärta upptäcktes men obotlig bukspottkörtelcancer diagnostiserade, tillsammans med vätska i lungorna. Han fick veta att inget kunde göras för honom, och efter sju dagar där, den 20 juni, överfördes han till Lister Hospital. Han förlorade medvetandet den 24 juni och återfick det aldrig. Han avled på morgonen den 26 juni, 88 år gammal.
Hans begravningsgudstjänst ägde rum den 3 juli 2003 i kapellet på Royal Hospital Chelsea i London, följt av en kremering vid Mortlake Crematorium i Richmond, London. Den 30 oktober hölls en minnesgudstjänst i Westminster Abbey. Hans aska begravdes under en vit marmorsten precis utanför Royal Hospital i Chelsea. Efter hans frus död 2013 begravdes hennes aska nära hans.
Eftermäle
Married to Maggie
Thatchers enda offentliga intervju (som ägde rum i oktober 2002) producerades av hans dotter Carol och gjordes om till en dokumentärfilm med titeln Married to Maggie, som sändes efter hans död. I den avslöjade han att de presidentfruat han gillade mest var Raisa Gorbatjova, Nancy Reagan och Barbara Bush. Han kallade sin frus efterträdare John Major "en fruktansvärd premiärminister" och sade att "det skulle ha varit en [...] mycket bra sak" om han hade förlorat parlamentsvalet 1992. Han tillade att han tyckte att hans fru var "den bästa premiärministern sedan Churchill."
Below the Parapet
Below the Parapet (1996) är biografin av hans dotter Carol. I den sade han att politik som yrke eller livsstil inte tilltalade honom. Världsledare han kom överens med inkluderade George H.W. Bush, F.W. de Klerk, Hussein av Jordanien och Michail Gorbatjov, medan han ogillade Indira Gandhi och Sir Sonny Ramphal. Thatcher erkände att han inte var säker på var Falklandsöarna låg förrän de invaderades 1982.
Scott-Smith, Giles(2003).'Her Rather Ambitious Washington Program': Margaret Thatcher's International Visitor Program Visit to the United States in 1967. "17". 65–86. doi:10.1080/13619460308565458.
.jpg)
_Ribbon.svg){kind=small}
_ribbon_-vector.svg){kind=small}
.png){kind=small}
_Ribbon.png){kind=small}
